BAPTISTSAMFUNDET —1919), M. A. — B. utgav den för neum-paleografin betydelsefulla Monumenti va-ticani di paleografia musicale latina (1918; en katalog övei’ musikmanuskript i Vati-kanbiblioteket) och medverkade i den av C. Blume utg. Analecta hymnica medii aevi till sekvensens äldsta historia. B:s efterlämnade melodisaml. därtill användes av A. Hughes i Anglo-French se-quelae (1934). C.-A.M. Bantock [bä'n-], Sir Granville, engelsk tonsättare (1868—1946). Bantock var 1908—34 prof, i musik vid univ. i Birmingham, och som kompositör betraktades han på sin tid som mycket avancerad. Att han trots detta numera anses något gammalmodig beror närmast på att han i sin produktion varit i alltför hög grad eklektiker. Bantock studerade vid Royal Academy of Music i London och verkade på 1890-talet bl. a. som teaterkapellmästare och orkesterdirigent samt blev 1900 chef för Birmingham and Midland School of Music. Åren 1893—96 utgav han The new quarterly musical review. Han började sin bana som en förkämpe för den tidens moderna musikströmningar, både genom propaganda — han var t. ex. den förste som i England framförde musik av Sibelius — och i sin alstring, som väckte stor uppmärksamhet, dock mest genom yttre medel ss. strävan efter kolossalformat, programmatiska anknytningar, färgrik instrumentation och förkärlek för österländskt motivval. En del av hans verk anknyter också till keltisk folkmusik. Bantocks genombrott skedde med körverket Omar Khåyyäm (i 3 d.; 1906—09), varefter följde en omfångsrik produktion bestående av en mängd symfoniska dikter, sviter och andra orkesterverk, några operor och baletter, ett 10-tal körverk med orkester, varibland ett oratorium, Christus, urspr. planlagt i 10 stora delar. Vidare större och mindre körkompositioner a cappella, samt ett stort antal sångsamlingar, varav många till orientaliska, bl. a. kinesiska, texter m. m. Mästerlig är framför allt hans körbehandling, och intressanta experiment äro särskilt två stora »körsymfonier» för enbart röster. En del av sångerna stå alltjämt på konsertrepertoaren. — Knight 1930. Mus. D. vid univ. i Edinburgh. — En Bantock Society grundades 1947 i Birmingham. Scenisk musik: Operorna Caedmar (1892), The pearl of Iran (1896) och The seal woman (1924), samt balett- och skådespelsmusik; Lalla Rookh, melodram med dans. Verk för orkester: Hebridean symphony (1916) och Pagan symphony (1936); de symfoniska dikterna The witch of Atlas (1902), Granville Bantock. Processional, Jaga-Naut (1900), Dante and Beatrice (1911), Fifine at the fair (1912); The sea reivers, orkesterballad; Helena variations (1899), Russian scenes, svit för liten orkester; Saul, symfonisk uvertyr, The pierrot of the minute, lustspelsuvertyr (1908); stråkorkes-terverken Scenes from the Scottish highlands, The land of the Gael m. fl.; Coronach för stråkar, harpa och orgel, verk för violoncell och orkester m. m. Verk för soli, kör och orkester: The fire worshippers (1892), Christ in the wilderness, oratorium (d. 1 av Christus, 1903), Omar Khåyyåm (3 d., 1906—09), The great god Pan (2 d., komp. 1914, uppf. 1920), Song of songs (1922) o. a. Annan vokalmusik: Körsymfonierna Atalanta in Calydon (1912) och Vanity of vanities (1914), båda för blandad kör a cap.; A pageant of human life (1914) för blandad kör a cap., m. fl.; manskvartetterna Lucifer in starlight, Kubla Khan o. a. Bland sånger kunna framhävas Songs of the East (6 h. om 6 nr vardera) för en röst med piano eller orkester och Sappho, en cykel om 9 sånger för alt med orkester. Dessutom kammarmusik och ett stort antal pianokompositioner. Litt.: H. O. Anderton, G. B. (1915); W. R. Anderson, G. B. 1868—1946 ( i MT 1947). G. B. Baptistsamfundet, ett frikyrkligt samfund, som leder sina anor tillbaka till början av 1600-talet, då de första försam 289 10. Musik, I 290