BARTH, K. H. och som tonsättare bl. a. representant för kvarttonsmusik. B. blev efter olika anställningar, bl. a. som pianolärare, 1939 dir. för National School for Musical Culture i New York. Hans verk omfatta en pianokonsert för kvarttonspiano med stråkar (1930), en pianokvintett för samma instrument och en rad andra verk för piano, stråkar och sång m. m. G. M. Barth, Karl Heinrich, tysk pianist (1847—1923), tillhörde MH i Berlin som lärare i piano från 1871 och som dir. för pianoklassen från 1910. B., som studerat för von Bülow, Bronsart och Tausig i Berlin, var tidigare lärare vid Sternsches Konservatorium där. Han var en god pianist, i synnerhet som kammarmusikspelare, och bildade tills, m. violinisten H. de Ahna och violoncellisten R. Haus-mann en trio, som vann ryktbarhet. B. har som pedagog även utbildat flera svenska pianister ss. R. Andersson, V. Stenhammar o. a. G. B-n Barth, Richard, tysk dirigent och violinist (1850—1923), blev 1908 dir. för MK i Hamburg. Efter studier för Joachim i Hannover var B. bl. a. univ.-mu-sikdir. i Marburg, ledare av Philharmo-nische Konzerte i Hamburg från 1895 och dir. för Singakademie där 1895—1904. Han har utg. J. Brahms Briefwechsel mit J. O. Grimm (1908). — Hdr vid univ. i Marburg 1904. Verk: 3 violinsonater, en, pianotrio, en stråkkvartett o. a. kammarmusik. — Johannes Brahms und seine Musik (1904). Å. V. Barth, Wilhelm Herman n, dansk musikteoretiker (1813—96), verksam som organist vid olika kyrkor i Köpenhamn. B. har gjort sig känd som utgivare av teoretiska skrifter, vilka vittna om en självständig uppfattning av musikteoretiska problem. Skrifter: Laerebog om det enkelte Contrapunkt (1868)., Modulationslaere (1884) och Har-monilaere (1896). Sch. von Ba'rtha, D é n e s, ungersk musikhistoriker (f. 1908 2/io), dr phil. 1930. B., som studerat för Abert och Schering vid univ. i Berlin, blev 1934 docent vid univ. i Budapest och e. o. prof, i musikhistoria vid MH där. Samma år grundade han även skriftserien Musicologia Hungarica och 1937 i samverkan med Etnografiska 315 museet där en grammofonserie med ungersk folkmusik. Skrifter: Benedictus Ducis und Appenzeller. Ein Beitrag zur Stilgeschichte des 16. Jahr-hunderts (diss. 1930), Musikgeschichte Sieben-bürgens (1936), Franz Liszt (1936) samt uppsatser i hans egen skriftserie och i AM, AFM och ZMW. F. H. T. Ba'rthel, Johann Christian, tysk musiker (1776—1831), från 1804 hovorganist i Altenburg. B., som studerade för J. A. Hiller vid Thomasskolan i Leipzig, har komponerat en del orgel- och vokalmusik. Genom en konsertresa till Skandinavien 1825 blev han av viss betydelse för orgelspelet i Sverige. — LMA 1825. S. W. Bartho'ldy, Conrad Johan, dansk musiker (1853—1904), från 1883 kantor vid Mattheuskirken i Köpenhamn, därjämte verksam som sånglärare och kördirigent bl. a. för Studenter-sangforeningen 1897 —1903. B., som var elev av Gebauer (teori) och Neupert (piano), skrev några operor och flera kantater samt uppskattade körverk, duetter och romanser. — Litteris et artibus 1897. Verk: Operorna Loreley (Khmn 1887) och Dyveke (Khmn 1899); operetten Svinedrengen (Khmn 1886); sångcykeln Tannhäuser (Drach-mann), Salomons Sange (Ingemann) o. a. sånger med piano. — Tonernes Naturlaere (1892), Musikens Natur, En fysiologisk-historisk Undersögelse (1893) och ett par skrifter om sång. Sch. Ba'rtholin, Birger, dansk dansör och koreograf (f. 1900 1/6), blev 1938 koreograf för den franska Ballet de la Jeunesse i Paris och bildade 1940 ett eget sällskap, som gav balettaftnar med egna och andras kompositioner i Köpenhamn och Norden. Han återvände 1946 till Paris. B. började som målare och ägnade sig först i 20-årsåldern helt åt baletten. Han studerade först för Jenny Möller men fick sin huvudsakliga utbildning hos ryssarna i Paris, bl. a. A. Volinin, och deltog i de ryska truppernas turnéer tills, m. Ida Rubinstein, Djagilev och Monte Carlo-baletten. Sv. Kr.-J. 316