BARTÖK Ba'rtholin, C a s p a r d. y., dansk lärd (1655—1738), bl. a. prof, i anatomi och fysik vid Köpenhamns univ. B. skrev en avhandling om antika biåsinstrument, De tibiis veterum (1677, 21679). Litt.: C. Claudius, C. B. (i Aarbog for Musik 1923). Sch. Bartlett [ba:'tlit], Ethel, och Robert -son [ro'batsn], R a e, engelska dubbelpianister. — Ethel B. (f. 1900 e/6) turnerade efter studier vid Royal Academy of Music som solopianist och -cembalist. Sedan sitt giftermål med R. R. (f. 1893 20/n), även han utbildad vid bl. a. samma institution, har hon med maken turnerat i Europa och Amerika. De framträdde i svensk radio 1935. Å. L-y Bartlett [ba/tlit], Michael, amerikansk sångare (f. 1901 23 / 8), känd genom de många sångfilmer, bl. a. tills, m. Grace Moore, i vilka han medverkat alltsedan 1929. B. fick sin utbildning i Italien och debuterade 1939 på Civic Opera House i Chicago som Pinkerton i Ma-dame Butterfly. Å. L-y Ba'rtmuss [-mos], Richard, tysk kyrkomusiker (1859—1910), hovorganist i Dessau. B., som bl. a. studerade vid MH i Berlin för Grell, Löschhorn o. a., var en skicklig improvisatör på orgel. I sina tills, m. J. Smend utg. Liturgische Ves-pern eftersträvade han en nygestaltning av den evangeliska gudstjänsten. — Prof. 1902. Verk: 2 orgelkonserter Ess-dur och g-moll; oratoriet Der Tag der Pfingsten; kantater och motetter; 4 orgelsonater och 2 koralfantasier m. m. J. H. Å. BARTÖK, BÉLA. Den ungerske tonsättaren, pianisten och musikforskaren Béla Bartök [bö'rtå:k], f. 1881 25/3 i Nagy-szentmiklos, d. 1945 28/ø i New York, var inte blott sitt lands mest betydande nutida kompositör utan även en internationell musikalisk förgrundsfigur och en av den moderna musikens ledande och banbrytande personligheter. Sedan 1907 var han prof, i pianospel vid MH i Budapest. Under nazistväldet, som han avskydde, gick han 1940 i frivillig landsflykt och vistades de 317 Ethel Bartlett och R. R.obertscn. sista åren av sitt liv vid Columbia Univ. i New York. Bartök var tidigt utvecklad och uppträdde offentligt redan vid 10 års ålder. Musikstudierna fortsattes under skoltiden i Bratislava och senare vid MH i Budapest 1899—1903, där han studerade för I. Thomån (piano) och H. Koessler (komposition). År 1903 debuterade han som tonsättare med den i traditionell patriotisk stil hållna symfoniska dikten el. symfonin Kossuth, snart följd av andra verk. Han var vid denna tid närmast Brahms-epigon, men ett karakteristiskt behov av att söka nya, djärvare uttrycksmedel gjorde sig snart gällande. Under en kortare period påverkades han av Richard Strauss och mera långvarigt av Debussy, de vid sekelskiftet mest betydande nydanarna inom musiken. När omkr. 1910 Schönbergs och Stravin-skijs epokgörande, radikala verk blevo kända, medförde de för Bartök både en viss direkt influens och impulsen till en självständig, markerat personlig utveckling i liknande modernistisk anda. Dessförinnan hade dock en annan faktor spelat in, som i hög grad blev bestämmande för Bartöks inriktning och hela livsverk, nämligen hans brinnande intresse för den äkta ungerska folkmusiken, som enligt vad han själv påvisat är vitt skild från den med främmande element inmängda ungerska zigenarmusiken. År 1905 började Bartök att med iver samla och vetenskapligt undersöka folkmelodier. Detta arbete, vari även Kodåly verksamt deltog, upptog honom starkt hela livet igenom. Det resulterade i icke mindre än drygt 40 000 grammofonupptagningar och bortåt 10 000 uppteckningar av inte blott ungerska utan även slovakiska, rumänska, bulgariska, serbiska, turkiska och nordafrikanska melodier, delvis i utgivna samlingar och skrifter; bland de sistnämnda är 318