BASFIOL der Basler Liedertafel 1852—1902 (1902); W. Merian, Basels Musikleben im 19. Jahrhundert (1920); Festschrift zur Feier des hundertjährigen Bestehens des Basler Gesangvereins 1824—1924 (1924); W. Mörikofer, Die Konzerte der A. M. G. in Basel (1926); E. Refardt, Die Orchestermusik in der Basler Sinfoniekonzerten bis 1926 (1930); F. Weiss, Das Basler Stadttheater 1834—1934 (1934); M. Schneider, Musik der Neuzeit in der bildenden Kunst Basels (1944); Zwanzig Jahre Basler Kammerorchester 1926—1946 (1946); F. Scherrer, Die Geschichte des Basler Lieder-kranzes 1871—1946 (1946). G.P. Basfiol, folklig benämning på ->kontra-bas. Bashorn, biåsinstrument av trä eller metall, som är böjt i fagottform samt har ett långt S-rör och blecktratt, ofta i form av ett djurhuvud. B., som utvecklats ur serpenten, bibehöll sig trots stora bristfälligheter ända till 1830-talet. Det uppfanns omkr. 1800 av en i London boende fransman, A. Frichot, och eftersom det först byggdes av en instrumentmakare i London, J. Astor, fick det på kontinenten namnet engelskt bashorn. D-F- Basie [be^si], C o u n t, amerikansk jazzmusiker av negerhärkomst, pianist (f. 1906 21 /8), en av förgrundsfigurerna i den senare jazzens historia, ryktbar både som pianist och dansorkesterledare. B. spelade först i mindre kapell i New York och Kansas City, tills han 1935 bildade egen orkester i sistnämnda stad. Genom radion vann han snabbt ryktbarhet, engagerades 1936 till Chicago och senare till New York. Som solist har B., som mottagit starka intryck av färgade pianister som Fats Waller och Earl Hines men även av Ellington, utformat en strängt personlig stil, karakteriserad av dominerande högerhandsspel (vänstra handens sedvanliga rytmmarkering överlåtes åt orkestern). Genom sin starka känsla för jazzens stil har B. lyckats föra sin orkester till en ledande ställning bland USA:s jazzband av i dag. Litt.: H. Panassié, Les rois du jazz (1944). G. P. Basili, B a s i 1 i o, spansk tonsättare av italiensk börd (f. 1803), son till tonsättaren och körledaren i Peterskyrkan i Rom Francesco Basili (1767—1850), tidigare dir. för MK i Milano. — B., som 1827 kom till Madrid, blev 1844 kormästare och dir. för italienska operan där. Livligt intresserad för en nationell spansk tonkonst skrev han El novio y el concierto (1839), en parodi på den italienska operastilen 327 och kallad »zarzuela-comedia». Detta är första gången termen zarzuela begagnas sedan 1700-talet; B. kan därför sägas vara upphovsman till zarzuelans renässans. Ytterligare två verk i genren finnas av hans hand, El ventorillo de crespo och Los solitarios (1843), men även i mer seriösa kompositioner använder sig B. av den spanska folkmusiken ss. i sin spanska opera El contrabandista (1841). Å.L-y Basilier-Ma'gelssen [-Be'-], Ida, finländsk sångerska, sopran (1846—1928). B., som ägde en hög och smidig koloratursopran, uppträdde på 1870-talet som konsert- och operasångerska i Nord-och Mellaneuropa samt i England. Sedan 1878 g. m. en norrman verkade hon som lärare vid MK i Oslo 1890— 1915. B. studerade vid MK i Paris för Masset och hos Henriette Nissen-Saloman i Petersburg. Hon debuterade 1868 vid en konsert i Helsingfors och blev Finska operans förnämsta kraft samt sjöng även på K. teatern i Stockholm, dels som gäst, dels fast anställd under åren 1872—74. B. deltog vidare i Trebellis turné i England 1877. Roller: Zerlina i Don Juan, Nattens drottning i Trollflöjten, titelr. i Martha, Rosina i Barberaren i Sevilla, titelr. i Regementets dotter, Norina i Don Pasquale, Violetta i La tra-viata, Philine i Mignon o. a. G. D. Baskisk musik. Baskernas land, Pays des Basques i Frankrike och Baskiska provinserna i Spanien, har blivit reträttplats för ett äldre europeiskt kulturskikt, något som även återspeglas i folkvisorna, som musikaliskt tillhöra Europas mest egenartade melodier. De ha föga gemensamt med den spanska folkvisan, då de sakna den för spansk folkmusik karakteristiska stora cantilenan och melisma-tiska utsmyckningen, som båda röja moriskt inflytande. De baskiska folkvisorna äro i allmänhet mycket mångskiftande, ofta komplicerade i rytmen, undvika halva tonsteg samt föredras på ett egenartat dämpat, melankoliskt och uttrycksfullt sätt. M. Gaskue anser dem vara besläktade med den keltiska folkvisan. Stor betydelse för deras bevarande ha sedan gammalt de s. k. bertsulari, sångimprovisatörer, som draga land och rike kring och uppträda offentligt och tävla med varandra. 328