Över huvud taget är den baskiska musiken rik på ålderdomliga och ovanliga särdrag. Hit höra bl. a. de av textlösa sånger beledsagade danserna, de musikaliska inläggen i religiösa och historiska folkskådespel samt instrumenten, t. ex. alboquea, en primitiv dubbelskalmeja och ttun-ttun, en brädcittra. Speciellt intresse tilldraga sig vidare txistulari, flöjtspelare, vilka ackompanjera sig själva med en liten trumma och uppträda vid alla offentliga och privata fester. I nyare tid har även dragspelet fått stor utbredning. Talrika sång- och dansföreningar ha under de senaste årtiondena arbetat på den musikaliska folkkulturens bevarande. Samtidigt ha tonsättare av bas-kisk härkomst sökt bearb. motiv ur folkmusiken i sina verk, t. ex. greve Penaflorida, J. M. Usandizaga och M. Ravel, som bl. a. skrivit en pianokonsert över baskiska folkmelodier. Litt.: J. M. de Azkue, Cancionero populär Vasco (12 bd, 1920 ff.); R. Galopp, A book of the Basques (1930). E.E. Baskisk trumma ->Tamburin. Basklav ->Klav. Baskoppel, basmelodikoppel, pedaleffekt, ett melodikoppel i orgeln, som låter den lägsta tonen i ett på manualen anslaget ackord ljuda med en oktav lägre antingen i samma manual eller i pedalen, varigenom en 16'-verkan framkallas. B. är numera mindre vanligt. B. W. Basluta ->Chitarrone, ->Teorb. Bassa, it., djup, i uttrycket o 11 a v a bassa (8 : va b as sa) angivande att de skrivna noterna skola utföras en oktav djupare. Bassa'ni el. Bassano, Giovanni, italiensk kyrkomusiker, verksam i Venedig. B. blev 1585 sångare och 1595 sånglärare vid seminariet samt 1615 konsertmästare vid San Marco. Han utgav en rad märkliga instrumentalverk ss. Fan-tasie (3-st.; 1585), Ricercate, Passaggie c Cadentie (s. å.; för orgel el. klaver 1595) och Motetti per Concerti ecclesiastici (5—12-st.; 2 vol. 1598—99). FL-g Bassa'ni (Bassano, Bassiani), Giovanni Battista, italiensk tonsättare och violinist (omkr. 1657—1716). Efter att ha verkat som organist bl. a. i Bologna var B. kapellmästare vid Accademia della Morte i Ferrara och i katedralen där 1683—1712; preses i Accademia Filarmonica i Bologna 1682—83. 329 B AS SE FONDAMENTALE B., som tillhörde den norditalienska skolan, visar i sina kyrkosonater släktskap med Vitali, vars elev han var, liksom med Corelli, till vilken han dock knappast, som påståtts, kan ha varit lärare. Såväl hans vokalverk, profana och kyrkliga, som hans instrumentalkompositioner visa hans betydelse som tonsättare. Verk: 6 operor; Balletti, Concerti, Gighe e Sarabande op. 1 (1677; flera uppl.), 12 Sonate da chiesa op. 5 för två violiner med b. c. (1683; flera uppl.) o. a. instrumentalverk; 9 oratorier, kantater, mässor (tr. 1698—1710); flera böcker solokantater med b. c. ss. L’armonia delle Sirene op. 2 (1680), Affetti canori op. 6 (1684), Armo-niche fantasie op. 15 (1694), Cantate amor ose op. 28 (1701). — Nytr.: 3 triosonater i J. von Wasic-lewski, Die Violine im 17. Jahrhundert; ytterligare 3 ur op. 5 i ToAMI 7; en kantat i H. Riemann, Kantatenfrühling, samt verk utg. av G. Malipiero. Betr, övriga tr. och nytr. se Schmidl. Litt.: F. Pasini, Notes sur la vie de G. B. B. (i SIMG 1905/06). F. L-g Basse danse [bass dahjs], (it. bassa danza), en senmedeltida hövisk dans av franskt ursprung i långsamt el. måttligt tempo och jämn taktart av samma typ som den trådda inledningsdansen i »urparet» pavane-gaillarde. Namnet sammanhänger troligen just med det gående danssättet i motsats till efterdansen (»danse haute», Springtanz). Om b:s utförande ger bl. a. en Brüssel-handskrift (faksimilupplaga 1912 av E. Closson) och ett 1400-talstryck L’art et instruction de bien danser (nytr. London 1936) anvisningar. Flera av de bevarade melodierna ha utseendet av melodiskelett, över vilka man improviserade, trol. både b. och dess rörliga efterdans. Intressanta ex. återfinnas i P. Attaignants tryck från 1529 och 1530. Dansen odlades framför allt under slutet av 1400- och början av 1500-talet och ingick stundom i tidiga svittyper. Litt.: H. Riemann, Die rhytmische Struktur der Basses dances der Handschrift 9085 der Brüsseler Kgl. Bibliothek (i SIMG 1912/13); F. Blume, Studien zur Vorgeschichte der Orches-tersuite (1925); W. Merian, Der Tanz in den deutschen Tabulaturbüchern (1927); H. Besse-ler, Die Musik des Mittelalters und der Renais-sance (1931); C. Sachs, Der Rhytmus der Basse danse (i AM 1931); dens., Eine Weltgeschichte des Tanzes (1932); O. Gombosi, Basse dance and dance music in the late Middle Ages (i MQ 1941); L. Vaillat, Histoire de la danse (1942); W. Apel, A remark about the basse dance (i JRBM 1946/47). L B-n Basse double [bass do'bl], fr., dubbel bas (jfr eng. double bass), föråldrad fransk benämning på kontrabasen. Basse fondamentale ->Fundamentalbas. 330