BAYREUTH R. Wagncrs villa »Wahnfried» i Bayreuth. ansedd som en av sin tids främsta sångpedagoger, och bland hans elever märkas även en rad svenska sångartister ss. Märta Petrini, A. Rundberg och J. Forsell. B. utgav bl. a. övningar för sångundervisning, Exercises joumaliers, samt ett antal andliga sånger. D-d Bay [ba1], David Vilhelm Rudolph, dansk tonsättare (1791—1856), uppskattad för sina melodiösa, ibland något sentimentala sånger, av vilka många varit allmänt sjungna ända till våra dagar. År 1834 blev B. kantor vid Holmens kyrka i Köpenhamn. Han spelade redan som ung med stor färdighet flera instrument men betraktade sig närmast som amatör och tjänstgjorde i utrikesdepartementet. Åren 1813—31 uppehöll han sig i Alger, där han skrev några av sina mest populära sånger (bl. a. Vift stolt paa Codans Bölge); efter hemkomsten övergick han helt till musiken. — Kgl. Kammarmusiker 1832. Verk: Sångspelet Lazarilla (1853); Du er rig, du er dejlig o, Syd, O, lad dem flagre, Et ven-ligt Ord har en liflig Klang o. a. sånger, utg. i Efterladte Romancer og Sange. — B:s dagböcker och reseminnen äro i utdrag utg. i P. F. Rist och J. Clausens Memoirer og Breve (bd 32—34, 1920—21). Sch. Bayer, Josef, österrikisk balett- och operettkompositör (1852—1913), var efter studier vid MK i Wien för bl. a. Bruck-ner violinist i hovkapellet från 1870 och 345 balettkapellmästare vid Hovoperan från 1885. Verk: Ett 20-tal baletter, bl. a. Die Puppenfee (1888; Dockféen, Sthlm 1893), flera operetter samt tillfällighetsmusik. Å. L-y BAYREUTH. Bayreuth [ba^roH], stad i Ober-Fran-ken i Bayern (45 000 in v. 1943), i våra dagar framför allt känd som säte för Wagner-festspelen på den efter Richard Wagners egna anvisningar av G. Semper uppförda teatern. I B. fanns ytterligare en operascen, det förutvarande Mark-gräfliches Opernhaus, som inrymde en av Tysklands största scener. Den utsökta salongen med sin yppiga praktutstyrsel i italiensk barock, inredd 1748 av italienaren G. Galli da Bibiena och räknad som en av Europas skönaste i sitt slag, togs under 1800-talet endast i bruk för uppföranden av speciell karaktär: här ledde sålunda Wagner 1872 ett berömt framförande av Beethovens 9. symfoni i samband med festligheterna vid festspels-husets grundstensläggning s. å. När Wagner under den dramatiska utformningen av tetralogin Nibelungens ring (1850— 52) märkte, att han alltmera avlägsnade sig från den gängse operastilen, växte sig hos honom den uppfattningen allt starkare, att en- 346