BAYREUTH Festspelsteatern i Bayreuth. Akvarell av Susanne Schinkel 1876. dast ett framförande under säregna förhållanden skulle kunna göra hans verk full rättvisa. Med åren togo hans planer fastare form. En särskild teaterbyggnad vore för ändamålet önskvärd med nedsänkt, för publiken osynlig orkester och amfiteatralisk anordning av åskå-darrummet. Men ej blott byggnadens inre disposition syntes honom vara av vikt utan jämväl dess belägenhet: han ansåg, att sådana festspel, som det här gällde, borde förläggas till någon mindre ort, där framstående operaartister och instrumentalister kunde tillfälligt samlas för att ostörda av de vanliga operascenernas slentrianarbete för en tid helt ägria sig åt den ifrågavarande, kulturellt högtsyf-tande uppgiften. År 1871 utsåg Wagner staden Bayreuth till plats för festspelsteatern. Samma år bildades en s. k. patronatsförening, vars medlemmar skulle genom subskription bestrida kostnaderna för teaterbyggnaden och de första festspelen. Grundstenen till teatern lades 1872. Framför allt tack vare verksamt ekonomiskt stöd från konung Ludvig II av Bayern kunde företaget lyckligt slutföras. År 1874 flyttade Wagner till det hem han låtit bygga åt sig i Bayreuth — Wahnfried — och där fullbordade han i november samma år Götterdämmerung. Sommaren 1875 igångsattes repetitionsarbetet till de första spelen, vilka utlysts till augusti året därpå. Ledningen av orkestern anförtrodde Wagner åt H. Richter, under det han själv ägnade sig åt regin. Bland rollinneha 347 varna må nämnas F. Betz, G. Unger och Amalie Materna som resp. Wotan, Siegfried och Brynhilde. Det första fullständiga framförandet av Nibelungens ring inleddes den 13 augusti 1876 med Rhenguldet inför en ytterst representativ, såväl tysk som internationell publik, med kejsar Wilhelm I i spetsen. Ehuru dessa första festspel, vilka omfattade tre fullständiga serieframföranden av tetra-login, inneburo en obestridlig konstnärlig framgång, lämnade de likväl ett så stort deficit, att ett upprepande under de närmaste åren omöjliggjordes. Först sommaren 1882 slog Bayreuth-teatern åter upp sina portar, denna gång för ett antal framföranden av Parsifal. Detta »Bühnenweihfestspiel» ville Wagner helt förbehålla åt Bayreuth, och med ett par undantag (bl. a. New York 1903), kom Parsifal ej till uppförande utanför Bayreuth förrän år 1913, då familjen Wagners ensamrätt till verket upphörde. Efter mästarens bortgång 1883 blev det hans änka Cosima, som med målmedvetenhet och energi förvaltade Bayreuth-arvet. Sonen Siegfried Wagner övertog år 1907 ledningen och innehade den ända till sin död år 1930. Sedan har hans änka, Winifred Wagner, varit den ledande kraften i Bayreuth. Det kan sägas, att även om den i Bayreuth utbildade stilen genom sitt pietetsfulla iakttagande av mästarens anvisningar verkat förebildlig, en viss stel dogmatism dock har kommit att vidlåda traditionen där. Ävenså ha 348