BAZELAIRE Antonio Bazzini. Charles Beauchamps. material erbjuda tillika Bayreuther Blätter, utg. sedan 1878 av H. von Wolzogen, samt de till varje festspel utkommande Bayreuther Fest-spielsführer. B. C. Bazelaire [bazlä/r], Paul, fransk vio-loncellist (f. 1886), lärare vid MK i Paris, där han tidigare även fått sin utbildning. B. har skrivit kammarmusik och tekniska övningar för violoncell samt bearb. och utg. ett flertal klassiska violoncellkompo-sitioner. C. G. Bazzini [batsi:'ni], Antonio, italiensk violinist och tonsättare (1818—97), blev 1882 dir. vid MK i Milano, där han varit prof, i komposition från 1873. B., som studerat för bl. a. Paganini och kon-serterat i ett flertal europeiska länder, stod som kompositör av orkester- och kammarmusik m. m. under tyskt inflytande. Litt.: A. Toni, A. B. (1946). F.H.T. BBC [bi: bi: si:'], förk. för ->British Broadcasting Corporation. B. c., förk. för basso continuo. ->Gene-ralbas. Bea'ta nobis gaudia [nå:'bis ga°'dia], lat., En salig fröjd åt oss, inledningsorden till en hymn, tidigast känd i liturgiska källor på 900-talet och använd i den katolska kyrkan intill denna dag i komple-toriet på pingstdagen. Hymnen förvandlades under reformationstiden till koral och ingår i SvKps 1697 (nr 178). Den i svenska protestantiska källor enda använda melodin till B. upptogs sannolikt ur Vadstenasystrarnas ritual, där den brukades till en hymn i lördagens kompletorium. Litt.: C -A. Moberg, Die liturgischen Hymnen in Schweden 1 (1947). R. S. Beattie [bi:'ti], James, engelsk filosof (1735—1805). B., som var prof, vid 351 univ. i Aberdeen, utgav 1776 sina berömda Essays on poetry and music as they affect the mind, där han i de musikaliska partierna bryter med upplysningstidens stela affektlära och i stället framhåller musikens förmåga att på ett friare och obestämdare sätt tolka och uppväcka känslor. S.W. Beauchamps [båja'n], Charles Louis, fransk balettmästare (1636—1703), under 20 år Ludvig XIV:s förste balettmästare. Hans insatser för den franska danskons-ten motsvara Lullys verksamhet på operans område. B. tillhörde den 1661 grundade Académie Royale de Danse och skall ha varit den som genomdrev »de 5 positionerna» i baletten. Jämförande art.: Balett. K. R-n de Beaujoyeulx [bågOajö'], B al t hasar el. Baltazarini, Baldassaro de Beglioiosi, fransk violinist och balettmästare av italiensk börd, kom 1555 till Paris och utnämndes där till musikintendent vid Katarinas av Medici hov. Som balettmästare komponerade B. 1581 den första baletten med sammanhängande handling, Ballet comique de la reyne, vilken kan betraktas som första skissen till det följande seklets opéra-ballet. Musiken till detta historiskt märkliga dansdrama komponerades av två kungl. kammarmusiker, Beaulieu och Salmon. K. R-n de Beaulieu [båBö'], An t o in e, svensk balettmästare av fransk börd (d. 1663), introducerade den franska hovbaletten i Sverige och utnämndes efter iscensättningen av Freds-Afl 1649 till »maistre d’hotel» hos drottning Kristina, vilket bl. a. innebar att han även skulle »uppsikt hava med Kungl. Maj:ts musikanter» och sålunda fick högre rang än hovkapellmästaren. B. hade emellertid kommit till Stockholm redan 1637 för att på officiellt uppdrag undervisa aristokratien i »danse et maintien». Bland hans balettföreställningai’ märkas vidare Den fångne Cupido (1649) och Parnassus tri-umphans (1651). Litt.: T. Norlind, Från tyska kyrkans glansdagar 2 (1944); Kajsa Rootzén, Den svenska baletten (1945). K. R-n Beaulieu [båhö'], Marie Désiré Marti n-, fransk tonsättare och mu- 352