Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Behrens, Johan
- Beiderbecke, Bix
- Beijer, Agne
- van Beinum, Eduard
- Bekker, Paul
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEIDERBECKE
Agne Beijer.
Paul Bekker.
B. var från 1846 sånglärare vid
Kathedral-skolan i Oslo, dessutom från 1853 vid Nissens
Pigeskole och 1887—90 lärare i kyrkosång och
liturgisk sång vid det praktisk-teologiska
seminariet vid Oslo univ. Han stiftade Den
norske studentersangforening 1845 (dess ledare
1849—87), Kristiania handelsstands sångförening
1847 (dess dirigent från 1848) samt Kristiania
haandverkersangforening 1848 (dess ledare till
1854). Är 1875 bildade han slutligen elitkören
Johaniterna, som bestod av äldre
akademiker. — Hans samlingar av sånger för
manskör uppgå till över 40 häften och innehålla
såväl egna kompositioner som bearb. Många
kända körsånger ha också först publicerats
där, t. ex. Ja, vi elsker. Även för skol- och
kyrkosången hade han stor betydelse genom
sin lärarverksamhet och sina sångböcker, och
hans skrift Om den lutherska salmesang og
dens gjenindförelse i den norske kirke (1858)
väckte den s. k. ->Salmesangstriden.
Verk: Samling af flerstemmige mandssange
(Rekke 1—8, 41 h., 1845—82), Norsk
folkesang-bog for firstemmigt mandskor (2 bd, 1863—74),
Skolsångböcker: Skolesangbog (5 h., 1850—68),
Sanglaere for folkeskolen (3 bd, 1869—73) m. fl.
Religiösa sångsaml.: Salmesangbog for
firstemmigt mandskor (1856), Melodier til Luthers
aandelige sange (1859) o. a.
Litt.: J. B. Halvorsen, Mindeblade over J. D.
B. (1890); O. Andersen, Den norske
studentersangforening 1845—1895 (1895). H.K.
Beiderbecke [bfderbeka], Leon
Bis-marck (Bix), amerikansk jazzmusiker,
trumpetare (1903—31), började sin
orkesterbana 1922 och kom över mindre band
1927 till Whiteman, där han stannade i
två år. Från denna tid datera sig hans
egentliga framgångar, och talrika
grammofoninspelningar gjorde hans namn
känt över hela världen.
B. var även pianist och skrev själv musiken
till flera av sina mest bekanta nummer, t. ex.
In a mist (Bixology). Som trumpetare har han
403
mottagit starka intryck av Armstrong men även
själv utövat stort inflytande på andra musiker.
Litt.: H. Panassié, Les rois du jazz (1944).
G. P.
Beijer, Agne Gottreich Kristofer,
teaterhistoriker och kritiker (f. 1888
24/i2), sedan 1946 prof, i teaterhistoria vid
Stockholms högskola. Han ledde 1921—
22 restaureringen av ->Drottningholms
slottsteater och organiserade det där
inrymda teatermuseet, vars intendent han
blev 1935.
B. studerade klassiska och romanska språk
samt litteraturhistoria vid Uppsala univ. och
blev fil. lic. 1920; docent i teaterhistoria vid
Stockholms högskola 1941. Han är en kunnig
och vidsynt kritiker och har verkat som
teater-och operarecensent i Göteborgs Handels- &
Sjöfartstidning 1924—26 och sedan 1928, i
Stockholms Dagblad 1926—28 samt i Ord och bild.
Fil. hdr vid Uppsala univ. 1942.
Skrifter: Slottsteatrama på Drottningholm
och Gripsholm (bd 1, 1937) samt ett stort antal
teaterhistoriska essäer och artiklar; Recueil de
plusieurs fragments des premières
comédies-italiennes (1928; tills, m. P. Duchartre). G.H.
vah Beinum [bä^nam], Eduard,
holländsk dirigent (f. 1901 3/9), kallades 1946
till konstnärlig ledare för
Concertgebouw-Orkest i Amsterdam, där han från 1931
varit andre och från 1938 förste dirigent
vid sidan av Mengelberg och B. Walter.
B. gästade Stockholm med denna orkester
1946.
B., som studerat vid MK i Amsterdam, har
tidigare även dirigerat Haarlemsche Orkest
Vereeniging från 1927. Han har vidare
introducerat Bartoks och Szymanowskis verk i
Holland men också visat stort intresse för den
inhemska tonkonsten. A. Th.
Be'kker, Paul, tysk
musikskriftställare (1882—1937), musikkritiker i New
York Staatszeitung und Herold från 1934.
B. har gjort sig känd som en ivrig och
inflytelserik förkämpe för nyare
musikströmningar, främst Mahler, Schreker
och Schönberg.
B. var först violinist i Berliner
Philharmo-nisches Orchester och verkade därefter en
kortare tid som dirigent i Aschaffenburg och
Gör-litz. Från 1906 verksam som musikkritiker i
olika tidningar i Berlin och 1911—25 i
Frankfurter Zeitung i Frankfurt a. M.; 1925—27
teaterintendent i Kassel och 1927—33 i Wiesbaden.
Skrifter: Das Musikdrama der Gegenwart
(1909), Beethoven (1911; sv. uppl. 1916; eng.
uppl. 1926), Das deutsche Musikleben. Versuch
404
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu Apr 30 17:52:55 2026
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sohlmans/1-1/0228.html