BELLA Skrifter: Monogr. på ry. över Glazunov (1921), Mjaskovskij och Hindemith m. fl.; en lärobok i kontrapunkt och formlära samt arbeten om musiken hos olika asiatiska och kaukasiska folk, bl. a. The folk-music of Georgia (i MQ 1933) och Turkish music (i MQ 1935). M. S. Be'Ila, Jan Levoslav, slovakisk tonsättare (1843—1936), efter studiei' för Sechter i Wien kantor och dirigent i olika städer i Siebenbürgen. B. har främst skrivit kyrkomusik men även operor, orkesterverk, kammarmusik, körverk och sånger i nationell slovakisk anda. En son, Rudolf B., dirigent och tonsättare (f. 1890 7/i2), elev till fadern och Mandyczewski i Wien, har komponerat orkester- och körverk, ett rekviem, kammarmusik och sånger. S. Bellaigue [belä'g], Camille, fransk musikskriftställare (1858—1930), efter studier vid MK i Paris musikkritiker i Revue des deux mondes 1885. B. har samlat en rad av sina artiklar i L’année musicale (5 bd, 1886—91) och L’année musicale et dramatique (2 bd, 1892—93). Skrifter: Un siècle de musique francaise (1887), Les époques de la musique (2 bd, 1909) och Souvenirs de musique et de musiciens (1921) samt biogr. över Bizet (1890), Mozart (1907), Mendelssohn (1907) och Gounod (1910) m. fl. Litt.: L. Gillet, C. B. (1931). S. W. Bellazzi [-a'tsi] (Belatius), Fran-c e s c o, italiensk tonsättare på 1600-talet, franciskanmunk. B., som var elev till G. Gabrieli och anknöt till Monteverdis stil, innehade från omkr. 1623 kapellmäs-tarsysslan vid San Francesco i Milano. Hans kompositioner trycktes i Venedig 1618—28. Verk: Mässor, motetter, litanior, magnificat och psalmer. — Av Messe, magnificat et mo-tetti op. 8 (8-st.; 1628) har UUB ett inkomplett ex. F. L-g La belle au bois dormant [be'll å b°a dorma'n], balett ->Törnrosa. Be'llermann, Johann Friedrich, tysk musikskriftställare (1795—1874), son till pedagogen Johann Joachim B. (1754— 1842), är känd för sina arbeten om den grekiska musiken under antiken. Skrifter: Die Tonleitern und Musiknoten der Griechen (1847), Fragmentum graecae scriptio-nis de musica (1840) och Anonymi scriptio de musica (1841) m. fl. S. W. 411 Be'llermann, Johann Gottfried Heinrich, tysk musikforskare och tonsättare (1832—1903), son till F. B. — B., som studerade för bl. a. fadern och Grell, var från 1853 sånglärare i Berlin men tillträdde 1866 musikprofessuren vid univ. — Hdr där s. å. B. var anhängare till romantikens palestrina-beundrande kyrkomusikaliska rörelse och verkade som anlitad lärare i kontrapunkt och skriftställare för förverkligandet av denna rörelses stränga a cappella-ideal. Han skrev även ett grundläggande arbete för kännedomen om de invecklade notationsförhållandena i högrenässansens musik. Verk: Die Mensuralnoten und Taktzeichen im 15. und 16. Jahrhundert (1858; 21906), en till J. J. Fux anknytande lärobok i kontrapunkt, Der Contrapunkt (1862, 41901), tidskriftsart. m. m. — Musik till dramer av Sofokl s, talrika körverk a cap. m. m. S. W. Belle'tti, Giovanni Battista, italiensk operasångare, baryton (1813—efter 1862), engagerades 1848 genom Jenny Linds förmedling till London, där han slog igenom både som sångare och skådespelare samt stannade till 1862. B. följde också Jenny Lind på hennes konsertresa med Bamum i Amerika samt uppträdde även senare tills, m. henne. Ären 1839— 44 hade han varit anställd vid K. teatern i Stockholm, där han sär skilt gjort sig bemärkt i den komiska repertoaren. Under sina sista år var han bosatt i födelsestaden Sarzana. — LMA 1844. Litt.: Biogr. av G. Jeanson i STM 1920. E. S-m Bellezza [-e'tsa], Vincenzo, italiensk dirigent (f. 1888 17/2), främst känd som operakapellmästare. Utbildad vid MK i Neapel av bl. a. d’Arienzo (komposition), Longo (piano) och Martucci (dirigering) var B. 1926—35 anställd vid Metropolitan men återvände 1938 till Italien och är nu bl. a. dirigent vid Teatro Reale delFOpera i Rom. Han har även framträtt som tonsättare med orkesterverk och kammarmusik. G. M. Be'lli, G i u 1 i o, italiensk tonsättare (f. omkr. 1560), tjänstgjorde som kyrkoka- 412