BERGGREEN Verk: Harmonilära (1899, med suppl.; 41937), Musiklära (1903; 31945), Kyrkotonarternas praktiska användning (1906), Musikens första grunder (1908; 31944). — Pianostycken m. m. Litt.: Biogr. i Kyrkomusik och skolsång 1908; S. Walin, Den musikteoretiska undervisningen i Sverige under romantiken (i STM 1933). LB-n Bergensson, Erika Kristina, ^Söderman, C. A. Berger [bä'rgar], Erna, tysk operasångerska, koloratursopran (f. 1900 10/i0). B. tillhörde operan i Dresden 1926—34, var samtidigt verksam vid Städtische Oper i Berlin 1930—32 och har sedan 1935 varit knuten till Staatsoper i sistnämnda stad. Roller: Philine i Mignon, Violetta i La tra-viata, Zerbinetta i Ariadne på Naxos, o. a. G. P. Berger [bä'rgar], Ludwig, tysk pianist (1777—1837), från 1815 till sin död högt ansedd pianolärare i Berlin (bl. a. till Mendelssohn). B. studerade i Petersburg för Clementi och lärde där även känna J. Field, vars stil influerade honom. Han återvände till Berlin över Stockholm, där han konserterade 1812, och London, där han gjorde Cramers bekantskap. B:s kompositioner omfatta sonater och etyder för piano samt sånger och manskvartetter. A. V. Berger [bä'rgor], T h e o d o r, österrikisk tonsättare (f. 1905 18/5), en av förgrundsfigurerna inom den unga österrikiska tonkonsten. Efter studier i Wien var B. under en följd av år verksam i Berlin. Bland hans verk, i stilen växlande mellan expressionism och nyklassicism, må nämnas Bollade för orkester, Rondino giocoso för stråkar samt en stråkkvartett. B. W-r Berger [bäTgar], Wilhelm, tysk pianopedagog och tonsättare (1861—1911), från 1903 hovkapellmästare i Meiningen och tidigare verksam som lärare vid Klindworth-Scharwenka-Konservatorium i Berlin 1888—93. B. fick sin utbildning vid MH i Berlin för bl. a. F. Kiel och av hans rikhaltiga produktion, som står i beroende av Brahms, ha sångerna fått stor spridning i hemlandet. — Prof. 1903. Verk: Två symfonier B-dur och h-moll; Euphorion för soli, kör och orkester, Gesang Erna Berger. A. P. Berggreen. der Geister über den Wassern, An die grossen Toten och Totentanz för kör och orkester samt Meine Göttin för manskör och orkester; kammarmusik m. m. Litt.: G. Ernest, W. B. (1931). A. V. Bergerette [bärgareTt], fr., herdestycke, namn på en instrumental dans i 8/8-takt och lugnt tempo, a la siciliana, från 1500-talet. — Under romantiken och senare kallades ofta även rokokoartade visor för b. Be'rgese, Hans, tysk musikpedagog (f. 1910 24/6), har särskilt varit verksam vid den av C. Orff ledda Günther-Schule i München och dess filial i Berlin. I Orffs Schulwerk har han skrivit flera häften och hållit flera kurser i dess anda både inom och utanför Tyskland. F.H.T. Berggreen, Andreas Peter, dansk musiker (1801—80), prof. 1858. B. studerade först juridik men övergick snart till musiken, där han verkade både som tonsättare, organist och sånglärare. Sin största betydelse fick han emellertid som in-samlare och bearbetare av folkmelodier. B. blev 1838 organist i Trinitatis Kirke i Köpenhamn, 1843 sånglärare vid Metropolitan-skolen och 1859 sånginspektör. I yngre år gjorde han sig särskilt bemärkt inom den bland studenterna uppblomstrande manskörsången och som kompositör skrev han åtskilliga kantater, scenmusik m. m. Till hans främsta verk hör dock Melodier til den af Roeskilde-Praeste-convent udgivne Psalmebog... (1853; flera uppl.). Koralboken innehåller många utmärkta melodier och är på det hela taget en skicklig musikers arbete, men givetvis präglat av romantikens ideal och därför delvis övergivet i våra dagar. Även för skolsången intresserade sig B. och utgav en rad häften med flerstäm-miga sånger. Hans största bragd var dock att ha samlat och bearb. ett stort antal folksånger och folk- 445 446