BERGMAN, E. Bergkreyen [bäTkra^n], Bergreigen, ty., urspr. dansvisor, som utfördes av bergsbor. Under reformationstiden användes dessa världsliga melodier till nya, andliga texter och B. blev närmast en term för vad vi kalla folklig visa. I det äldsta trycket, som endast upptar texter, Etliche hübsche B. geistlich und weltlich zusammen gebracht (1531), finnes blott en visa, som rör bergsfolk. Jämförande art.: Kontrafakt, Parodi. Å. V. Bergkvist, Bror Alex, violoncellist (f. 1902 9/0), debuterade 1928 i Stockholm efter studier för Persfelt och i Berlin för Mainardi. B. har med framgång uppträtt som solist och kammarmusikspelare och tillhör sedan 1930 Konsertföreningen i Stockholm. G. B. Berglund, Joel Ingemar, operasångare, basbaryton (f. 1903 4/6), har genom sin glänsande framställningskonst, sin präktiga röst och sitt intelligenta och smakfulla föredrag kommit att framstå som en av den svenska operasångens främsta representanter i nuvarande tid, ofta anlitad för gästspel på de stora scenerna i såväl gamla som nya världen. Han har särskilt vunnit rykte som Wag-nersångare. B. studerade 1922—28 vid MK i Stockholm för Lej dström och Forsell, debuterade 1929 på K. teatern som Monterone i Rigoletto och engagerades s. å. — Hovsångare 1943. LMA 1949. B. framstod snart som en av vår lyriska scens främsta prydnader, användbar i snart sagt varje rollfack. Trots att han alltmer kommit att inrikta sig på tolkningen av de stora wagnerska barytonrollerna har han visat sig ypperlig även i komiska eller buffa-artade partier. Han har ofta konserterat, såväl här som i utlandet. Under senare år har B:s tid alltmer kommit att tagas i anspråk för gästspel. Bland märkligare gästuppträdanden kunna anföras de i Wien (Staatsoper 1936 och 1942), Buenos Aires (1937), Chicago (1938), Berlin (Staatsoper 1942) samt Budapest (1943). Han har även medverkat vid festspelen i Zürich 1939 och Bayreuth 1942. På Metropolitan debuterade han 1946 som Hans Sachs i Mästersångarne i Nürnberg, varvid han vann en betydande framgång, en seger, som blev fullständig genom hans tolkning av Gur-nemanz i Parsifal följande år. Roller (utom nämnda): Figaro i Figaros bröllop, Leporello i Don Juan, Holländaren i Den flygande holländaren, Kurwenal i Tristan och Isolde, Pogner i Mästersångarne i Nürnberg, Wotan i Nibelungens ring, titelr. i Wilhelm Rut Berglund. Erik Bergman. Tell, Filip II i Don Carlos, Mefistofeles i Faust, Coppelius-Dapertutto-Mirakel i Hoffmanns äventyr, titelr. i Boris Godunov, Holofernes i Judith (N. Berg) o. a. G. P. Berglund, Karl L i n c e, violinist och altviolinist (f. 1906 13/0), anställd i Konsertföreningen i Stockholm 1930, där han 1942 avancerade till soloaltviolinist. B., som studerat för J. Ruthström, har framträtt som solist på sina bägge instrument, ofta i krävande uppgifter, och är andre violinist i Garagulykvartetten. G. B. Berglund, Rut Kristina, operasångerska, alt (f. 1897 12/4), utbildad för G. Bratt samt Grenzebach i Berlin och har sedan 1926 huvudsakligen verkat i denna stad, först vid Städtische Oper och därefter vid Staatsoper. Som gäst har hon uppträtt på skilda scener, även utom Tyskland, samt varit knuten till festspelen i Bayreuth. Kammersängerin 1939. B. besitter en stämma av varm, mättad klang, och hennes föredrag präglas av stark intensitet och mänsklig inlevelse, lika fängslande i dramatiska som lyriska uppgifter. Roller: Brangäne i Tristan och Isolde, Fricka i Nibelungens ring, Hans i Hans och Greta, Hendrickje i Rembrandt (Klenau), Azucena i Trubaduren, Eboli i Don Carlos, Amneris i Aida, titelr. i Carmen, Delila i Simson och Delila, Marina i Boris Godunov o. a. G. P. Bergmall, Anna Maria, ->Strandberg. Bergman, Erik Valdemar, finländsk tonsättare (f. 1911 24/u). Efter studier vid MK och univ. i Helsingfors, i Berlin, Wien och Paris är B. sedan 1933 kördirigent och musikpedagog i Helsingfors; från 1947 även musikkritiker i Hufvudstadsbladet. Hans pregnanta, all trivialitet skyende tonspråk äger en personlig touche, som tyckes löftesrik. Han erhöll 1945 Sibelius- 449 15. Musik. I 450