BERGMAN, G. stipendiet. — Medarb. i detta lexikon under sign. E. B. — G. 1942 m. sångerskan Sylvelin Långholm. Verk: Svit för stråkorkester, Majnätter för sopran och orkester; kammarkantaten Livets träd; Preludietto och fugascherzo för stråkkvartett, en pianotrio; ca 100 solo- och körsånger samt verk för piano och orgel m. m. N.-E. R. Bergman, Gustaf, operaregissör och sångare, tenor (f. 1880 3/io), var 1944 regissör vid Civic Opera House i Chicago. B. var en tid regissör vid Hofoper i Berlin, regissör och chef vid Stora teatern i Göteborg 1922—25 och 1935—37 samt regissör vid K. teatern i Stockholm 1925—29. B., som studerat sång för Vidal och musikteori för Humperdinck, har även haft flera utländska engagemang som sångare. Bland hans iscensättningar, som utmärka sig för kunnighet och säker känsla för det väsentliga, märkas Nero, Kavaljererna på Ekeby, Pelléas och Mé-lisande m. fl. — G. 1928 m. operasångerskan Kerstin Thorborg. Å. L-y Bergman, Johannes John J: son, finländsk musiker och violinbyggare (f. 1896 24/6). B. studerade vid Helsingfors musikinst., i Petersburg och Leipzig och har dels som kapellmästare, dels som violinist verkat i flera orkestrar och var 1928—33 musikkonsulent i Västnyländska ungdomsringen och 1938—40 andre konsertmästare i Åbo stadsorkester; sedan dess violinbyggare i Helsingfors. B. tillverkar alla stråkinstrument från kontra-basen till violinen. A. A-n Bergmans [bärgma:'ijs], Paul Jean Étienne Charles Marie, belgisk musikforskare (1868—1935), dr phil. 1887. B., som erhöll sin musikaliska utbildning vid MK i Gent, utnämndes 1919 till överbibliotekarie vid univ.-bibi, där efter att ha varit assistent från 1892. Han verkade dessutom som docent från 1912 och från 1919 som prof, i musikvetenskap. B. har även tillhört Flandre libérale som teater- och musikkritiker samt blev 1913 medlem av Kungl. belgiska akademin. Hans vetenskapliga arbeten ha främst ägnats Belgiens musikhistoria. Skrifter: P. J. Leblan, carillonneur de la ville de Gand au 18. siècle (1884), Variétés musicologiques (3 bd, 1891—1920), La vie mu-sicale gantoise au 18. siècle (1897), Les musici-ens de Courtrai et du Courtraisis (1912), Henry Vieuxtemps (1920), Quatorze lettres vnédites de 451 comp. Philippe de Monte (1921), Tielman Su-sato (1923), Les origines beiges de Beethoven (1927) m. fl. Litt.: C. van den Borren, Notice sur P. B. (1938; med bibliogr. och verkfört.). S. W. Bergnehr, Vilhelmine Leocadie Teresia, ->Gerlach, Leocadie. Bergonzi [bärgo'ntsi], Carlo, italiensk violinbyggare (omkr. 1686—1747), verkade i Cremona och var A. Stradivaris mest betydande elev. B:s violiner ha ett vackert yttre och en fyllig och ädel ton. D.F. Bergroth, Rolf Johan, finländsk pianist (f. 1909 4/8). B., som studerat i Paris, främst hos Ciampi, debuterade i Åbo 1928. Han har företagit konsertresor i Finland och flera europeiska länder och blev 1941 lärare i piano vid Sibelius-akad. i Helsingfors. B. har även framträtt i svensk radio (ffg. 1942). G.D. Bergström, Carl Axel, militärmusiker (1864—1907), musikdir. vid Kungl. Göta livgarde i Stockholm 1903—07 efter att tidigare ha varit anställd som altviolinist i K. hovkapellet 1882—94 och som musikanförare från 1888 och musikdir. från 1890 vid Kungl. Upplands reg. i Uppsala. B. var även medlem av Aulinska kvartetten. B., som avlade militärmusikdir.-ex. vid MK i Stockholm 1885, där han även studerade violin för Book, har gjort sig känd som kompositör till bl. a. en av de bästa svenska militärmarscherna, Kongl. Uplands regementes marsch (urspr. kallad Utgångsmarsch). På militärmusikens organisatoriska område nedlade han ett framgångsrikt arbete. — Litteris et artibus 1898. LMA 1903. I.G. Bergström, Charlotte Josephine, f. Lundgaard, operettsångerska (1835— 1907), debuterade med framgång 1854 och blev snart Stockholms populäraste operettprimadonna. Hon var anställd vid Mindre teatern 1856—57 och 1870—78 samt vid Södra teatern 1863—69 med ett kort avbrott. G.H. Bergström, Margareta Hichens, operasångerska, mezzosopran (f. 1919 12/0). B. var elev av MK och operaskolan i Stockholm samt studerade vidare för d’Ailly och debuterade 1943 på K. teatern som Amneris i Aida; anställd där 1947. Med sin musikaliskt välbehandlade, 452