BERR Berr, José, schweizisk tonsättare (1874 —1947), grundade 1913 José-Berr-Kon-servatorium i Zürich, där han 1901—13 varit kapellmästare och lärare vid MA. B. fick sin utbildning vid MH i München för bl. a. Thuille och Rheinberger. Verk: Operan Der tote Gast; orkester- och kammarmusik; pianostycken och sånger m. m. Berta'li, Antonio, italiensk tonsättare (1605—69), från 1649 hovkapellmästare i Wien, där han varit anställd som hovmusiker sedan 1637. B. skrev flera operor för teatrarna i Mantua, Regensburg och Wien. Verk: L’ing ann o d’amore (1653), Gli amori di Apollo (1660) och II Ciro crescente (1661) m. fl. operor. E. S-m Berté, H e i n r i c h, ungersk tonsättare (1858—1924; enl. annan uppgift f. 1857), skrev ett stort antal baletter och operetter, bl. a. den berömda operetten om Schuberts liv, Das Dreimäderlhaus (1916; Jungfruburen, Gbg 1916; Sthlm 1917), vari även Schuberts musik travesterats. Berteau(d) el. Bertheau [bärtå'], Martin, fransk violoncellist (d. 1756), grundare av det moderna violoncellspe-let. B., som verkade vid Concerts Spiri-tuels i Paris, har komponerat konserter, sonater och etyder för sitt instrument. Bertelin [bärtalä'i}], Albert, fransk tonsättare (f. 1872 26/7), har komponerat verk av huvudsakligen sakral karaktär samt kammarmusik. B., som utbildats vid MK i Paris av bl. a. Dubois och Widor, fick där även Rompriset. Verk: Operan Goitza (1912); Choral (1902) och Hymne funèbre (1917) för orkester; oratoriet Sub umbra crucis (1917); en pianokvintett och en piano trio; motetter; pianostycken m. m. K. R-n Berten [bä'rtan], Walter, tysk musikskriftställare och tonsättare (f. 1902 23/8), dr phil. 1926. B. blev 1933 produktionsledare i grammofonab. Electrola i Berlin, där han 1931—32 var musikkritiker i tidningen Germania. Tidigare var han verksam som musikkritiker i Rhei-nische Zeitung i Köln 1923—27. B., som studerat för H. Unger (komposition) och musikhistoria vid univ. i Köln för Bück-en, har även grundat och lett ett sällskap för modern musik i München-Gladbach. Verk: Filmmusik; orkesterverk; en stråkkvartett o. a. kammarmusik; kantater m. m. — Zum Variationsstil Max Regers (diss. 1926); Musik und Musikleben der Deutschen (1933). G. P. Bertini', Henri, fransk pianist av engelsk börd (1798—1876). B. slog sig ned som pianopedagog i Paris, varifrån han redan vid unga år företog konsertresor till olika europeiska länder. Han tillhörde en gammal musiksläkt och som tonsättare är han mest känd genom pianoetyderna op. 29, 32 och 100, som utmärka sig för sin melodirikedom och fina harmonik. G. B-n Bertoletti, G a s p a r o, ->Gasparo da Salö. Berton [bärto'n], Henri Montan, fransk tonsättare (1767—1844), son till dir. för Stora operan i Paris, Pierre Montan B. (1727 —80), som även framträdde som operakompositör med bl. a. Silvie (1766; tills, m. C. Trial; Sthlm 1774). — B. blev 1795 prof, i harmoni och 1816 i komposition vid MK i Paris. B. skrev öyer 40 verk för sångscenen, de flesta med talad dialog, och av dessa räknas Montano et Stephanie (1799) som hans mest lyckade. Betydligt populärare och ofta spelat i Tyskland och Sverige blev hans lyriska skådespel Aline, reine de Golconde (1803; Aline, drottning av Golconda, Sthlm 1811), där flotta körmarscher omväxla med lätt sentimentala romanser och folkliga körvisor. B:s operor höllo sig kvar på spellistan till slutet av 1820-talet. Tidvis var han också orkesterledare och kormästare vid operascenerna i Paris. Verk (utom nämnda): Ponce de Léon (1794, till egen text), Le délire (s. å.), Les maris gar-cons (1806; De gifta ungkarlarna, Sthlm 1812). Litt.: Biogr. av A. Adam i Derniers souvenirs d’un musicien (1859). E. S-m Be'rtram, Georg, tysk pianist (f. 1884 27/4), lärare för artistklassen i piano vid Sternsches Konservatorium i Berlin 1903 —20, sedan 1936 verksam i USA. Som konsertpianist har han främst utmärkt sig som tolkare av Mozart och Chopin. B. har även besökt Sverige 1922. F.H.T. Be'rtram, T h e o d o r, tysk operasångare, baryton (1869—1907). B. var ansedd 483 484