BERONIU S rectione antiphonarii (nytr. i Patrologiae cursus completus, bd 182). — Kanoniserad 1174. Doctor ecclesiae 1830. C.-A. M. Bernhard-Granroth, Kerttu Regina Veronica, finländsk pianist (1902—1944), studerade först vid Helsingfors musikinst. och därefter i Leipzig, Berlin och Paris. Hon debuterade 1926 i Helsingfors och har uppträtt som konserterande pianist i Skandinavien (svensk radio ffg. 1939, Göteborg och Stockholm 1943), Tyskland och Frankrike. Under åren 1936—44 var hon lärare vid MK (senare Sibeliusakad.) i Helsingfors. — G. 1931 m. violinisten Arno Granroth. G. D. Bernier [bärn^e'], Ni c o las, fransk tonsättare (1664—1734), kapellmästare i S:te Chapelle i Paris 1704—26, tidigare i Chartres. Som tonsättare tillhör han jämte J.-B. Morin och Clérambault den första generationen kantatkompositörer. Verk: Kantater (1—2-st. med b. c.; 7 bd, 1703 —23) och motetter (1—3-st. med klaver; 3 bd, 1703—36). Å.V. Bernkonventionen ^-Musikalisk äganderätt. Be'mo av Reichenau [ra^gana0], Au-g i e n s i s, tysk mångsidig lärd, tonsättare och musikteoretiker (d. omkr. 1048), abbot i klostret Reichenau 1008. B. skrev bl. a. teoretiska arbeten samt komponerade rimofficier, hymner, troper och sekvenser. Hans Tonarius efter Hucbalds De harmonica institutione anger trans-positionsmetoden för att i skrift undvika toner som ej erkänts i gregoriansk teori. Litt.: W. Brambach, Die Reichenauer Sänger-schule (1888); G. Jacobsthal, Die chromatische Aiteration (1897); R. Molitor, Die Kultur der Abtei Reichenau (2 bd, 1925). C.-A. M. Bernoulli [bärno'lli], Eduard, schweizisk musikforskare (1867—1927), dr phil. 1896. B. blev 1910 docent vid univ. i Basel efter studier för Kretzschmar i Leipzig. Han har företrädesvis ägnat sig åt medeltidens och barockens musik. — Prof. 1921. B. har bl. a. utg. Die Jenaer Liederhand-schrift (2 bd, 1901; tills, m. G. Holz och F. Sa-ran), nytr. av H. Alberts Arien (i DDT 12—13), M. Praetorius’ Syntagma Musicum III (1916) och Das Liederbuch des Arnt von Aich (1930, facsimileuppl.; tills, m. H. J. Moser). Skrifter: Die Choralnotenschrift bei Hymnen 481 16. Musik. I und Sequenzen im späteren Mittelalter (diss. 1898), Aus Liederbüchern der Humanistenzeit (1910) m. fl. C.-A.M. Bernstein [bamstain], Leonard, amerikansk dirigent (f. 1918 25/8). B., som studerat vid Harvard Univ. i Cambridge vid Boston och Curtis Institute of Music i Philadelphia, USA, debuterade med osedvanlig framgång vid en konsert i New York 1943 och blev 1945 ledare för New York City Center Orchestra. I Europa slog han igenom vid den internationella musikfesten i Prag 1946, varefter han gästat ett flertal europeiska musikcentra. Även som tonsättare har B. vunnit anseende, främst med symfonin Jeremiah (1942). G.M. Bemström, Carl Alexander (Alex), fagottist (f. 1896 c/9), sedan 1924 anställd vid Konsertföreningen i Stockholm, från 1930 förste fagottist. B. erhöll sin utbildning vid MK i Stockholm och har även framträtt som solist och kammarmusikspelare. G. M. Be'rntsen, Jens Elias, norsk operasångare, bas, och körinstruktör (1867— 1945). B., som debuterade 1892, var engagerad vid Kristiania theater 1893—99 och vid Nationaltheatret i Oslo 1899— 1905. Åren 1890—1905 tjänstgjorde han dessutom som lärare vid MK där. B. avlade organistex. 1889 och studerade sång för Kloed, F. Arlberg, T. Lammers samt J. Hey och Armin i Berlin och var i sin undervisning en förkämpe för Armins tonbildnings-lära. Han var vidare dirigent för Kristiania arbejdersamfunds sångförening 1896—1904, för sångkören Klang 1893—1911, för Kristiania Handelsförbunds sångförening 190&—39 och för Bestillingsmaendenes sångförening från 1897. Roller: Leporello i Don Juan, Kaspar i Friskytten, titelr. i Den flygande holländaren, Mefistofeles i Faust och Lothario i Mignon. Skrifter: Det arminske stauprincip (1907), Stemmen (1914), En mester i stemmedannelse (1939). Ö. G. Bero'nius, Jonas Otto, sångare, bas (1820—95), var 1858—79 tjänsteman i Städernas allmänna brandstodsbolag i Stockholm. Under sin studietid i Uppsala tillhörde han sällskapet Juvenalerna och kom därigenom att bli en av Wennerbergs närmaste vänner. För B. skrevs också baspartiet i Gluntarne. A-Th- 482