BEYDTS Einar Beyron som Lohengrin. Beydts [beHs], Louis, fransk tonsättare (f. 1895 20/6), har framför allt vunnit erkännande som spirituell operett-och scenmusikkompositör. B., som utbildades privat i sin födelsestad Bordeaux, deltog i första världskriget, varför hans kompositörsdebut ägde rum först 1926 i Paris. I motsatt till Les six framträdde han från början som traditionalist med klassiska ideal. Verk: Operetterna Moineau (Paris 1931), Le club des canards mandarins (Monte Carlo 1931) och Voyage de Tchong-Li (1932); filmmusik; kompositioner för kör och orkester, sånger m. m. Litt.: P. Landormy, La musique frangaise après Debussy (1942). K. R-n Beyer, F r a n t z Diecke Cappelen, norsk tonsättare (1851—1918), dispaschör och advokat i Bergen och i många år ordf, i styrelsen för Harmonien. B. var elev till Grieg och en av dennes närmaste vänner. Han utgav 6 h. sånger. ö. G. Beyle, Marie Henri, ->Stendhal. Beyron, Einar Oscar, operasångare, tenor (f. 1901 24/2). B. blev redan tidigt känd genom glansfulla och fängslande tolkningar av de ledande tenorpartierna 499 i Verdis och framför allt Puccinis operor men övergick alltmer till den wagnerska repertoaren, där han vunnit sina största segrar med de väl genomtänkta och gripande framställda Tristan- och Parsifal-gestalterna. Hans mångsidighet har även kommit honom att vinna stora framgångar som elegant och charmerande operetthjälte. B. tog lektioner för bl. a. Bachner i Berlin och Forsell, var 1923—24 anställd vid Stora teatern i Göteborg (huvudsakligen operettroller) och debuterade 1924 på K. teatern i Stockholm som Froh i Rhenguldet och Lyonel i Martha. Samtidigt utbildade han sig vidare vid MK och operaskolan 1924—25, varefter han anställdes vid K. teatern 1926. — Hovsångare 1942; Litteris et artibus 1946; LMA 1947. B. ryckte mycket snart upp i främsta ledet bland våra sångartister, icke minst på grund av sina intelligenta och väl genomarbetade framställningar. Sin förträffliga scenapparition har han haft god användning för i sina stiltrogna tolkningar av den modernare operettens huvudfigurer. B. har även uppträtt som solist vid konserter såväl här som i utlandet och gasterade 1947 som Tristan i Tristan och Isolde på La Scala och 1948 som Parsifal på Teatro Liceo i Barcelona. — G. 1932 m. operasångerskan Brita Hertzberg. Roller (utom nämnda): Greve Almaviva i Barberaren i Sevilla, Gösta Berling i Kavelje-rerna på Ekeby, titelr. i Tannhäuser och Lohengrin, Walther i Mästersångarne i Nürnberg, Romeo i Romeo och Julia, Don José i Carmen, Pelléas i Pelléas och Melisande, kapten Ma-cheat i Tiggarns opera, Mats i Kronbruden, Astolf i Lycksalighetens ö; operettroller: San-dor Barinkay i Zigenarbaronen, Alfred i Läderlappen, René i Madame Pompadour, Simon Rymanovicz i Tiggarstudenten, Danilo i Glada änkan, René i Greven av Luxemburg, Edvin i Csårdåsfurstinnan, Paris i Sköna Helena o. a. G.P. Beyschlag [ba^Jlak], Adolf, tysk dirigent (1845—1914), var elev av Lachner i Mannheim och verkade 1868—80 som teaterkapellmästare i Trier och Köln och som ledare av orkestrar i Mainz och Frankfurt a. M.; i samma egenskap var han verksam bl. a. i Manchester och Leeds. — Prof. 1907. B. har även komponerat sånger m. m. och utg. Die Ornamentik der Musik (1908). B. A. Bezekfrskij, Vas ili j Vasiljevitj, rysk violinist och tonsättare (1835—1919), gjorde sig under konsertresor i Europa från 1868 känd som en framstående vir- 500