BEWERUNGE Elev av bl. a. W. Gurlitt vid univ. i Frei-burg im Breisgau blev B. 1922 assistent och 1925 docent därstädes. Som prof, i Heidelberg grundade han 1932 serien Heidelberger Studien zur Musikwissenschaft (bd 1—8 ff; 1932—39 ff.). B. har även ägnat sig åt musikestetiska problem samt utg. nytr. av äldre körverk av Dufay, Okeghem, G. Gabrieli, Lasso m. fl. i Chorwerk. C.-A. M. Best, William Thomas, engelsk orgelspelare (1826—97), verkade först som organist i Liverpool och London; från 1855 åter i Liverpool till 1894, under vilken tid han bl. a. (från 1866) var knuten till Musical Society därstädes. Mellan 1871 och 1881 medverkade B. som orgelspelare vid Händelfesterna i London. Förutom egna kompositioner för orgel utgav B. The modern school for the organ (1853) och The art of organ-playing (4 d., 1869—70). Å.Å. Bethlehem [be^lihem], industristad i Pennsylvania, USA (58 000 inv. 1946), har gjort sig känd som livlig musikstad, vars främsta evenemang i nutiden är den uppmärksammade Bach Festival. Staden grundlädes 1741 av mähriska herrnhu-tare, vilka 1744 bildade Collegium Musicum för att framföra såväl kyrklig som profan musik. Är 1820 reorganiserades kollegiet som Philhar-monic Society, vilket sällskap odlade först såväl vokal- som instrumental-, senare enbart orkestermusik. Körverksamheten fick nytt uppsving genom Bethlehem Choral Union, som verkade 1882—92 under ledning av främst J. F. Wolle. Denne grundade 1900 och ledde till 1933, utom 1905—12, Bethlehem Bach Choir. Denna kör har med biträde av medl. av Philadelphia Orchestra 1900—05 och sedan 1912 årligen i maj givit en tvådagars Bach Festival med h-moll-mässan jämte smärre verk på programmet. G. T. Be'tti, A d o 1 f o, italiensk violinist (f. 1875 21/3), violinlärare vid MK i Bryssel 1896—1903 och primarie i Flonzaley-kvartetten 1903—27. Efter studier vid MK i Liége för Thomson debuterade B. i Wien 1897 och företog sedan konsertresor på kontinenten och till England. Efter Flonzaley-kvartettens upplösning 1927 har han ägnat sig åt pedagogisk verksamhet, från 1929 i New York. B. har gjort sig känd som en mycket framstående tolkare av speciellt kammarmusik. M. E. Bettine'lli, Bruno, italiensk tonsättare och pianist (f. 1913 4/G), lärare vid MK i Milano, där han själv varit elev av Paribeni och R. Bossi; även musikkritiker. 497 Verk: Sinfonia da camer.t, Corale ostinato, Concerto, Fantasia e fuga su temi gregoriani o. a. orkesterverk; pianostycken och sånger. G. B. Betz, Franz, tysk operasångare, basbaryton (1835—1900), debuterade 1856 i Hannover och verkade därefter vid mindre tyska scener samt 1859—97 vid Hofoper i Berlin. B. var en av sin tids främste wagnersångare; bl. a. kreerade han Hans Sachs i Mästersångarne i Nürnberg och Wotan i Nibelungens ring. — G. m. koloratursopranen Johanne D ü-ringer (1837—1906). G.P. Beuermann [bö'j-], Fredrik Ludvig, finländsk musikhandlare och -förläggare av tysk börd (1824—68). B. grundade omkr. 1850 i Helsingfors Beuermanns musikaliehandel och lånebibliotek, som sedermera utvecklades till musikförlag. Efter B:s död övertogs firman av hans änka. Förlaget såldes omkr. 1877 till A. E. Lindgren. A. F. Bevare Gud vår kung, svensk nationalsång, sjöngs första gången offentligt 12/2 1805 på Börssalen i Stockholm, då Gustaf IV Adolf hälsades välkommen efter sin utländska resa. Den var sedan allmänt i bruk tills in på 1860-talet. Sången är en översättning av God save the king, utförd av A. N. Edelcrantz, och sjöngs till samma melodi som originalet. Den nya sången, som undanträngde den dittills brukade kungssången Gustafs skål!, användes från omkr. 1810 vid officiella tillfällen, till dess den ersattes av Carl Johan vår kung, skriven av H. A. Kullberg och Du Puy. Varken denna eller andra hyllningssånger förmådde dock undantränga B.; först med O. Lindblads Ur svenska hjärtans djup inträdde en ändring i dess användning. Jämförande art.: Nationalsånger. Å. V. Bewerunge [bave'ronSa], Heinrich, tysk kyrkomusiker (1862—1923), präst. B. utbildades vid Königliche Musikschule i Würzburg och Schule für katholische Kirchenmusik i Regensburg och verkade som lärare på Irland; 1914—16 prof, vid univ. i Dublin. Han skrev uppsatser om kyrkomusik, utgav motetter av Palestrina och väckte uppseende med en arrogant, oförstående kritik av de vatikanska koralböckerna (Die vatikanische Choral-ausgabe, 2 bd, 1906—07). C.-A.M. 498