BLÅSIN STRUMENT Werke von Michael Praetorius (bd 1—19 ff., 1928—40 ff.), Das Chorwerk (h. 1—52 ff., 1929— 38 ff.) och Landschaftsdenkmale der Musik. Schleswig-Holstein und Hansestädte (bd 1—4 ff., 1937—43 ff., i EDM, Reihe 2) samt Gedenk-schrtft für Hermann Abert (1928), Gesammelte Schriften und Vorträge von Hermann Abert (1929) och Kieler Beiträge zur Musikwissen-schaft (bd 1—9 ff., 1934—41 ff.) m. m. Skrifter: Studien zur Vorgeschichte der Or-chestersuite im 15. und 16. Jahrhundert (1925; med musikbil.), Das monodische Prinzip in der protestantischen Kirchenmusik (s. å.), Fort-spinnung und Entwicklung. Ein Beitrag zur mu-sikalischen Begriffsbildung (i PJ 1929), Josef Haydns künstlerische Persönlichkeit in seinen Streichquartetten (i PJ 1931), Die evangelische Kirchenmusik (1931—34, i Handbuch der Mu-sikwissenschaft), Das Werk des Michael Praetorius (i ZMW 1935), Das Rasseproblem in der Musik. Entwurf zu einer Methodologie musik-wissenschaftlicher Rassenforschung (1939), Das Kantatenwerk Dietrich Buxtehudes (i PJ 1940), Wesen und W er den deutscher Musik (1944), J. S. Bach im Wandel der Geschichte (1947) m. m. C.-A. M. Blumenfeld [blo'manfelt], Felix Mi-chajlovitj, rysk tonsättare, pianist och dirigent (1863—1931), prof, vid MK i Moskva. B., som var elev till Rimskij-Korsakov, var först pianolärare vid MK och dirigent vid Kejserliga operan i Petersburg. Han vinnläde sig om de nyare ryska tonsättarna, särskilt Skrjabin, och står i sina kompositioner nära den nationella ungryska skolan. Verk: En symfoni; en stråkkvartett; violon-cellkompositioner, pianostycken och sånger. M. S. Blumensaat [blo:'m9nsa:t], Georg, tysk tonsättare (f. 1901 22/g), från 1938 lärare vid MH i Berlin, där han även fått sin utbildning. Som kompositör har B. främst stått i Hitlerjugends tjänst och för denna organisation skrivit skolsånger, kantater och marscher. Flera av hans sånger blevo folkvisor i Hitlers Tyskland, t. ex. Deutschland heiliges Wort och Lo-bet der Berge leuchtende Firne. F.H.T. Blumer [blo/mar], Theodor, tysk tonsättare och dirigent (f. 188 2 24/3), kapellmästare vid Leipzig-radion 1931. B., som fått sin utbildning vid MK i Dresden för Draesecke, var 1906—10 kapellmästare vid Hoftheater i Altenburg, från 1911 pianist och kammarmusikspelare i Dresden samt 1925 musikalisk ledare och 545 förste kapellmästare vid radiostationen där. Verk: Operorna Der Fünfuhrtee och Trau schau wem!; Heiteres Spiel, Deutsche Volks-lieder-Fantasie, Lustspielouvertüre, Carnevals-Episode, Erlösung, Legende der Tänzerin Thais samt fantasi för piano och orkester med flera orkesterverk; kammarmusik; pianostycken och sånger. — B. har även skrivit underhållnings-musik. B. P. Blumner [blo'mnar], Martin, tysk tonsättare och körledare (1827—1901), från 1891 prof, och ledare för mästarklas-sen i komposition vid Akademie der Künste i Berlin, för vars musikaliska avdelning han blev chef 1885. B., som studerade för Dehn, har även varit verksam vid Berliner Singakademie, där han från 1853 var andre och från 1876 förste dirigent samt ledare för den Zelterska liederta-feln. Som kompositör var han gedigen men föga egenartad och tonsatte framför allt körverk i sträng a cap.-stil, anknytande till Men-delssohn, Händel och Bach. — Fil. hdr vid univ. i Berlin 1891. Verk: Oratorierna Columbus (1853), Abraham (1859), Der Fall Jerusalems (1874); kantater, sånger m. m. — Geschichte der Sing-Akade-mie zu Berlin (1891). G. P. Blüthner [bly/tnar], Julius Ferdinand, tysk pianofabrikant (1824—1910), grundade 1853 pianofabriken Julius Blüthner i Leipzig, som fick högt anseende och som vuxit till stor omfattning. En specialitet i tillverkningen är aliqvotflygeln, som har dubbel besträngning, vilket innebär att klangen förstärkes av en i högre oktaven stämd resonanssträng, som ej anslås av hammaren. — B. utgav Lehrbuch des Piano-fortebaues (1872; 31909; tills m. H. Gret-schel). Ä.L-y Den blå pärlan, balett i 3 akter. Musik av E. Melartin. Uppförd ffg.: Hfors 1931 i koreografi av George Gé. Biåsinstrument, aerofoner el. luftinstrument (eng. wind-instruments, fr. instruments å vent, it. strumenti a fiato), gemensam benämning för de instrument, som bringas att ljuda genom att en luftpelare försättes i svängning genom en kompakt, periodiskt avbruten luftström. Denna luftström frambringas antingen av den mänskliga lungan eller av mekaniska hjälpmedel (pumpar o. d.). Blåsinstru- 546 18. Musik. I