BLÅSORKESTER menten indelas vanl. i fyra huvudgrupper: trumpetinstrument, flöjtinstrument, rörbladsinstru-m e n t samt orgelinstrument. I trumpetinstrumenten frambringas tonen därigenom att den spelandes läppar fungera som rörblad med olika anspänning, varvid luftströmmen via ett kittelformat eller ko-niskt munstycke pressas in i instrumentet. Trumpetinstrumenten kunna indelas i a) naturtrumpeter: vädurhorn, schofar, olifant, trä- och näverlurar (samtliga utan munstycke), b) metalltrumpeter: bronsålderslurar, signal-, jakt-och posthorn, äldre typer av trumpeter och valthorn, c) griphålstrumpeter med förkortning av ljudröret medelst ljudhål (zinkor, serpent) eller klaffar (kenthorn, ophicleid) samt d) kromatiska trumpeter med förlängning av ljudröret medelst ventilsystem (trumpeter, kornetter, bygelhorn, tubor, valthorn) eller slid-drag (basuner). I instrument tillhörande de två första grupperna kunna endast naturtonerna frambringas, medan de båda senare gruppernas instrument äro kromatiska. Dessa instrument byggas numera som regel av mässing, men även andra metallegeringar förekomma, varför de även kallas mässings- el. b 1 e c k b 1 å s-instrument (»blecket»). Flöjtinstrumenten, hos vilka tonen aktras genom att luftströmmen brytes mot en skarp kant, indelas i långflöjter eller spetsflöjter med anblåsning från spetsen samt tvärflöjter med anblåsning från sidan. Till den förra gruppen höra kärlflöjter (ocarina, lergök), blockflöjter, flageoletter och den proven-salska galoubeten, till den senare gruppen den moderna flöjten och piccola. I avseende på instrumentrörets inre utformning skiljes mellan cylindrisk (moderna flöjter) och konisk borrning (blockflöjter och piccola). Flöjtinstrumenten förfärdigas i allmänhet av trä, silver eller nysilver, men även annat material har tidigare kommit till användning såsom ben, elfenben, glas el. porslin. I rörbladsinstrumenten alstras tonen därigenom att luftströmmen passerar en enkel el. dubbel rörtunga, som på så sätt bringas att vibrera. Till den förra gruppen höra Lola Bobesco. Rudolf Bockelmann. saxofoner (konisk borrning) och klarinetter (cylindrisk borrning), till den senare aulos, tibia, bombarder, krumhorn (konisk eller cylindrisk borrning), skalmeja, oboer, dulcianer, fagotter, sarrusophoner och heckelphoner (konisk borrning). Saxofoner och sarrusophoner tillverkas av metall, de övriga i allmänhet av trä. Hos orgelinstrumenten tillämpas ljudalstringsprinciperna hos flöjt- (labialpipor) och rörbladsinstrumenten (tungstämmor) med mekanisk anblåsning av luften. Utom orgeln med dess biformer positiv och portativ räknas till denna grupp harmonium, dragspel och munspel med fria metalltungor och byggda för anblåsning med både tryck- och sugluft. Jämförande art.: Musikinstrument. Litt.: A. Carse, Musical wind instruments (1939); D. Fryklund, Biåsinstrument av glas (1934); dens., Om inskrifter på biåsinstrument (1947). D.F.;Å.L-y Biåsorkester ->Militärmusik, Orkester. Blå tåget, fr. Le train bleu, balett av J. Cocteau, musik av D. Milhaud. Uppförd ffg.: Paris 1924 av Djagilevbaletten i koreografi av Bronislava Nizjinska; Sthlm 1934 i koreografi av J. Algo. Boberg, Bror Axel Edvin, organist och tonsättare (1876—1946), var från 1940 organist vid museet i Malmö, där han även verkat som organist och kantor i S:t Pauli 1909—11 och S:t Petri 1911—42 samt som musiklärare vid Malmö realskola 1903—39 och vid Högre allmänna läroverket 1904—39. B. avlade organistex. 1895 och musiklärar- och kyrkosångarex. vid MK i Stockholm 1896 samt studerade komposition för O. Mailing i Köpenhamn. Han gav uppmärksammade orgelkonserter bl. a. i svensk radio på den av honom i museet uppställda Genarpsorgeln och har upptecknat folkmusik, omkr. 450 melodier publicerade i Svenska låtar, komponerat Timlåten och arr. örjanslåten i Stockholms stadshus samt skrivit en rad körkompositioner. Å. Å. Bobesco [fr. uttal -skå'], Lola, fransk violinist av rumänsk börd (f. 1920 ö/8). B., som bl. a. studerat vid MK i Paris, har gjort sig känd i Frankrike och efter andra världskriget även i utlandet; framträdde i svensk radio 1946. G. B. Bobillier, Marie, ->Brenet, Michel. Bobisation ->Solmisation. Boccaccio [boka't[å], operett i 3 akter. Musik av F. von Suppé till text av F. Zell och R. Genée. Uppförd ffg.: Wien 1879; Sthlm 1879; Gbg 1881. — Huvud 547 548