BOGATYREV som pianolärare vid Staatliche Akademie für Kirchen- und Schulmusik i Berlin sedan 1926; prof. 1928. B. har studerat för bl. a. von Dohnånyi (piano) samt Juon, Kahn, R. Strauss och Busoni (komposition); har även framträtt som cembalist. Verk: En pianokonsert, kammarmusik och pianosonater m. m. — Der Vortrag alter Kla-viermusik (1932). G. B-n Boellmann [b°elma'n], L é o n, fransk organist och tonsättare (1862—97), organist i S:t Vincent de Paul i Paris från 1881. B. som studerade för Gigout, har skapat högt värderade verk för sitt instrument, på vilket han ägde en mindre vanlig fallenhet för improvisation. Verk: Symfoni F-dur, Fantasie dialoguée för orgel och orkester, symfoniska variationer för violoncell och orkester; pianotrio, pianokvartett o. a. kammarmusik; Suite gotique, Heures mystiques m. fl. kompositioner för orgel. Litt.: P. Locard, L. B. (1903). Å. V. Boelza ->Belza. Boepple [be'ppl], Paul, amerikansk musikpedagog och dirigent av schweizisk börd (f. 1896 10/7), utsågs 1926 till chef för Dalcroze School of Music i New York, där han även blev dirigent för Dessoff Choirs 1936. B. fick sin utbildning hos Nef, Huber och Jaques Dalcroze, vars assistent han var 1919—26. Å.L-y Boero [°ä'rå], Felipe, argentinsk tonsättare (f. 1884 1/5). Ehuru utbildad vid bl. a. MK i Paris visar B. i sina kompositioner en viss dragning till italiensk tonkonst. Verk: Operor, bl. a. Las bacantes (1925), El matrero (1929) och Siripo (1937) — samtliga uppförda i Buenos Aires; pianostycken och sånger. G. M. Boet(h)ius, Ancius Manlius To r-quatus Severinus, romersk statsman och filosof (omkr. 480—524). B. var under många år rådgivare åt konung Teoderik den store men föll sedermera i onåd och avrättades. Med sitt verk De musica (5 böcker) har han jämte Cassio-dorus varit av utomordentlig vikt för medeltidens kunskap om antik musikspekulation och dess inställning till tonkonsten. Artur Bodanzky. Paul Boepple. B:s prägling av begreppet musicus (= den som spekulerar över, ej den som utför musik) har först renässansen lyckats utplåna, då den gjorde rent hus med matematiskt-kosm ologiskt musiktänkandes bestämmanderätt över praktisk musikodling. De musica är bevarad i flera källor och tr. ffg. i Venedig (1491—92; 21499), senare bl. a. hos Glareanus (1570) och av Friedlein i Leipzig (1867); ty. övers, av O. Paul (1872). Litt.: L. Schrade, Music in the philosophy of B:s’ (i MQ 1947). C.-A.M. Boettcher [bö'tgar], Hans, tysk musikhistoriker (f. 190 3 28/3), dr phil. 1927. B., som huvudsakligen varit verksam inom Reichsmusikkammer och olika folk-bildningsinstitutioner, blev 1938 lärare i musikhistoria vid Städtisches Konserva-torium i Berlin. Han utbildades vid MH i Württemberg och univ. i Leipzig. B:s huvudarbete är Beethoven als Lieder-komponist (diss. 1928), en gedigen och klar utredning av ett av musikhistorien dittills tämligen försummat område inom Beethovens produktion. Skrift: Neues zu Seb. Sailer (i Gedenkschrift für H. Albert, 1928). F. H. T. Boezi [båe/tsi], Er nes to, italiensk kyrkomusiker och tonsättare (1856—1946). Efter studier för G. Ballabene och A. Moriconi ledde B. Pontificia Scuola Su-periore di Musica Sacra från grundandet och till 1918 men har också varit organist vid olika kyrkor i Rom samt kapellmästare vid Cappella Giulia från 1905. Verk: Operan Don Paez (1893); mässor, mo-tetter och hymner. G. P. Bogaty'rev, Anatolij, vitrysk tonsättare (f. 1913). B., som studerat komposition för V. Zolotarev vid MK i Minsk, erhöll Stalinpriset 1941 för sin opera »I Polesie’s skogar». En stor del av hans 553 554