BOIELDIEU av Magistri Franconis ars cantus mensurabilis (i MM 1880), Oddos von Clugny Dialog (i MM 1880) och Glareani Dodecachordon (2 bd, 1888 —89) m. fl. B. A. Bohnen [bå/nsn], Michael, tysk operasångare, bas (f. 1888 23/i). Elev av bl. a. MK i Köln debuterade B. i Düsseldorf som Kaspar i Friskytten och anställdes där 1910. Följande år sjöng han i Wiesbaden men kom 1912 till König-liche Hofoper i Berlin, där han sedan var verksam, beundrad för sitt intelligenta, utsökta föredrag och sin vackra stämma. B. har utövat en omfattande gästspels-verksamhet, bl. a. i Bayreuth (1914), Stockholm (1923) och på Metropolitan (1923—32). Roller: Falstaff i Muntra fruarna i Windsor, kungen i Lohengrin, Marke i Tristan och Isol-de, Wotan, Hunding och Hagen i Nibelungens ring, Sachs i Mästersångarne i Nürnberg, Ochs i Rosenkavaljeren, Francesco i Mona Lisa, Jonny i Jonny spielt auf, Jago i Otello, Scarpia i Tosca, Mefistofeles i Faust o. a. G. P. Bohnke [bå:'n®ka], Emil, tysk tonsättare och dirgent av polsk börd (1888— 1928). Efter studier för Sitt, Krehl och Gernsheim var B. altviolinist i Bandler-och Busch-kvartetterna, lärare i altviolin vid MH i Berlin och dirigent för bl. a. Berliner Sinfonie-Orchester från 1926. Han komponerade en violinkonsert, en pianokonsert o. a. orkesterverk, kammarmusik och pianostycken. G- B. Bohr, Christian Frederik Gottfried, norsk organist, dirigent och tonsättare av dansk börd (1773—1832). B. kom 1797 till Bergen och var där organist först vid Korskirken från 1798 och vid domkyrkan från 1826. Han var även dirigent för Harmonien 1819—20 och ett av sällskapets bästa stöd. B. skrev en symfoni samt ett par kantater. ö. G. Bohus belägring, folkmelodi, utgörande en bataljmålning för violin, i vilken piz-zicati uttrycka danskarnas och svenskarnas skottlossning och dissonanser de sårades jämmer. B. spelas med violinen förstämd (a — e1 — a1 — ciss2). Namnet hänför sig till danskarnas belägring av Bohus fästning 1678. Litt.: N. Andersson, Skånska melodier upptecknade 1895—1916 (i Nyare bidrag till kännedom om de svenska landsmålen och svenskt 557 Michael Bohnen som Mefistofeles i Faust. folklif, 14:1); T. Norlind, Hur gammal är den svenska folkmusiken? (i STM 1930). N.D. Boieldieu [b^äk^d'], Frangois A dr i en, fransk tonsättare (1775 16/i2— 1834 8/10), ett av den franska opéra-comi-quens främsta namn, vars friska och melodiskt flödande operor fullfölja den smått känslosamma komiska genre, som från slutet av 1700-talet fått nationell hävd i Frankrike. I senare verk spåras dock även påverkan från Rossini och annan nyare musik. — Prof, vid MK i Paris 1798—1809 (piano) och 1817—29 (komposition). Boieldieu, som fick sin huvudsakliga musikundervisning av organisten i hemstaden Rouen, Broche, debuterade där redan 1793 med sångspelet La fille coupable, till vilket fadern skrivit texten. Två år senare slog han sig ned i Paris, där han med La famille suisse (1797) och än mer genom den komiska enaktaren Le ca-life de Bagdad (1800) grundade sin popularitet. Efter musikstudier för Cherubini skrev han bl. a. operan Ma tante Aurore (1803), som allmänt betraktas som ett av hans mognare verk. Åren 1803—11 vistades Boieldieu i Petersburg som rysk hovkompositör. Efter hemkomsten uppfördes bl. a. den komiska operan Jean de Paris (1812) — ett av Boieldieus mest beundrade stycken — och 1825 hans lyriska mästerverk framför andra, La dame blanche, där han för 558