BOIJE AF GENNÄS Frangois Adrien Boieldieu. Samtida porträtt. att få fram lokalfärgen över den till Skottland förlagda handlingen delvis utnyttjat engelsk folkmusik. — Boieldieus omfattande produktion (i allt över 30 operor, delvis i samarbete med andra, såsom Cherubini m. fl.) har i stort sett en enhetlig karaktär. Förutom operor skrev han även pianostycken och mycket uppskattade sånger. Operor: Le calife de Bagdad (Paris 1800; Kalifen i Bagdad, Sthlm 1808), Ma tante Aurore (Paris 1803; Min tante Aurore, Sthlm 1813), Jean de Paris (Paris 1812; Johan av Paris, Sthlm 1819), Le nouveau seigneur de village (Paris 1813; Den nya egendomsherrn, Sthlm 1818), Le petit chaperon rouge (Paris 1818; De bägge talismanerne, Sthlm 1830), La dame blanche (Paris 1825; Vita frun på slottet Ave-nel, Sthlm 1827) o. a. Litt.: A. Pougin, B., sa vie et ses oeuvres (1875; med verkfört.); E. Duval, B. Notes et fragments inédits (1883); L. Augé de Lassus, B. (1908; med verkfört, och bibliogr.); G. Favre, B. Sa vie — son oeuvre (2 bd, 1944—45; med verkfört, och bibliogr.). E. S-m Boije af Gennäs, Betty Natalia, finländsk sångerska, alt (1822—54). B. debuterade som Tankred i Åbo 1846 och var därefter engagerad vid K. teatern i Stockholm 1850—51, där hennes framställning av Nancy i Martha betecknade 559 en stor framgång. Jämte maken och systern företog hon 1853—54 en konsertresa till USA, där hon emellertid insjuknade. Hon avled snart efter återkomsten till Stockholm. — G. 1853 m. I. Dannström, för vilken hon även studerat. B:s syster, Wilhelmina Boije af Gennäs (1818—73), stannade 1854 kvar i USA, där hon sedan verkade som uppskattad pianopedagog i Philadelphia. A. F. de Boismortier [boamorVe'], Joseph Bodin, fransk tonsättare (omkr. 1691— omkr. 1765), tjänstgjorde som sångmästare vid Parisoperan och skrev opéra-ballets, kyrkomusik och sånger. Samtiden uppskattade främst hans kammarmusik, som bl. a. innefattar kompositioner för det dåtida modeinstrumentet musette. Verk: Les voyages de 1’amour, opéra-ballet (Paris 1736), Don Quichotte chez la duehesse, opéra-ballet (Paris 1743), Daphnis et Chloé, pastoral (Paris 1747), Daphné, balett (1748; ouppförd); kantater, motetter etc. — Nytr. av en pianotrio i NMA 1943. K. R-n Boito [båftå], A r r i g o, italiensk tonsättare och författare (1842 24/2—1918 10/o), främst känd som en av de första vägröjarna för Wagners konst i Italien, vars principer han lade till grund för sin opera Mefistofele (1868), ett verk som i kompositörens hemland nått en ofantlig popularitet (intill slutet av 1920-talet uppförd över 5 000 ggr). Boito var även en betydande skald och librettoförf., bl. a. åt Verdi, och hans dikter äro i Italien minst lika beundrade som hans tonsättningar. — Dir. för MK i Parma 1889—97. — Bland de många hedersbevisningar, som tilldelats honom, kunna framhållas hedersdoktoraten vid univ. i Cambridge (1893) och i Oxford. — Senator 1912. Boito, som studerade litteratur och musik (det senare vid MK i Milano 1853—62 bl. a. under Mazzucato), aspirerade tidigt att i den dubbla egenskapen av kompositör och författare bli en reformator av den italienska operan, och han stimulerades ytterligare i sina planer sedan han under en studievistelse i Paris 1861 lärt känna Wagners Tannhäuser. Men hans första försök som musikdramatiker slog illa ut: Mefistofele föll igenom vid premiären på La Scala 1868 och vann först efter en genomgripande omarbetning gehör hos publiken (Bologna 1875). På en andra opera, Nerone, arbetade Boito sporadiskt livet igenom; den upp- 560