BOOGIE-W OOGIE Fridolf Book. Jan van Boom. 1874 inträdde i jesuitorden, var 1887— 1907 kör- och orkesterledare vid Cani-sius-College i Buffalo och verkade dessförinnan även som organist i Holland, England och Amerika, överallt ivrigt verksam för restaurering av den gregorianska sången. Som kompositör var han autodidakt. Verk: Symfoni g-moll; 8 mässor, motetter m. m. Litt.: F. E. Bunse, L. B. (i Musica Sacra 1933). C.-A. M. Boogie-woogie [bo/gi-°o:'gi], ett slags »rullande» pianostil i jazzen, utmärkt av monoton, punkterad åttondelsrörelse i basen. B. förekommer som regel i form av en tolv-taktersrefräng, som spelas om och om igen med smärre variationer. Termen lanserades av pianisten C. »Pine Top» Smith. Andra kända b.-pianister äro J. Yancey, A. Ammons, M. L. Lewis m. fl. N. C. Book, Johan Fridolf, violinist (1836 —1913),medlem av K. hovkapellet i Stockholm 1853—89, konsertmästare från 1872 och förste konsertmästare från 1882. Åren 1872—1911 var han dessutom lärare i violin vid MK, vars kamrerarebefattning han innehade 1890—1909. B., som studerat för d’Aubert, Léonard och Joachim, gav även konserter i Stockholm och landsorten samt var flitigt verksam som kammarmusikspelare bl. a. i Mazerska kvartettsällskapet, där han var musikchef 1884—1904. — Prof. 1897. LMA 1872. G. B. van Boom [bå:m], Johan (Jan), svensk pianist och tonsättare av holländsk börd (1807—72), son till flöjtisten Jan (el. Jean) v a n B. (f. 1783). B. var från 1848 lärare i piano vid MK i Stockholm, där han bosatt sig redan 1825 efter en 575 konsertturné i Danmark. — Prof. 1849. LMA 1844. B. hade varit elev till J. N. Hummel och Moscheles, och hans undervisning präglades av den största samvetsgrannhet. Han var starkt konservativ och i sitt pedagogiska arbete, Teoretisk och praktisk pianoskola (1870), förkastar han nyare metoder på pianospelets område. Som pianist var han mera virtuos med glansfulla och klangsköna effekter än musikalisk poet. Bland hans kompositioner, ett fyrtiotal verk, märkes operan Necken el. Elf spelet (Sthlm 1844), som knappast gjorde någon större lycka, men som dock är ett led i den svenska natio-naloperans historia. Verk (utom nämnda): Orkesterstycken; Grand quattuor pour piano, violin, alto et violoncello (1843); Stor sonat c-moll och andra pianostycken samt sånger m. m. Litt.: T. Norlind, J. van B. (i STM 1943). G. B-n Booii [bå:n], Johan Gottfrid, pianopedagog (f. 1886 10/8), undervisar sedan 1928 i piano vid MK i Stockholm, från 1938 som ord. lärare. B., som är en av Nordens främsta pianopedagoger, har till stor del lagt sin undervisning efter psykologiska linjer och satt anslags- och ge-staltningsproblemen i centrum. Han har väckt stor uppmärksamhet även i utlandet och har givit pianopedagogiska kurser i Köpenhamn 1946 och Oslo 1947. — LMA 1938. Prof. 1949. Efter organistex. 1906 har B. även studerat för R. Andersson samt Schnabel i Berlin. Bland hans över 30 elever, som debuterat, kunna nämnas A. Pettersson, S. Ribbing, H. Leygraf, Dagmar Nordenfelt, H. Westrell, S. G. Andrén, I. Bengtsson och Käbi Laretei. Han har även utg. Pianostudier (1935). — Medarb. i detta lexikon under sign. G. B-n. B. W-r Boosey & Hawkes, Ltd. [bo/zi and ho:'ks], engelskt musikförlag, gr. 1816 i London av T. Boosey. Det har speciellt utg. engelsk körmusik och italiensk operamusik (Rossini, Verdi o. a.) samt sedan omkr. 1850 även tillverkat musikinstrument. D. Booth [bo:t>], Evangeline Cory, engelsk sångförfattarinna och tonsättare (f. 1865 25/i2), dotter till Frälsningsarméns grundare, general William B. (1829—1912) och själv dess general 1934 —39. B., som varit verksam i Frälsningsarmén från sitt femtonde år, var dess ledare för Canada 1896—1904 och i USA 1904—34. 576