BONVIN lorat sin sociala position. Han lämnade England 1732. Efter studier för sin far, Giovanni Maria B. (omkr. 1640—78), som var domkyrko-kapellmästare i Modena och som även skrev musikdramer, uppmärksammades B. tidigt som violoncellist och tonsättare samt blev 1687 medlem av Accademia Filarmonica i Bologna, där han 1688 var kapellmästare i San Giovanni in Monte. År 1691 kom han till Wien som violoncellist i hovkapellet och operakompositör och stannade där till 1694, då han förläde sin verksamhet till Rom. Året 1703 var han i Berlin som drottningens hovkompositör, återvände följande år till Wien samt verkade från 1716 en tid i Rom, innan han inbjöds att komma till England. B. debuterade för scenen med operan Tullio Ostilio (Rom 1694) och i London slog han igenom med operan Astarto (Rom 1714; omarb. London 1720). Verk (utom nämnda): Ett 30-tal operor, bl. a. Serse (1694), Muzio Scaevola (1721), Erminia (1723), Farnace (1723), Calfumia (1724); musik för olika instrument; 6 oratorier, bl. a. Il Gio-sue (1688), mässor, madrigaler, motetter och kantater m. m. Hans bror, kapellmästaren Marco Antoni o B. (omkr. 1675—1726), var anställd vid hovet i Modena från 1721 samt skrev 19 operor, oratorier och kantater. E. S-m B(u)onporti [b(o)onpa'rti], Fran-c e s c o Antonio, italiensk tonsättare (1672—1749; enl. annan uppgift f. 1660). B. komponerade i en med Vivaldis konst närbesläktad stil talrika, konstnärligt högtstående verk för violin, av vilka ett flertal utkommo i tryck. Som musiker torde han ha varit amatör, och om hans levnad vet man inte mycket mer, än att han någon tid hade anställning vid hovet i Wien. Verk: Triosonater för 2 violiner och bas op. 1 (1696), 100 menuetter för violin och bas op. 8 och 9, Invenzioni a violino solo e b. c. op. 10 (1714; av dessa 10 inventioner ha en del tidigare tillskrivits J. S. Bach) samt Concertini e serenate con arie variate a violino con b. c. op. 12 (1741) m. m. Litt.: G. Barblan, Un musicista trentino, F. A. B. (1672—1749). La vita e le opera (1940). S. W. von Bonsdorff, Edith Helena, f. A n-d e r s e n, finländsk dansös och danspedagog av dansk börd (f. 1890 24/4), leder en egen dansskola i Helsingfors. Hon har givit ett stort antal egna dansaftnar i Finland samt turnerat i Sverige 1922 tills, m. Jean Börlin och med Svenska baletten i Frankrike och USA; gästspel i Schweiz 573 1934 i Gerge Gés balett Les quatre saisons de Rhöne. Bland B:s främsta dansnummer kunna nämnas Relache, Korsspindeln, Valse triste och Den sjuka fågeln. Hon har även framträtt i De få-vitska jungfrurna och i Saxelins Sibeliusbalett Den svarta svanen. Vidare har hon komponerat och dansat huvudrollerna i Salome (Glazunov), Legend (Bizet) samt Individen och massan. R. af H. Bonte'mpi [ban-], eg. An ge lin i, Giovanni Andrea, italiensk tonsättare och musikteoretiker (omkr. 1624— 1705). B. kom på 1650-talet till hovkapellet i Dresden, där han 1666 avancerade till kapellmästare. Kort därefter övergav han sin tonsättarverksamhet och ägnade sig huvudsakligast åt musikteoretiska spörsmål. B., som var elev till V. Mazzocchi och började som sångare i Venedig, återvände sedermera till Italien, där han tillbragte sista delen av sin levnad i födelsestaden Perugia. Med II Paride (1662) introducerade B. den italienska operan i Nordtyskland, och i operan Daphne (1671; tills, m. M. G. Peranda) ansluter sig stilen till Monteverdi och Cavalli men med flera rent tyska inslag. I Dresden framfördes även operan Giove e lo (1673; tills, m. M. G. Peranda). Skrifter: Nova quatuor vocibus componendi methodus (1660), Tractatus in quo demonstrantur convenientiae sonorum systematis parteci-pati (1690), Historia musica nella quale si ha piena cognizioni della teorica e della pratica antica della musica harmonica (1695). Litt.: G. B. Rossi-Scotti, Di G. A. B. di Perugia (1879). G. P. Bontempo (Bomtempo) [bontä'mpo], Joäo Domingos, portugisisk tonsättare (1775—1843), grundaren av den modernare musikodlingen i Portugal och den förste portugisiske symfonikern, stilistiskt nära ansluten till Haydn. B., som erhöll sin utbildning i Paris, blev 1835 ledare för MK i Lissabon. Han utgav 1816 en mycket anlitad pianoskola, Methodo de piano. Verk: Operan Alessandro in Efeso; 6 symfonier, 4 pianokonserter; Requiem till minne av Camöes, mässor, kammarmusik m. m. Litt.: M. A. de Lima Cruz, B. (1937); F. Löpes Graga, A musica portuguesa e es seus problemas 1 (1944). S. W. Bonvin [bonvähj], L u d w i g, schweizisk tonsättare (1850—1939), jesuit. B., som från början studerade medicin men 574