BOSCHOT Efter studier i Petersburg för Ljadov och i Leipzig för Jadassohn har B. varit verksam som pianolärare i Tyskland, Ryssland och Konstantinopel; sedan 1922 huvudsakligen bosatt i Wien och Berlin. Verk: 4 pianokonserter, varav en för vänster hand, en violin- och en violoncellkonsert, den symfoniska dikten Othello o. a. orkesterverk; kammarmusik; pianostycken och sånger. — Die seltsame Liebe Peter Tschaikowskys und der Nadjeschda von Meck (1938). M. S. Bortnja'nskij (Bortnianskij), D i-mitrij Stepanovitj, rysk tonsättare (1751—1825). B. övertog 1796 ledningen av Kejserliga kapellets kör, som genom hans insatser nådde en hög standard. Av hans kompositioner, vilka präglas av en viss känslosamhet och i stilen ansluta till Mozart, har särskilt hans andliga musik alltjämt stort anseende inom den grekiskkatolska kyrkan. B. utbildades för Galuppi i Petersburg och i Venedig, varefter han uppehöll sig på olika platser i Italien. Här uppfördes hans operor Cre-onte (Venedig 1776) och Quinto Fabio (Modena 1779), varpå han 1780 återvände till Petersburg. Hans verk utgåvos av Tjajkovskij i 10 bd och omfatta 5 operor, kyrklig körmusik (3-, 4- och 8-stämmig, däribland även hans i Sverige ofta sjungna Israels herde), en symfoni, kammarmusik m. m. J. H. Å. Bortz, Alfred, tysk tonsättare (f. 1882 12/o). B. studerade piano och komposition i Berlin och har sedan 1906 verkat där som lärare, 1919—20 vid MH. B. har även komponerat musik för film och grammofon. Verk: Operan Wildfeuer (1925); oratoriet Der Hände Werk för soli, kör och orkester (1937); Sinfonietta pastorale (1913), Vom deutschen Handwerk, orkestersvit (1937); kammarmusik; pianostycken och sånger m. m. F. H. T. Borup, Julius, dansk violinist (1865 —1938). Elev av MK i Köpenhamn var B. 1894—1926 medlem av Det kgl. Kapel och en god musiker, som inte minst på kammarmusikens område nådde en framskjuten ställning. Han var ordf, i Privat Kammermusikforening från 1889 till sin död. Sch. Borås, stad i s. Västergötland, Älvsborgs län, viktigt industricentrum (53 680 inv. 1948). B. som musikstad är jämförelsevis ung; först efter 1910 fick staden fasta musikinstitutioner och f. n. kan man tala om ett blomstrande musikliv. Under 1800-talet uppvisar B. i musikaliskt hänseende ung. samma fysionomi som flertalet svenska landsortsstäder med ordens- och föreningslivet och inom dessa verksamma privata musikentusiaster som främsta bärare av musikodlingen. Manskörsången intar en framskjuten plats, bl. a. inom Par Bricole, där en i staden bemärkt musikälskare, fabrikör Charles Palmén, grundade en manskör. Även nykterhetsföreningarna med IOGT i spetsen (»Sångens vänner») odlade manskörsång. Blandad körsång idkades av det 1910 bildade Borås musiksällskap. Bland stadens nu existerande musikinstitutioner intar Borås orkesterförening främsta platsen. Den grundades 1911 av musikdir. V. E. Lundquist, som alltjämt är dess ledare. Vid sidan härav verkar en yngre sammanslutning, Borås amatörorkester, f. n. under ledning av musikdir. N. Wieslander. Ett flertal blåsorkest-rar finnas; så ha vissa industriföretag egna harmonikårer. Körsång odlas i flera kyrkor, bl. a. i Caroli kyrka, vars kör medverkat vid orkesterföreningens oratoriekonserter. Musikundervisningen hade intill 1945 ett centrum i det ansedda Borås musikinstitut, gr. 1921 av den tyska violoncellisten A. Löffler. G. P. Bos [bos], Coenraad Valentyn, holländsk pianist (f. 1875 7/i2) , känd som fram-stående ackompanjatör och har i denna egenskap följt flera namnkunniga artister på deras turnéer, bl. a. E. Gura, Frieda Hempel under 6 år och L. Wüllner under 12 år (Skandinavien ffg. 1907). B. har studerat pianospel vid MK i Amsterdam för J. Röntgen och för K. H. Barth i Berlin. År 1898 bildade han tills, m. violinisten J. van Veen och violoncellisten J. van Lier en pianotrio som existerade till 1910. Han är numera verksam som sångpedagog i USA. Å. L-y van den Bosch [boj], Betty, holländsk sångerska, sopran (f. 1900), har vunnit erkännande som förnämlig romanssångerska och har dessutom sjungit Eglantine i Euryanthe och Isolde i Tristan och Isolde vid konsertuppföranden av dessa verk. På sina vidsträckta turnéer har hon även besökt Stockholm, där hon tolkade sistnämnda parti i Konsertföreningen 1938. G.P. Boschot [boskå'], Adolphe, fransk musikskriftställare (f. 1871 4/5), i främsta rummet känd genom sina grundläggande arbeten om Berlioz, bland vilka Histoire d’un romantique (3 bd, 1906—13) alltjämt utgör den förnämsta källan för kunskapen om denne tonsättare. Han har också 589 590