BO SE Enrico Bossi. framträtt som diktare och musiker. B. verkade från 1910 som musikkritiker' i Paris och medverkade vid grundandet av därvarande Mozartsällskap. Skrifter: Le Faust de Berlioz (1910; 21927), Carnet d’art (1911), Une vie romantique (förk. uppl. av Histoire d’un romantique, 1920), Impressions de musique, Chez les musiciens des 18a et 19e siècles (3 bd, 1922—26; 31929), En-tretiens sur la beauté (1927), La lumière de Mo-zart (1928), Le mystère musical (1929), La musique et la vie (2 bd 1931—33), Mozart (1935), La vie et les oeuvres de Alfred Bruneau (1937), Musiciens — poètes (1937), Hector Berlioz, une vie romantique (1939), Maitres d’hier et de jadis (1944) o. a. B. A. Bose [bå/sa], Fritz, tysk musiketno-graf (f. 1906 28/7), elev av Hornbostel i Berlin och från 1934 ledare för musikavd. inom Institut für Lautforschung vid univ. i Berlin. Skrifter: Die Musik der Uitoto (diss. Berlin 1934 och i Zeitschrift für vergleichende Musik -wissenschaft s. å.), Die Musik der aussereuro-päischen Völker (i Das Atlantisbuch der Musik, 1934; G1946), Lieder der Völker (1935), Typen der Volksmusik in Karelien (i AMF 1938), Rumänische Volksmusik (1939; tills, m. Else Ziehm) o. a. E. E. Bosnien ->Jugoslavien. Bossi [bo'ssi], Marco Enrico, italiensk tonsättare och organist (1861—1925), berömd för sina praktfulla körverk och orgelkompositioner i romantisk stil och dessutom en av Italiens främsta orgelspelare i senare tid. Bossi vai' under största delen av sin levnad verksam som dir. för olika MK (1896—1902 för Liceo Benedetto Marcello i Venedig, 1902—12 för Liceo Musicale i Bologna och 1916—23 för musikskolan vid Accademia S. Cecilia i Rom). — LMA 1906. Bossi, som utbildades i piano vid Liceo Musicale i Bologna (1871—73) och i bl. a. komposition för Ponchielli vid MK i Milano (1873— 81), blev 1881 organist vid katedralen i Como; 1891—95 prof, i orgel och harmonilära vid Con-servatorio Reale S. Pietro a Majella i Neapel och 1896—1902 prof, i orgel och komposition vid Liceo Benedetto Marcello i Venedig. Han var även verksam som dirigent men blev i utlandet mera känd som pianist och orgelspelare under vidsträckta turnéer. Scenisk musik: Operorna Paquita (Milano 1881), Il veggente (Milano 1890; omarb. som II viandante, Mannheim 1896) samt melodramen L’angelo della notte. Verk för soli, kör och orkester: Oratorierna Il cieco op. 112 (1897), Canticum canticorum op. 120 (1900), Il paradiso perduto op. 125 (1903) och Giovanna d’Arco (1914); Marinaresca op. 108 m. fl. Annan vokalmusik: Tota pulchra op. 96 för kör och orgel; mässa op. 61 för 3 röster och orgel, Westminster Abbey; Inno di gloria op. 76 för kör och orgel; 2 requiem a cap. op. 83 och 90 o. a. Verk för orkester: Uvertyr op. 1; Impromptu op. 55; orgelkonsert op. 100; svit op. 126; In-termezzi Goldoniani op. 127 för stråkorkester; konsertstycke c-moll för orgel och orkester m. fl. Övriga verk: Talrika orgelkompositioner (bl. a. 2 sonater), kammarmusik, pianostycken, sånger m. m. Skrift: Metodo di studio per Vorgano moderno (1893; tills, m. Tebaldini; ny uppl.: Metodo teorico-pratico per organo 1930). Litt.: H. B. Gaul, Bonnet—Bossi—Karg-Elert. Three apergus (i MQ 1918); E. Dagnino, M. E. B. Cenni biografici (1925); L. Orsini, Fascicolo commemorativo (1926); G. C. Paribeni, L. Orsini & E. Bontempelli, M. E. B. (1934). Bossis son, tonsättaren, organisten och musikläraren Rinaldo Renzo B. (f. 1883 %), verkade efter utbildning i Venedig och Leipzig som kapellmästare, från 1905 i Tyskland och vid La Scala från 1908. År 1913 blev han prof, i orgel och komposition vid MK i Parma och 1916 i komposition vid MK i Milano. Verk: Operor; symfoni a-moll op. 11, en violinkonsert o. a. orkesterverk; oratoriet Leggen-da di un fiore; kammarmusik; motetter m. m. Å.Å. 591 592