BOULAN GER, LILI 1500-talen. Den dansades med bjällror kring benen i livligt tempo och kallades även mattachin. N. R-n Bouffons [bofo'n], fr., eg. komedianter, försvenskat buffonisterna, benämning på den grupp musiker och operaentusiaster i Frankrike, som under den häftiga konstfejden i Paris vid 1700-talets mitt om den italienska eller franska musikens företräden understödde och togo parti för den framträngande italienska opera-buffan gentemot det franska musikdramat i Lullys och Rameaus anda. Striden (fr. la querelle des bouffons), som blossade upp efter Parispremiären på Pergolesis La serva padrona 1752, fördes med stor häftighet. Till b. slöto sig bl. a. drottningen, Maria Leszczyhska, samt de franska encyklopedisterna med Rousseau och Diderot i spetsen, medan de franska operatraditionerna försvarades av konungen, Ludvig XV, Mme de Pompadour, hovet och dess anhängare bland adel och finansmagnater. Musikhistoriskt sett ledde striden till att den franska barockoperan sökte sig nya vägar, vilka förde till opéra-comiquen. Jämförande art.: Opéra-comique. Litt.: E Hirschberg, Die Encyklopädisten und die französische Oper (1903); L. Reichenbach, Contribution å 1’histoire de la »Querelle de bouffons» (1937); L. de la Laurencie, La grande saison italienne de 1752. Les bouffons (i SIM 1912). G. P. Boughton [botn], Rutland, engelsk tonsättare (f. 1878 23/i), tillhörande en grupp diktare och tonsättare, som ivrade för skapandet av ett nationellt engelskt musikdrama, och som sökte nå detta mål genom att gripa tillbaka på engelsk sagovärld och folkton. Han organiserade festspelen i Glastonbury 1914 och grundade 1921 Folk Festival School i Bristol. Han var tillika en ivrig förkämpe för Wagners idéer och tankevärld. Boughton, som studerat för bl. a. Stanford och Davies i London, har varit verksam som orkestermusiker i London och lärare vid Midland Institute i Birmingham 1904—11, där han också verkat som körledare. Tidigt fångad av Wagners konstnärliga idéer, vaknade hos Boughton tanken på skapandet av ett engelskt Bayreuth. I Glastonbury uppfördes, från 1914, som led i dessa strävanden festspel, i vilka de bärande namnen voro Boughton själv och diktaren Reginald Buckley. Med utgångspunkt från Wagner skapade dessa båda en serie musikdramer med motiv från Arthursagan, Arthur of Britain (The birth of Arthur, 1908—09, The 597 round table, 1916 o. a.), vilka visa gemensamma stildrag med förebilden — så förekomma t. ex. »litterära ledmotiv» — men dock i hög grad präglas av Boughtons originella tonsät-tarprofil. Av särskilt intresse är körens dominerande insats: enligt Boughtons teorier skulle denna intaga samma plats som orkestern i de wagnerska dramerna. Hans varaktigaste framgångar tillhöra likväl andra ämnessfärer: den religiösa operan Bethlehem (1915) och framför allt féerispelet The immortal hour (1913—14). Av tonsättarens arbeten utom scenen förtjäna särskilt kantaterna, sångerna och folkvisebearb. beaktande. — Bild sp. 595. Scenisk musik: Operorna The birth of Arthur (1908—09; Glastonbury 1920), The immortal hour (1913—14; Glastonbury 1914), Bethlehem (Glastonbury 1915), The round table (1916; Glastonbury 1920), Agincourt (1918), Alkestis (1920— 22; London 1924); The queen of Cornwall (Glastonbury 1924), The ever young (1927; Bath 1935) och The Lily maid (1936); baletterna Snow White (1914), The moon maiden (1919) och May day. Verk för kör och orkester: The skeleton in armour (1898), The invincible armada (1901), Midnight (1907), Song of Liberty (1911) m. fl. Övriga verk: 3 symfonier; kammarmusik; sånger och pianostycken m. m. Skrifter: Music drama of the future (1910), The Glastonbury festival movement (1922), Bach, the master (1930), The reality of music (1934) o. a. Litt.: H. Antcliffe, A. British school of music drama: The work of R. B. (i MQ 1918). G.P. Boulanger [bolanse'], L i 1 i Juliette, fransk tonsättare (1893—1918), syster till Nadia B. — B. erövrade som första kvinna 1913 stora Rompriset vid MK i Paris, där hon efter privata studier fick sin slutliga utbildning. Den komposition för vilken B. belönades var en kantat, Faust et Hé-lène, och den följdes av flera i samma rena anda och stil, trots att hon redan från barndomen var märkt av den sjukdom som i förtid ändade hennes liv. Verk: Soir sur la plaine och Vieille prière bouddhique samt två Psaumes för kör och orkester; ett par orkesterkompositioner samt en saml. solosånger. Litt.: R. Dumesnil, Portraits de musiciens frangais (1938); P. Landormy, La musique fran-§aise après Debussy (1943). K. R-n 598