BOT STIBER Giovanni Bottesini. Rutland Boughton. Schillings, Graener, Kempff och von Kle-nau. Åren 1847—96 utgav B. Neue Berliner Musikzeitung. Förlaget förstördes under andra världskriget. Litt.: Musikverlag B. & B., Berlin, 1838—1938 (1938). F. H. T. Botstiber [bå/tjtiibar], Hugo, österrikisk musikforskare (1875—1941), dr jur. och phil., främst känd för sina undersökningar angående Pachelbel (diss. Wien 1901 tr. i DTÖ 8:2) och Haydn (bd 3 av Pohl’s Haydn-biografi, 1927). B., som studerade juridik och musikhistoria i Wien för bl. a. Rietsch och G. Adler, blev 1896 biblioteksamanuens vid Gesellschaft der Musikfreunde i Wien och 1905 sekr. därstädes. S. å. tillträdde han platsen som förvaltnings-dir. vid MK i Wien och verkade därefter som generalsekr. vid Wiener Konzerthausgesell-schaft. Han har utg. Pachelbels orgelverk (i DTÖ 8:2) och pianomusik av wientonsättare från 1600-talet (i DTÖ 13:2). Skrifter: Geschichte der Ouvertiire und der freien Orchesterf ormen (1913), Jos. Haydn und das Verlagshaus Artaria (1909; tills, m. F. Artaria), Beethoven im Alltag (1927); red. Musik-buch aus Österreich (1904—11) samt medverkade i en ny uppl. av Kretzschmars Führer durch den Konzertsaal (1932) m. m. B. A. Bottée de Toulmon [bote' da tolmo'p], A u g u s t e, fransk musikskriftställare (1797—1850). B. var urspr. jurist men ägnade sig snart helt åt musiken. Han var en god amatörvioloncellist och innehade 1831—48 befattningen som bibliotekarie vid konservatoriebiblioteket i Paris. Han publicerade åtskilliga arbeten i Annuaire historique, särskilt över medeltidsmusik. Skrifter: De la chanson musicale en France au moyen-dge (1836), Notice bibliographique sur les traveaux de Guido d’Arezzo (1837), Les instruments de musique en usage au moyen-åge (1838; 21844), Instructions sur la musique des 595 Frangais au moyen-äge (1839), Notice des ma-nuscrits autographes de Cherubini (1843) o. a. Litt.: A. J. H. Vincent, Notice sur la vie et les travaux de B. de T. (1851). B. A. Bottermund [bo'tarmont], Hans, tysk violoncellist (f. 1892 24/i). Efter studier för bl. a. Klengel och Becker samt konsertturnéer var B. från 1926 soloviolon-cellist vid Berliner Philharmonisches Or-chester. Han har på sina turnéer även besökt Skandinavien och uppträtt i svensk radio (senast 1937). B. har skrivit goda etydverk för sitt instrument. Å.L-y Bottesini [botesi:'ni], Giovanni, italiensk kontrabasist, dirigent och tonsättare (1821—89), en av världens främsta kontrabassister. B. berikade den magra litteraturen för sitt instrument med värdefulla verk. Han kallades 1871 av Verdi för att leda uppförandet av Aida i Kairo. B., som studerat vid MK i Milano, företog vidsträckta resor som virtuos på sitt instrument (en tresträngad Testore-basso da ca-mera) och besökte Stockholm 1877. Han var också känd som kompositör av operor, av vilka Ero e Leandro (Turin 1879) och La regina di Nepal (Turin 1880) böra nämnas. Längre tid vistades B. bl. a. i Havanna, New York, Paris, Palermo, Barcelona samt Parma, där han blev dir. för MK. Han utg. en Metodo completo di contrabasso och skrev dessutom orkesterverk, oratoriet Gethsemane (1887), kammarmusik etc. Litt.: C. Lisei, G. B. (1886); A. Carniti, In memoriam di G. B. (1922). Å.V. Bottrigari [botriga:'ri], E r c o 1 e, italiensk renässanslärd och musikteoretiker (1531—1612). B. levde 1575—86 vid hovet? Ferrara och därefter på eget slott i Bo-logna, där han var prof, ad lecturam musicae vid univ. I Liceo musicale därstädes förvaras stora delar av hans dyrbara bibliotek. Skrifter: Il Patrizio, ovvero de’tetracordi ar-monici di Aristosseno (1593), Il Desiderio, ovvero de’ concerti di vari stromenti musicali, dialogo di musica (1594; utg. under pseud. A1 e-manno Benelli; nyutg. av Kathi Meyer i Musikbibi. Paul Hirsch, 5, 1924), Il Melone, dis-corso armonico (1602) o. a. Litt.: Enrico Bottrigari, Notizie biografici in-torno agli studii ed alla vita del cav. E. B. (1842); G. Gaspari, Atti e memoire... (1876). B. A. Bouché [bofe'], fr., stoppat (horn) el. »gedackt» (orgelpipor). Bouffon [boffo'ij], fr., dans i tvåtakt som förekom i Frankrike under 1400- och 596