LA BRABANQONNE derat för Matthay (piano) och Corder (komposition). B. uppmärksammades redan som underbarn och av hans produktion ha en rad pianokompositioner slagit bäst ut. — Bild sp. 603. Verk: Två symfonier, 3 pianokonserter, en violin- och en violakonsert, sviter; kammarmusik och sånger m. m. G. B. Bowles [bå°lz], Paul Frederic, amerikansk tonsättare (f. 1910 30/is), studerade för bl. a. Copland; har därefter företagit vidsträckta resor i Spanien samt Nord- och Sydafrika för undersökningar av folkmusik. Verk: Operan Denmark Vesey (1937), baletterna Yankee Clipper (1936) och The ballroom guide (1937) o. a. scenmusik; svit för liten orkester, en kantat; kammarmusik m. m. M. E. Bovy [båvi'], Vina, belgisk operasångerska, sopran (f. 190 0 22 / 5), engagerad 1936—38 vid Metropolitan, där hon s. å. debuterat som Violetta i La traviata. Sin egentliga debut hade hon dock redan som 15-åring i Hans och Greta i Gent, där hon även studerat vid MK. B. tillhörde därefter Théåtre Royal de la Monnaie i Bryssel under tre år. Efter hennes Parisdebut som Gilda i Rigoletto knöts hon sedan genom Toscaninis förmedling till La Scala på tre år. B. har även gästspelat i Spanien, Italien och Sydamerika, bl. a. på Teatro Colön i Buenos Aires. G. H. Boyce [bo^J, William, engelsk organist och tonsättare (1710—79), efterträdde 1755 sin lärare Greene som kungl. hovkompositör och utgav den av denne förberedda saml. Cathedral music (3 bd, 1760—72; tills, m. J. Kent). B. hade tidigare varit organist i olika Londonkyr-kor och bland hans lärare märkes även Pepusch. Verk: Scenmusik, ett oratorium samt kyrko-och kammarmusik. C.-A. M. Boyer [b^e'], Lucienne, fransk vissångerska (f. 1901 18/8), världsberömd mot slutet av 1920-talet genom sitt framförande av schlagern Parlez-moi-d’amour, som sedan dess också varit hennes signaturmelodi. B. började sin karriär inemot 1920 vid den berömda kaba-retartisten Mayols teater i Päris och vann sina första framgångar med soldatvisorna Madelon och Le père la victoire. Hon uppträdde i Sverige 1937, 38 och 46. — Bild sp. 603. K.R-n Boyle [boU], George Frederick, amerikansk pianist, tonsättare och musikpedagog av australisk börd (1886—1948). B. innehade från 1926 Boyle Piano Studios i Philadelphia och undervisade f. ö. vid Peabody Conservatorium i Baltimore 1910—22, Curtis Inst. i Philadelphia 1924—26 och Juilliard School of Music i New York 1926—40. Han verkade även som solist och gästdirigent vid Amerikas och Englands ledande orkestrar. Han debuterade som konsertpianist i Berlin 1908 efter studier för Busoni. Verk: Symphonic fantasie (1915), Slumber song and aubade (1915), en pianokonsert D-dur (1913) och Concertino för piano och orkester (1935) m. fl. orkesterverk; kantaterna The pied piper of Hamelin (Browning) och Don Ramiro (Heine) för soli, kör och orkester; en pianosonat och en sonat för violin och piano m. m. M.E. Bozinov [bo'zinov], V a s i 1, bulgarisk tonsättare (f. 1888 Vi), verksam i Tjeckoslovakien. Elev av Beger och Håba har B. i den senares anda framträtt med kvarttonsmusik. Verk: 3 symfonier, två konserter för violin och orkester: kammarmusik, bl. a. en nonett samt en sonat för piano (1946). G. M. Bozza\ Eugène, fransk tonsättare och dirigent (f. 1905), utbildades vid MK i Paris, där han 1934 erhöll stora Rompriset. B. är sedan 1939 fast knuten till Opé-ra-Comique som kapellmästare. Som tonsättare räknas han till den neoklas-sicistiska riktningen. Verk: Operan Leoni-das och baletten Fétes romaines; sinfonietta, en pianokonsert, en vio-loncellkonsert, en dubbelkonsert för violin och viola, Rapsodie nigoise för violin och orkester och Douze études caprices för saxofon, oratoriet La tentation de Saint Antoine, Psaumes för kör och orkester, Messa a cappella och solosånger m. m. K. R-n La Brabangonne [brabanso'n], Belgiens nationalsång, sjöngs ffg. offentligt under revolutionen 1830; ord av L.-A. Déchet 605 606