BRACCIO (känd som Jenneval) och musik av F. van Campenhout. Melodin har i senare tid erhållit flera nya texter. Å. V. Braccio [bra'tjå], it., arm, förkortning för viola da braccio (armviola). I Das neu-eröffnete Orchester (1713) använder Mattheson både b. och viola da braccio som beteckning för altviolinen. Denna speciella betydelse hade b. fått under andra hälften av 1600-talet. D. F. Brachel [bra'k-], Christian August, norsk militärmusiker (f. 1874 8/fl). B. var 1900—30 instruktör vid Kavalleriets mu-sikkskole i Oslo, där han tidigare varit elev, och blev 1923 lärare i biåsinstrument av mässing vid MK. Han har utg. kompositioner för militärkår och skolor för biåsinstrument. ö. G. Brachrogge fbra'k-], Hans, dansk musiker (d. tidigast 1638). B. blev efter studieår i Italien 1611 sångare vid Christian IV:s hov men vistades senare en tid i England. Efter återkomsten till Danmark utgav B. en madrigalsamling, Ma-drigaletti a 3 voci (1619). Litt.: A. Hammerich, Musiken ved Christian IV:s Hof (1892; med en madrigal av B.). Sch. Brade [breM], William, engelsk musiker (1560—1630, enl. annan uppgift d. 1647), tillhörande Christian IV:s kapell 1594—96, 1599—1606 samt 1620—22 och en av den danske kungens mest berömda och högst avlönade musiker. Åren 1609— 14 var B. dessutom ledare för Ratskapel-le i Hamburg och 1614 violinist vid det holsteinska hovet på Gottorp i Slesvig, där han efter anställningar i bl. a. Halle a. d. Saale och Berlin blev kapellmästare 1622. B. var en av sin tids mera kända tonsättare och utgav böcker med danser (5-st.; 1609, 6-st.; 1614, 5-st; 1617, 5-st.; 1621). Sch. Brae [bre1], J u n e, engelsk dansös. Utbildad vid Sadler’s Wells-teaterns balettskola gjorde sig B. på denna scen först uppmärksammad i Checkmate 1937. Strax därpå övergick hon för en tid till Ballet Rambert och medverkade här bl. a. i Jardin aux lilas och Lysistrata. Efter fem års bortovaro från scenen återvände hon 1946 till Sadler’s Wells-baletten och vann omedelbart stora framgångar i Assembly ball och Adam Zero. K. R-n Braein [brä^n], norsk musikerfamilj, vars främsta medlem är organisten och dirigenten Edvard B. (f. 1887 3/4). — B., som erhållit sin utbildning av fadern, avlagt organistex. vid MK i Oslo samt studerat i Berlin, var 1907—09 organist i Ö. Akers kyrka i Oslo och blev 1912 organist i Kristiansund. Han har däi' givit omkr. 300 orgelkonserter och som dirigent för stadens symfoniorkester och Braeins kor framfört en rad större kör-och orkesterverk samt även operor. B. har skrivit solosånger, manskvartetter och verk för blandad kör samt utg. Fol-kemusikk fra Nordmöre (10 h., 1930—40). E. B:s far, Christian B. (1837—1912), var organist i Molde 1866—76 och därefter i Kristiansund samt framträdde även som tonsättare. Dennes bror, Edvard B. (1849—1927), var först kornettist vid militärmusiken i Oslo men blev sedan förste trumpetare vid Kejserliga operan i Petersburg. Ö. G. Brag, Axel Herman Theodor, operasångare, bas (1860—1936), studerade för Hedenblad, Stockhausen, Lamperti och Lilli Lehmann samt debuterade 1888 i Pilsen som Marcel i Hugenotterna och tillhörde K. teatern i Stockholm 1891— 98. Efter engagemang i Dresden 1898— 1902, Stuttgart 1903—-04 (även regissör) och New York (Manhattan Opera House) 1906—07 verkade B. som sångpedagog, först i Berlin och från 1918 i Stockholm. Vid Mozartfestspelen 1906 i Salzburg sjöng han Leporello i Don Juan. — G. 1892 m. operasångerskan, sopran, och sångpedagogen Ida Moritz (1866— 1921). Roller: Osmin i Enlever ing en ur seraljen, Figaro i Figaros bröllop, Rocco i Fidelio, Fal-staff i Muntra fruarna i Windsor, Plumkett i Martha, Bartolo i Barberaren i Sevilla, Dulca-mara i Kärleksdrycken, Ramphis i Aida o. a. G. P. Bra'ga, Francisco, brasiliansk tonsättare (1868—1945), skapare av sitt lands nationalsång. B. var elev av bl. a. Masse-net i Paris, ledde 1908—33 Sociedade de Concertos Sinfonicos’ orkester och representerar som tonsättare den romantiska traditionen i brasiliansk musik. 607 608