BRAHE DJÄKNAR Roller: Max i Friskytten, Azor i Azor och Zemire (Grétry) m. fl. Litt.: J. M. Levien, The singing of J. B. (1945). G.P. Brahe djäknar, Åbo, finländsk kör, gr. 1937 inom studentkåren vid Åbo akademi. Kören har även företagit konsertresor; dess dirigent är J. Rosas. BRAHMS, JOHANNES. Sp. Brahms’ släkt och liv ............ 611 Brahms’ kompositioner ............ 618 Brahms’ stil ..................... 622 Orkesterverken ................... 625 Konserterna ...................... 628 Körverken ........................ 630 Sångerna ......................... 633 Kammarmusikverken ................ 637 Klaververken ..................... 641 Verkförteckning .................. 644 Litteraturförteckning ............ 647 Den tyske tonsättaren Johannes Brahms, f. 1833 7/5 i Hamburg, d. 1897 3/« i Wien, är en av den musikaliska romantikens allra största gestalter. I sin konst förenar han något av barockens arkitektoniska stränghet, dess kärva knapphet i uttrycket och kärlek till kontrapunktisk satsart med romantikens medvetna beslöjande av formgränser, dess känslovarma generositet och innerliga melodiska ingivelse och huvudintresse för klangligt-harmoniska medel tillika med dess expressiva linj ef öring. Inom musikens alla områden med undantag för det sceniska har Brahms tillfört musiklitteraturen alster av oskattbart värde, och med rätta räknas hans konst numera som i sin art jämbördig med de stora wienklassikernas skapelser. Brahms’ släkt och liv. Både på fädernet och mödernet härstammade Brahms från trakterna kring Elbemynningen. Där hade under 1700-talet medlemmar av släkten Brahms slagit sig ned i Dithmarschen, ett landskap på högra Elbestranden i provinsen Schleswig-Holstein. Tonsättarens farfar, J o-hann Brahms (1769—1839), var värdshusvärd och handlande i amtsstaden Heide, och där föddes kompositörens fader, Johann Jakob Brahms (1806—72). Dennes håg stod till musiken, och han blev den förste inom sin släkt, som övergav det traditionella hantverkar- eller bondeyrket. Efter tre läroår hos en musiker i 611 Wesselburen drog han 1825 till Hamburg, där han till en början fick livnära sig som gatu-och krogmusikant. Men genom nedärvd seghet och ihärdighet arbetade han sig uppåt: omkr. 1830 blev han hornist i stadens borgarvärn, därefter violinist och kontrabassist i en ansedd underhållningsorkester för att till sist erhålla anställning som kontrabassist i operakapellet och Philharmonisches Orchester. I Hamburg träffade Johann Jakob Brahms Johanna Henrika Christiane Nissen (1789—1865), dotter till en skräddare Peter Ra-deloff Nissen. Släkten Nissen hade tidigare i sin hemtrakt Nordfriesland åtnjutit anseende som skollärare, präster och rådsherrar men alltmera sjunkit på den sociala rangskalan. Christiane Nissen, Brahms’ moder, fick således söka försörja sig som sömmerska och hjälp i förmögnare hem. Äktenskapet mellan tonsättarens föräldrar ingicks 1830, och tre år senare föddes vid Speckgasse i Hamburgs fattigkvarter sonen Johannes, det andra barnet av tre syskon. Hemmet var under barnens uppväxttid lyckligt och harmoniskt, och först på 1860-talet framkallade den stora olikheten i sinnesart, intressen och ålder en brytning mellan makarna, som ledde till äktenskapets upplösning. Johannes Brahms’ barndom fick till en del sin stämpel av de osunda och trånga förhållanden under vilka familjen levde, och de sociala missförhållanden, som präglade hans dagliga omgivning, satte i hans känsliga sinne outplånliga spår. Men hans ursunda instinkt och höga själsadel, som redan i mycket unga år stålsatte hans ande, buro honom över de vidriga förhållandena omkring honom: han såg eländet och kände med det, men det förmådde icke skada honom. Fadern märkte snart den unge sonens utpräglade begåvning för musik och hjälpte honom efter förmåga, i det han överlämnade den sjuårige Johannes’ musikaliska fostran i pianisten O. F. W. Cossels händer. Denne insåg inom kort vilka krafter som slumrade hos den inåtvände gossen och vägledde och stödde honom på allt sätt. Cossel förhindrade också att hans elev utnyttjades i underbarnssyfte, något som icke varit den mer ekonomiskt än konstnärligt kalkylerande fadern främmande. Genom Cossel kom Brahms i kontakt med pianisten på modet i Hamburg, E. Marxsen, som nu övertog hans utbildning, i första hand med syfte att göra den unge musikstuderanden till pianovirtuos. Då Brahms sedan sitt tionde år ivrigt ägnat sig åt tonsättning meddelade Marxsen honom även undervisning i kompositionslära och formlära, dock trol. ej före 1845. Redan under studietiden visade Brahms det utpräglat kritiska sinne inför sina egna alster, som sedan skulle känneteckna hans inställning till sin konst och som i viss mån hindrade ett alltför rikt skapande. Även om Marxsen gav sin elev en tämligen allsidig inblick i den klas- 612