BRAHAM Verk: Operorna Jupira (Rio de Janeiro 1899) och Anita Garibaldi; en rad symfoniska dikter, bl. a. Cauchemar o. a. orkesterverk; två mässor och ett Te Deum; kammarmusik; pianostycken och sånger. Litt.: T. Gomes, F. B. (1937). G.M. Bra'ga, G a e t a n o, italiensk violoncel-list och tonsättare (1829—1907). Utbildad vid MK i Neapel företog B. som uppskattad violoncellvirtuos turnéer i Europa och USA- Under senare delen av sitt liv vistades han omväxlande i Paris och London men bosatte sig 1902 i Milano. Som tonsättare är han främst känd genom operan Reginella (1871) och den ännu ofta hörda La serenata för sång med obligat violoncell el. violin. Verk: 8 operor, en violoncellkonsert, smärre stycken för violoncell samt en Metodo di vio-loncello. Litt.: A. de Angelis, G. B. (i RIM 1929). G. M. Brage, Helsingfors, gr. 1906, finländsk förening för vård och främjande av det svenska Finlands andliga folkkultur: diktning, musik, danser, lekar och sedvänjor. Föreningen stiftades av Otto Andersson med stöd av bl. a. M. Wegelius. Visor, melodier, sagor och sägner hade insamlats långt förut. Likaså hade folkvisor arrangerats och införlivats med de blandade körernas repertoar. Men Brage blev den organisation, som gjorde till sin uppgift att odla och bekantgöra denna kultur i större utsträckning. Till en början var föreningen indelad i tre sektioner: A folkdiktning, B folkmusik, C folkdanser och -lekar. Arbetet för den folkliga dramatiken samt bygdedräkterna koncentrerades senare inom sektion D och E. Till sektion A hör det stora urklippsverket, innehållande urklipp från Finlands svenska tidningspress sedan 1910. Tidskriften Budkavlen utges sedan 1922 av samma sektion i förening med Institutet för nordisk etnologi vid Äbo akad. Sektion B omfattar kören och stråkorkestern samt ett utskott för övervakning av förlagsverksamheten. Körens dirigent var 1906—26 O. Andersson, som efterträddes av E. Johnsson, och stråkorkesterns dirigent är sedan 1922 A. Öfverlund. Kören har årl. uppträtt i Helsingfors, företagit konsertresor i hemlandet samt flera resor till Sverige, av vilka en utsträcktes till Köpenhamn (1910). Den förlagsverksamhet, som körens arbete gav upphov till, blev av synnerligen stor betydelse för den folkliga sången i det svenska Finland, och Brages kör-bok, 123 folkvisor från Svenskfinland (1922), är av stort värde. Visorna, som till stor del samlats och bearb. av O. Andersson, uppskattas 609 som verkliga konstverk. Förlagsverksamheten har fortsatts med ett stort antal arr. för kör, en röst och piano m. m. Sektion C är uppdelad på tre danslag: det äldre, det yngre samt folkvisedanslaget. Den anordnar årl. lekkurser för barn. Redan under Brages första år intogo sektionerna B och C en markerad ställning utåt, och körens och danslagens framträdanden skapade en påtaglig grund, på vilken föreningen snabbt tillväxte. Sektion E under Y. Heikels ledning har slutligen strävat efter att fastställa urtyperna för bygdedräkterna. Litt.: Brage årsskrift 1—40 (1906—45). A. A-n Brage, dansk manskör i Köpenhamn, gr. 1891. Dess dirigent var till 1922 A. Guldbrandsen och är sedan 1927 O. Gyld-mark. Brager-Nielsen, Harald, norsk violinist och dirigent (f. 1900 */<), ledare för tre amatörorkestrar i Oslo och även anlitad sång- och violinpedagog. B. har studerat violin för Arvesen och L. Hal-vorsen samt för Capet i Paris. Han debuterade som violinist 1922 och som dirigent 1940. ö. G. Braham [bre^am], eg. Abraham, John, engelsk sångare, tenor (1774— 1856, enl. annan uppgift f. 1777), en av den engelska sångscenens ypperste under 1800-talets första decennier. B. kom medellös som elev till signor Leoni (Meyer Leon) i piano och sång, framträdde första gången offentligt på Covent Garden 1787 och sjöng fram till målbrottet på skilda London-scener. År 1794 återupptog han sin avbrutna sångarbana och studerade under tre år för V. Rauzzini och debuterade 1796 med framgång på Drury Lane Theatre i London i Storace’s Mahmoud samt turnerade två år senare på kontinenten, där han bl. a. uppträdde på La Scala. Sitt världsrykte som sångare grundade B. från 1801, då han tillhörde Covent Garden. Följande år framträdde han i operan The Cabinet, där han själv komponerat sitt parti, ett förfaringssätt som blev regel under många år. Under 1804—06 var B. anställd vid King’s Theatre i London, med företrädesvis italiensk repertoar. Efter 1831 invecklades B. i vidlyftiga teaterspekulationer och förlorade sin stora förmögenhet. Ännu år 1838 sjöng han i Wilhelm Tell och Don Juan på Drury Lane; en turné till USA 1840 slog fel, och 1852 skedde hans definitiva avgång från sångarbanan vid en konsert. B. prisades som en av samtidens främste sångare, i klass med Italiens yppersta. Weber valde honom som den förste framställaren av Hüons roll för Oberonpremiären 1826 i London. 610 20. Musik. I