BRAMSEN, H. Folke Bramme. Max Brand. verkat som solist i Konsertföreningen där och i radioorkestern och även med framgång uppträtt i bl. a. Tyskland och Schweiz. B. är medlem av Barkelkvar-tetten från 1926 och anställdes i Radiotjänst 1936, från 1944 som solovioloncel-list i underhållningsorkestern. C. G. Bramsen, Henry, dansk violoncellist (1875—1919). Elev till J. Klengel i Leipzig vann B. omedelbart efter debuten i Köpenhamn 1894 rykte som en framstående konstnär. Han befann sig sedan på ständiga turnéer och gästade bl. a. Konsertföreningen i Stockholm 1918. — Kgl. Kammermusikus 1897. — G. 1903 med den norska sångerskan Martha Sandal. Sch. Bramsen, Martha Sandal, norsk romanssångerska, sopran (1878—1931). Utbildad för Hildur Schirmer och därefter i Berlin och Paris debuterade B. i Berlin 1900 och gav senare konserter i Norden, England och Amerika, där hon bosatte sig 1911. Särskilt intagande voro hennes tolkningar av Griegs, Sindings och S. Lies sånger. — G. 1903 m. den danske violoncellisten H. Bramsen. ö. G. Bra'nberger [-gar], Jan, tjeckisk musikforskare (f. 1877 18/n), dr phil. 1905. B. studerade vid MK i Prag och i Berlin för Kretzschmar och Wolf. Han var 1906—18 prof, i musikens historia vid MK i Prag och blev 1924 dir. för samma institution. Han utg. (på tjeckiska) arbeten övei- judisk musik, Pragkonservato-riets historia samt en böhmisk musikhistoria (på tyska, 1922). B. A. Brancour [braqko/r], René, fransk musikskriftställare och tonsättare (f. 1862 17/5), var 1904—25 konservator vid Paris-konservatoriets instrumentmuseum och 1906—14 även docent i musikestetik vid Sorbonne. Bland B:s kompositioner märkas en violinsonat samt sånger. Skrifter: Biogr. över F. David (1909), Méhul (1912), Massenet (1922) och Offenbach (1929), La vie et 1’oeuvre de Georges Bizet (1913), Histoire des instruments de musique (1921) m. m. G. P. Brand [brant], Max, tysk tonsättare (f. 1896 26/4). Efter studier för bl. a. Schreker, Haba och Schönberg har B. gjort sig känd genom operan Maschinist Hop-kins (Duisburg 1929; Maskinist Hopkins, Sthlm 1931), som markerade vändpunkten för den maskininspirerade teaterproduktionen och var ett försök till expressionistisk opera, byggd på atonala principer. — B. har dessutom skrivit symfoniska dikter, kammarmusik samt ballader. Å. L-y Brandel, Sigrid, sångerska, sopran, (f. 1885 s/8), studerade vid operaskolan och för Mme Cahier och debuterade 1922 som Venus i Orfeus i underjorden på K. teatern i Stockholm. Åren 1922—25 var hon knuten till Oscarsteatern, där hon med framgång sjöng de större operettrollerna. B. har även gästspelat i Norge, Finland och Ryssland. Roller: Titelr. i Katja, Mariza, Csårdåsfurstin-nan o. a. G. P. Brandel, Sven Åke Bertil, pianist och pianopedagog (f. 1898 16/8), verksam från 1934 som lärare, 1945 ord., vid MK i Stockholm. B. har framför allt gjort sig känd som skicklig tolkare av nordisk samt modern pianomusik ss. Ravel och Prokofjev. B. var elev av Lundberg vid MK i Stockholm 1915—21, debuterade sistnämnda år och avslutade sina konser- vatoriestudier med organistex. 1924. Sin utbildning fullbordade han därefter i Berlin och Paris. B. har turnerat i hela Skandinavien och medföljde Stockholms konsertförenings orkester på dennas Paristurné 1937. B. W-r. 651 652