BRAN LE Brandenburgkonserterna, 6 orkesterverk av J. S. Bach, komponerade 1721 och tillägnade markgreve Christian Lud-wig av Brandenburg. Konserterna, av vilka några äro hållna i concerto grosso-form, medan andra ha mera kammarmusikkaraktär, äro alla skrivna för olika besättningar: nr 1, F-dur, för 3 oboer, 2 horn, violino piccolo med stråk orkester och continuo; nr 2, F-dur, för trumpet, flöjt, oboe, violin med stråkorkester och continuo; nr 3, G-dur, för 3 violiner, 3 altvioliner, 3 violonceller och continuo; nr 4, G-dur, för 2 flöjter, violin med stråkorkester och continuo, nr 5, D-dur, för flöjt, violin, cembalo med stråkorkester och continuo; ni 6, B-dur, för 2 viole da braccio, 2 viole da gamba, violoncell med continuo. Å. L-y Brandt, Victor Fredrik Albert, militärmusiker (f. 1878 10/ö), studerade vid MK i Stockholm (violin för J. Lindberg, kompositicn för Ellberg; musikdir.-ex. 1906), anställdes vid Kungl. Älvsborgs reg. i Borås 1910 och var musikdir. där 1910—25. B. har var‘t medlem av olika orkestrar, bl. a. som oloflöjtist i K. hovkapellet 1898—1900 och Konsertföreningen i Stockholm 1901—09, och dessutom blivit anlitad som sakkunnig i armé-musikfrågor. Verk: En symfoni, en stråkkvartett, talrika marscher och danser m. m. I. G. Brandts-Buys [brants-bö^s], Jan, holländsk tonsättare av ansedd musikersläkt (1868—1933), rönte allmännare erkännande för sina operor Die drei Schnei-der von Schönau (Dresden 1916) och Der Mann im Mond (Dresden 1922), sedan han tidigare (1897) vunnit Bösendorferpriset för en pianokonsert i F-dur. B. studerade vid MK i Frankfurt a. M. och levde sedan huvudsakligen i Wien, helt ägnande sig åt komposition. Verk (utom nämnda): Operorna Das Gloc- kenspiel (1913), Den Eroberer (1918), Traumland (1927; samtliga i Dresden) o. a.; baletten Machinalität (Amsterdam 1928); orkesterkompositioner, ytterligare två pianokonserter; kammarmusik; pianostycken och sånger m. m. G. P. Brandts-Buys van Zip [brants-bö^s fan zi'p], Johan Sebastian, holländsk musikskriftställare (f. 1879 V12), energisk förkämpe för den moderna musiken. B. överflyttade 1919 till Java, där han ägnade sig åt studiet av infödingarnas musik. Han är en av nutidens främsta kännare av indonesisk tonkonst och har på detta område offentliggjort en rad uppsatser på holländska språket i tidskr. Djåvå. E.E. Brandvik, Ö i s t e i n, norsk violinist (f. 1907 8/ii). B., som studerat för Cast-berg och Arvesen samt i Paris, är sedan 1928 violinist i Harmonien i Bergen. Han har även varit lärare vid MK i Bergen 1928—40 samt konsertmästare vid Den nationale scenes orkester 1938—40. B. är främst kammarmusiker och blev 1940 ledare för Bergens kammarkvartett men har också varit medlem av Bergens-kvartetten och Bergens strykekvartett. ö. G. Branle, bränsle [braTxl(a)], it. brando, eng. »brangill», på 1400-talet namn på dansfiguren till en slutnot i ett avsnitt av en basse danse; under 1500—1600-talen långsam, skridande gruppdans i jämn takt, ibland kallad branle sim-p 1 e i motsats mot branle double eller branle gay (den livliga efter-dansen i 3-takt på samma melodi, ä double emploi), vilka tillsammans bilda svitens urpar. Titlar som branle de Bour-gogne, branle de Poitou etc. antyda b:s mångskiftande provinsiella utformning. Bränsle de Bourgogne för stråkar av Claude Gervaise (1500-talet). C.-A. M. 654 653