BRIDGE, J. F. Frank Bridge. Orchestra och Royal Philharmonic Or-chestra samt gästdirigerade i USA 1923, 34 och 38. B., som studerade vid Royal College of Mu-sic i London för bl. a. Stanford (komposition), var även förnämlig violaspelare och medverkade tidvis i olika, framstående stråkkvartetter. Hans rykte som kompositör är huvudsakligen baserat på hans kammarmusik och stilen är närmast romantisk men i kompositionerna från senare år mer mcdernt orienterad än tidigare. Verk: Operan The christmas rose; Dance rhapsody, Suite for summer, The sea och Rebus m. fl. orkester verk; 4 stråkkvartetter, av vilka en belönats med internationellt pris, samt en rad smärre stycken för samma ensemble, ss. Three novelettes, Three idylls, An irish melody och Sir Roger de Coverley, en pianokvintett, en stråksextett o. a. kammarmusik; pianostycken och sånger. Litt.: E. Evans, F. B. (i MT 1919). G. B. Bridge [bridg], Sir John Frederick, engelsk tonsättare och musikskriftställare (1844—1924), Mus. D. 1874, prof, vid univ. i London 1903, där han även var organist i Westminster Abbey 1882—1918 (från 1875 biträdande), musiklärare vid Gres-ham College från 1890 samt ledare för Royal Choral Society 1896—1922. B. började som elev i Rochesters katedralkör och var därefter organist i Windsor 1865 675 —68 och i Manchester 1869—75. Han utövade ett betydelsefullt musikteoretiskt skriftställarskap samt var en uppskattad lärare. — Knight 1897. Verk: Oratorierna Mount Moriah (1874) och Repentance of Nineveh (1890); hymner, kantater, anthems och körer samt en orgelsonat m. m. — Twelve good musicians (1920) och handböcker i musikteori. Litt.: F. Bridge, A Westminster pilgrim (1918; självbiogr.). J.H.Å. Bridgewater [bri'd3°åta (r) ], Ernest L e s 1 i e, engelsk pianist och arrangör (f. 1893), anställd vid BBC i London och ledare av Leslie Bridgewater Quintet. Denna ensemble av hög kvalitet, som specialiserat sig på konstnärligt högtstående underhållningsmusik, framför allt av gamla mästare, har även gästat svensk radio 1939, varvid två av medlemmarna, violinisten Jean Pougnet och altviolinisten Frederick Riddle, dessutom framträdde som solister med orkester. G. B. Briegel [bri/gol], Wolfgang Carl, tysk tonsättare (1626—1712), från 1670 till sin död hovkapellmästare i Darm-stadt efter att tidigare ha varit kantor i bl. a. Gotha från 1650 och därefter kapellmästare hos hertigen av Sachsen-Gotha från 1660. Hans kompositioner utgöra ett viktigt led i utvecklingen från Schütz’ evangelieförtoningar till kyrkokantat. De fingo stor spridning även i Sverige. Verk: Musikalische Trostquelle (1679),Musi-kalischer Lebensbrunn (1680) m. fl. kyrkliga körverk; instrumentalmusik. — Ett antal verk återfinnas i UUB, MA:s bibi, och Västerås. Litt.: K. F. Hirschmann, W. K. B. (diss. 1936; med verkförteckning). F. L-g Briesemeister [bri:'samaistar], Otto Ferdinand, tysk operasångare, tenor (1866—1910), verkade först som läkare, innan han 1893 övergick till operascenen. B. sjöng vid olika tyska scener och gästspelade bl. a. i London, Paris och Stockholm (1902 och 06), där han uppträdde som Loge i Rhenguldet, Don José i Carmen och Canio i Pajazzo. Sin berömmelse som god karaktärsskådespelare grundläde han i Bayreuth (från 1899) som Loge samt senare som Herodes i Salome. — Litteris et artibus 1902. G.P. Brinck, Inga Maria, operettsångerska (f. 1914 4/2), debuterade 1937 vid Sig- 676