Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Brückler, Hugo
- Bryennius, Manuel
- Bryhn Langard, Borghild
- Brüll, Ignaz
- Brünn
- Bryssel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BRÜCKLER
Brückler, Hugo, tysk tonsättare (1845
—71), elev av MK i Dresden. B. är i
Tyskland ansedd som betydande
lied-kompositör och har med Schubert som
utgångspunkt skrivit finstämda sånger
till Scheffels Trompeter von Säkkingen
(op. 1 och 2), balladen Der Vogt von
Tenneberg o. a. G.P.
Brye'nnius, Manuel, grekisk musik
-skriftställare av fransk härstamning på
1300-talet. B:s i många hdskr. bevarade
Harmonik är en bearbetning och
sammanfattning av antika musiktraktater
(Aristoxenos, Euklides, Ptolemaios m. fl.)
och tr. av J. Wallis i Opera mathematica 1
(1699). C.-A.M.
Bryhn Langard, Borghild, ->Langard.
Brüll, Ignaz, tjeckisk tonsättare (1846
—1907), uppskattad för sina melodiösa,
lättillgängliga operor, bland vilka främst
kan nämnas Das goldene Kreuz (Berlin
1875; Guldkorset, Sthlm 1879). Hans
kompositioner anslå gärna folkliga tonfall och
ansluta i stilen till Schumann.
Efter utbildning till pianist gjorde B.
vidsträckta konsertresor och var 1872—78
pianolärare vid Ed. Horak’sche Klavierschulen i
Wien; meddir. där 1881.
Verk: 11 operor, en balett; symfoni e-moll, 3
orkesterserenader, uvertyrer, två
pianokonserter, violinkonsert o. a. orkesterverk;
kammarmusik; sånger och pianostycken m. m.
Litt.: Hermine Schwarz, I. B. und sein
Freundeskreis (1922). Å. L-y
Brünn (tj. Brno), huvudstad i
provinsen Mähren i Tjeckoslovakien och
livlig handelsstad (262 000 inv. 1945), är ett
kulturcentrum med traditioner från
medeltiden (kyrkor och kloster, främst
Au-gustinusklostret) men har även i modern
tid framstått som en musikalisk
huvudort i landet, framför allt genom L.
Janå-ceks insatser.
Brünns främsta musikinstitutioner ha intill
senaste tid måst taga hänsyn till
flerspråkigheten i staden. Av operor funnos två, den
tyska (Vereinigte Deutsche Theater) och den
tjeckiska nationalteatern. Genom den
sistnämnda utbyggdes vid 1700-talets början de
musikkulturella relationerna till det övriga
Europa, och operakonsten bragtes på hög nivå
främst under italiensk ledning. Nu är all
operaverksamhet koncentrerad till
Nationalteatern.
Orkestermusiken har odlats genom
Nationalteaterns orkester och i det Filharmoniska
säll
skapet (Filharmonickå beseda), vartill komma
Musikföreningen i Brünn samt Orchestrålni
Sdruzeni. Konserterna äro förlagda till
kyrkorna och Stadion-salen.
Kammarmusiken har företrätts av bl. a.
Brünns kammarmusikförening, Brünner
Streich-quartett och Märiska biåskvintetten.
Körverksamheten är nu koncentrerad till de
tjeckiska körerna Beseda Brnenskå, Märiska
lärarkören, Vach’s märiska lärarinnekör och
den akademiska manskören Moravan m. fl.
Musikundervisningen handhaves av Tjeckiska
statskonservatoriet för musik, gr. efter 1918,
filharmoniska föreningen Beseda Brnenskå’s
musikskola o. a. läroanstalter. En orgelskola
leddes 1881—1919 av Janåcek. Efter första
världskriget grundades en Janåcek-akademi,
som spelat en framstående roll. Vid
Mazaryk-univ. finnes en musikvetenskaplig avdelning
jämte ett Janåcek-arkiv. Även ett statligt
institut för folksånger finnes.
Av sammanslutningar med musikalisk
syftning märkas en Janåcek-förening samt den
livaktiga Märiska tonsättares klubb, vilka båda
giva konserter. G. P.
Bryssel (Bruxelles), Belgiens
huvudstad (926 000 inv. 1946), har som
gammalt förvaltnings- och kulturcentrum
åtminstone sedan 1400-talet haft ett rikt
musikliv, vilket främst varit knutet till
hovet och kyrkorna, speciellt till
katedralen Sainte-Gudule. Stadens musikaliska
glanstid begynte dock först vid 1800-talets
början och fortsätter alltjämt.
De viktigaste musikinstitutionerna äro
Thé-åtre Royal de la Monnaie (byggd 1697—1700;
ombyggd 1817—19; eldhärjad 1855 och återinvigd
1856), som inemot ett sekel åtnjutit
internationell ryktbarhet, Société Philharmonique de
Bruxelles (gr. 1929; arvtagare till den 1865 av
A. Samuel gr. Société des Concerts Populaires
de Musique Classique) samt Conservatoire
Royal de Bruxelles (gr. 1813 som École de Chant;
1826 benämnt École Royal de Musique; statligt
MK med nuv. benämning 1832).
Konservatoriet, som hör till Europas främsta
undervisningsanstalter, har letts av bl. a. F. J.
Fétis, F. A. Gevaert, E. Tinel och J. Jongen.
Det utdelar bl. a. Rompris. Konservatoriets
bibliotek (gr. 1832 och 1938 omfattande 38 000
bd; katalog av A. Wotquenne) och
instrumentmuseum (gr. 1877 och 1938 omfattande 3 500
instrument; katalog av V. Mahillon) äro
berömda. Lärare samt forna och nuv. elever
medverka vid de ryktbara
konservatoriekonser-terna. Dessa organiseras sedan 1926 av en
särskild sammanslutning, Société des Concerts du
Conservatoire, och ha i samband därmed fått en
mer modern repertoar, ehuru man ännu håller
på traditionen, att inga verk av levande
tonsättare få spelas. Ärligen ges fyra konserter,
var och en med två offentliga repetitioner.
707
708
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu Apr 30 17:52:55 2026
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sohlmans/1-1/0384.html