- Project Runeberg -  Sohlmans musiklexikon / Första upplagan. 1. A - Egypten /
707-708

(1948-1952) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Brückler, Hugo - Bryennius, Manuel - Bryhn Langard, Borghild - Brüll, Ignaz - Brünn - Bryssel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BRÜCKLER Brückler, Hugo, tysk tonsättare (1845 —71), elev av MK i Dresden. B. är i Tyskland ansedd som betydande lied-kompositör och har med Schubert som utgångspunkt skrivit finstämda sånger till Scheffels Trompeter von Säkkingen (op. 1 och 2), balladen Der Vogt von Tenneberg o. a. G.P. Brye'nnius, Manuel, grekisk musik -skriftställare av fransk härstamning på 1300-talet. B:s i många hdskr. bevarade Harmonik är en bearbetning och sammanfattning av antika musiktraktater (Aristoxenos, Euklides, Ptolemaios m. fl.) och tr. av J. Wallis i Opera mathematica 1 (1699). C.-A.M. Bryhn Langard, Borghild, ->Langard. Brüll, Ignaz, tjeckisk tonsättare (1846 —1907), uppskattad för sina melodiösa, lättillgängliga operor, bland vilka främst kan nämnas Das goldene Kreuz (Berlin 1875; Guldkorset, Sthlm 1879). Hans kompositioner anslå gärna folkliga tonfall och ansluta i stilen till Schumann. Efter utbildning till pianist gjorde B. vidsträckta konsertresor och var 1872—78 pianolärare vid Ed. Horak’sche Klavierschulen i Wien; meddir. där 1881. Verk: 11 operor, en balett; symfoni e-moll, 3 orkesterserenader, uvertyrer, två pianokonserter, violinkonsert o. a. orkesterverk; kammarmusik; sånger och pianostycken m. m. Litt.: Hermine Schwarz, I. B. und sein Freundeskreis (1922). Å. L-y Brünn (tj. Brno), huvudstad i provinsen Mähren i Tjeckoslovakien och livlig handelsstad (262 000 inv. 1945), är ett kulturcentrum med traditioner från medeltiden (kyrkor och kloster, främst Au-gustinusklostret) men har även i modern tid framstått som en musikalisk huvudort i landet, framför allt genom L. Janå-ceks insatser. Brünns främsta musikinstitutioner ha intill senaste tid måst taga hänsyn till flerspråkigheten i staden. Av operor funnos två, den tyska (Vereinigte Deutsche Theater) och den tjeckiska nationalteatern. Genom den sistnämnda utbyggdes vid 1700-talets början de musikkulturella relationerna till det övriga Europa, och operakonsten bragtes på hög nivå främst under italiensk ledning. Nu är all operaverksamhet koncentrerad till Nationalteatern. Orkestermusiken har odlats genom Nationalteaterns orkester och i det Filharmoniska säll skapet (Filharmonickå beseda), vartill komma Musikföreningen i Brünn samt Orchestrålni Sdruzeni. Konserterna äro förlagda till kyrkorna och Stadion-salen. Kammarmusiken har företrätts av bl. a. Brünns kammarmusikförening, Brünner Streich-quartett och Märiska biåskvintetten. Körverksamheten är nu koncentrerad till de tjeckiska körerna Beseda Brnenskå, Märiska lärarkören, Vach’s märiska lärarinnekör och den akademiska manskören Moravan m. fl. Musikundervisningen handhaves av Tjeckiska statskonservatoriet för musik, gr. efter 1918, filharmoniska föreningen Beseda Brnenskå’s musikskola o. a. läroanstalter. En orgelskola leddes 1881—1919 av Janåcek. Efter första världskriget grundades en Janåcek-akademi, som spelat en framstående roll. Vid Mazaryk-univ. finnes en musikvetenskaplig avdelning jämte ett Janåcek-arkiv. Även ett statligt institut för folksånger finnes. Av sammanslutningar med musikalisk syftning märkas en Janåcek-förening samt den livaktiga Märiska tonsättares klubb, vilka båda giva konserter. G. P. Bryssel (Bruxelles), Belgiens huvudstad (926 000 inv. 1946), har som gammalt förvaltnings- och kulturcentrum åtminstone sedan 1400-talet haft ett rikt musikliv, vilket främst varit knutet till hovet och kyrkorna, speciellt till katedralen Sainte-Gudule. Stadens musikaliska glanstid begynte dock först vid 1800-talets början och fortsätter alltjämt. De viktigaste musikinstitutionerna äro Thé-åtre Royal de la Monnaie (byggd 1697—1700; ombyggd 1817—19; eldhärjad 1855 och återinvigd 1856), som inemot ett sekel åtnjutit internationell ryktbarhet, Société Philharmonique de Bruxelles (gr. 1929; arvtagare till den 1865 av A. Samuel gr. Société des Concerts Populaires de Musique Classique) samt Conservatoire Royal de Bruxelles (gr. 1813 som École de Chant; 1826 benämnt École Royal de Musique; statligt MK med nuv. benämning 1832). Konservatoriet, som hör till Europas främsta undervisningsanstalter, har letts av bl. a. F. J. Fétis, F. A. Gevaert, E. Tinel och J. Jongen. Det utdelar bl. a. Rompris. Konservatoriets bibliotek (gr. 1832 och 1938 omfattande 38 000 bd; katalog av A. Wotquenne) och instrumentmuseum (gr. 1877 och 1938 omfattande 3 500 instrument; katalog av V. Mahillon) äro berömda. Lärare samt forna och nuv. elever medverka vid de ryktbara konservatoriekonser-terna. Dessa organiseras sedan 1926 av en särskild sammanslutning, Société des Concerts du Conservatoire, och ha i samband därmed fått en mer modern repertoar, ehuru man ännu håller på traditionen, att inga verk av levande tonsättare få spelas. Ärligen ges fyra konserter, var och en med två offentliga repetitioner. 707 708

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Apr 30 17:52:55 2026 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sohlmans/1-1/0384.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free