BRUUSGAARD skildrar en episod ur striderna framför Moskva 1941. M. S. Brusselmans [brysselma'ns], Michel, belgisk tonsättare (f. 1886 12/i2), utbildad av Gilson vid MK i Bryssel och sedermera verksam i Bryssel som pedagog. B. har komponerat ett antal orkesterverk (bl. a. 2 symfonier, symfoniska dikter, en rapsodi och en uvertyr), av vilka de »symfoniska bilderna» Scènes breugheliennes (1913) mest uppmärksammats, samt kammarmusik och sånger m. m. Bland hans senaste alstring har en virtuost orkestrerad svit efter Paganinicapricer, Suite d’après Pa-ganini (1938), haft stor framgång. G. B. Brustad, Bjarne, norsk tonsättare och violinist (f. 1895 4/3), sedan 1945 ordf-i kyrkodepartementets stipendiekommitté och i Norsk tone-kunstnersamfund samt medlem i ar-betskommittén för återuppbyggandet av Norges musikliv, varvid han utarbetat planen för en norsk musikhögskola. Som tonsättare strävar B. mot klassisk förenkling av formen med användning av moderna tekniska hjälpmedel. Efter studier vid MK i Oslo, senare för Flesch och med stipendium i Berlin, Budapest, Paris och London debuterade han som violinist i Oslo 1914. Han blev 1929 soloaltviolinist i Fil-harmonisk selskaps orkester i Oslo och är sedan 1937 förste lärare i komposition och instrumentation vid MK där. B. har även konserterat i utlandet och verkat som teaterkapellmästare i Stavanger och Oslo. Han var 1929—43 ordf, i Filharmonisk selskaps programkommitté. Verk: Operan Atlantis (1945); en symfoni, två violinkonserter (nr 2 prisbelönt av Harmoniens premiefond 1927), Rapsodi för violin och orkester, Concertino för viola, cembalo och kammarorkester (1933); trio för klarinett, violin och viola, Serenade i (trio nr 2) för violin, klarinett och fagott (1947), Capricci för violin och viola, Eventyrsuite och Fanitullsuite (1946) för soloviolin; Kinderspiele för piano (1939) och romanser m. m. Ö. G. Brutet ackord ->Arpeggio. Brutsner, Gustaf Erik, operettsångare, tenor, och sångpedagog (f. 1893 19/t). Efter studier vid MK i Stockholm och för G. Bratt debuterade B. 1918 i Norrköping som Don José i Carmen. B. har haft engagemang vid Oscarsteatern i Stockholm 1923—24 samt i flera perioder från 1921 vid Stora teatern i Göteborg. Roller: Orfeus i Orfeus i underjorden, Celc-stin i Lilla helgonet, Alfred i Läderlappen, Ivan i Tiggarstudenten, Schubert i Jungfruburen m. fl. Skrift: Tal och sång (1940). Å. L-y Bruun, Else Marie, dansk violinist (f. 1911 13/8). B., som studerat vid MK i Köpenhamn för A. Svendsen och P. Möller samt i Wien, Prag och Budapest, var medlem av Köbenhavns philharmoniske Orkester 1931—35 och är sedan 1937 violinist i Det kgl. Kapel. Både som solist och som kammarmusiker (primarie i Koppel-Kvartetten) tillhör hon de talangfullaste bland de yngre danska instru-mentalisterna. B. var bosatt i Sverige 1943—45, där hon även konserterade. — G. m. violinisten Julius Koppel. Sch. Bruun, K a i A a g e, dansk musikhistoriker (f. 189 9 23/i), sedan 1927 programsekreterare i Statsradiofonien i Köpenhamn, där han genom föredrag, arrangemang m. m. i hög grad sökt hävda radions betydelse som kulturfaktor. B., som urspr. var violoncellist och 1926 tog magisterkonferens i musikvetenskap vid univ. i Köpenhamn, har även en tid varit dirigent för Studentermusikforeningen, Akademisk Orkester och Studentersangforeningen samt musikkritiker i Dagbladet i Köpenhamn. Verk: Tre Komponister, Joseph Haydn, Daniel Friedrich Kuhlau, Carl Nielsen (1932), Mu-sikkens Grundbegreber (1942) och Musikord-bog (1943). — Sånger samt bearb. av äldre musik. Sch. Bruun de Neergaard, J o a c h i m, ->Neergaard. Bruusgaard [bro'sgår], Holger, dansk operasångare, baryton (f. 1884 “/io), under åren 1913—38 en mycket uppburen sångare vid Det kgl. Teater i Köpenhamn och alltjämt flitigt anlitad som lärare. B. var elev vid MK i Köpenhamn och Det kgl. Teaters Elevskole. — Kgl. Kammer-sanger 1936. Roller: Wolfram i Tannhäuser, Kurwenal i Tristan och Isolde, Valentin i Faust, Escamillo i Carmen, titelr. i Eugen Onegin, Germont i La traviata, Renato i Maskeradbalen, Posa i Don Carlos, Ford i Falstaff, titelr. i Schwanda m. fl. Sch. 705 23. Musik. I 706