BULKO John Bull. S. Hagerup Bull. Orienten till synes i lika hög grad gjort sig gällande. Härför talar framför allt det stora antalet melodi-, rytm- och formtyper liksom de olika sångarterna, bland vilka flera ännu i dag äro förknippade med urgamla sedvänjor. Vid sidan om primitiva sånger med ett tonomfång av endast en stor sekund finnas melodier som spänna över en undecima. Dock äro kvart- och kvintmotiven den utslagsgivande formen, inom vars ram melodierna röra sig. Tonaliteten är antingen pentatonisk, diatonisk eller kromatisk i samma mening som främre Orientens musik, dvs. med användandet av den överstigande sekunden. Likväl överväger diatoniken. Rytmiken har utom symmetriska och invecklade asymmetriska taktgrupperingar ofta ett fullständigt irrationellt förlopp med användning av ett överflödande antal melis-mer. Hittills har det inte varit möjligt att klarlägga, hur alla dessa olikartade stilelement skola förstås kulturhistoriskt. Det viktigaste musikinstrumentet är kavat, resp, kavältche, en cylindrisk långflöjt, som framför allt spelas av herdar. Det andra herdeinstrumentet av betydelse är säckpipan, gajda. Mycket utbredd är vidare gadulka, en primitiv knägiga med päronformat resonansrum. Av arabisk-persisk härkomst och förmedlade genom de osmanska turkarna äro två lutliknande instrument, tanbura och säz, liksom en stor cylindertrumma, täpan. I nyare tid ha violinen, basgigan, mässingsinstrument osv. vunnit insteg i folkmusiken. De spelas i ensemble, oftast som beledsagning till danser, bland vilka de mest omtyckta äro de rytmiskt intressanta ringlekarna, choros. E. E. Kyrko- och konstmusik. Innan den grekiska ritualen infördes i Bulgarien under 1800-talet, överensstämde dess liturgiska musik huvudsakligen med den ryska kyrkans. Aktiviteten inom profan konstmusik visar sig däremot egentligen först vid 1900-talets början och stöder sig i huvudsak på folklig dansmusik och folkvisornas melodiska material. Dessa folkmelodier eller folkvisear-tade ballader, som äro av en mer episk än lyrisk karaktär, ge ofta uttryck åt en elegisk och resignerad stämning, som bottnar i känslan av 719 yttre förtryck. Den moderna bulgariska musiken har f. n. sitt största namn i P. Vladigerov. Den äldre tonsättargenerationen, som verkade vid övergången till 1900-talet, har sina främsta representanter i E. Manolov, A. Badov, D. Christov, A. Bukurestliev och P. Bojadziev. Under 1900-talets första decennier verkade G. Atanasov, D. Georgiev och D. Karadzov, hos vilka modernare strömningar gjort sig gällande. Till den yngsta generationen höra L. Pipkov, F. Kutev samt den ovannämnde P. Vladigerov. Jämförande art.: Sofia. B. P. Litt.: AdHM 2; W. Stoin, Grundriss der Metrik und der Rhythmik der bulgarischen Volks-musik (1927); P. Panoff, Die altslavische Volks-und Kirchenmusik (1930, i Handbuch der Mu-sikwissenschaft); S. Djoudjeff, Le rythme et la mesure dans la musique populaire bulgare (1931); C. Oberschkoff, Das bulgarische Volks-lied (1937). Bulko, Per, norsk spelman (1795— 1876), härstammande från Voss herred i Nordaland fylke, v. Norge, men uppväxt i Hardanger. B. använde sig av både vanlig violin och »hardingfele» och spelade utom låtar även valser och »fireturer». Hans spel var sällsynt mjukt och många av hans låtar äro ännu levande. De kallas också Sekseslåtter eftersom han en tid bodde på gården Sekse. Litt.: Biogr. i For kirke og kultur 1902. ö. G. Bull [boll], John, engelsk organist och tonsättare (1562—1628, enl. annan uppgift f. 1563), en av de mest bemärkta medlemmarna i den konstnärliga kretsen kring drottning Elisabeth. B. tillhörde drottningens kapell och blev organist där 1591 efter att från 1582 ha varit organist i katedralen i Hereford. År 1596 kallades han av drottning Elisabeth till prof, i musik vid Gresham College i London. B. tvangs på grund av sitt äventyrliga leverne att 1613 gå i landsflykt och verkade från 1617 till sin död som dom-kyrkoorganist i Antwerpen. 3om organist åtnjöt B. stort anseende och väckte under sina resor på kontinenten berättigat uppseende som orgelspelare. Han var till-lika en av de tidigaste mästarna på klaverkom-positionens område, och hans alster utmärka sig för friskhet och stor idérikedom. Av B:s talrika verk finnas flera bevarade bl. a. i Fitz-william Virginal Book. En 5-stämmig motett nyutg. av C. Burney; verk för piano i nyutg. av Parthenia och i E. Pauer, Old English com-posers etc. 720