BULL, S. H. Litt.: C. van den Borren, Les origines de la musique de clavier en Angleterre (1912); L. V. Henry, Dr J. B. (1937); H. M. Miller, J. B:s organ works (i ML 1947). Å. Å. Bull, Ole Bornemann, norsk violinist och tonsättare (1810 5/2—1880 17/8), amerikansk medborgare 1853. Bull fick stor betydelse för sitt fädernesland både som dess förste tonkonstnär av internationellt mått och genom sin initiativrikedom och sin utpräglat nationella inställning. Han var en outtröttlig förkämpe för det norska i musiken och som sådan en förelöpare till Nordraak och Grieg. Bulls kompositioner äro — som ofta vid den tiden — delvis skrivna som bravurnummer för eget utförande och få av dem trycktes. Om hans förmåga som tonsättare vittnar dock melodin till Saeterjen-tens söndag. Hans virtuositet var oöverträffad och särskilt berömda voro hans sköna cantilena och bländande staccato-spel. — LMA 1838. Bull lärde sig spela violin för den tyske violinisten J. H. Paulsen och för svensken M. Lundholm i Bergen, som var hans födelsestad. Han mottog också starka impulser från bond-spelmän men var egentligen autodidakt med en sällspord naturbegåvning. Efter ett misslyckat försök till studier för Spohr i Kassel 1829 återvände han snart hem men reste ut på nytt 1831. I Paris tillägnade han sig virtuositetens finesser och lärde sig Paganinis greppteknik. Bull debuterade som violinist redan vid 9 års ålder i Harmonien i Bergen och blev 1828 ledare för Det musikalske lyceum och teaterkapellmästare i Oslo. I Paris vann han stora framgångar med sitt spel, men sitt egentliga genombrott hade han i Bologna 1834. Hans konsert där utgjorde början till årslånga turnéer genom gamla och nya världen; Stockholm 1838 och 42. Vid återkomsten till Norge 1848 grundade Bull den första helt norska teatern, Den nationale scene, som öppnades i Bergen 1850. Redan året därpå reste han dock tillbaka till USA, där han inköpte ett stort landområde, Oleana i Pennsylvania, som han ville kolonisera med norrmän. Men företaget medförde blott förluster, som måste täckas med konsertintäkter. Är 1857 for han tillbaka till Norge, där han under ett år ledde sin teater tills, m. B. Björnson, varefter han åter begav sig ut på konsertresor i Europa, bl. a. Stockholm 1860 och 62. Fr. o. m. 1867 var han dock mest bosatt i USA och gjorde endast enstaka turnéer ss. till Italien 1874 samt årliga sommarresor till Norge; på en av dessa avled han i sitt hem på Lysöen vid Bergen. 721 Ole Bull. Bull ägde en rad berömda violiner, som han delvis byggde om genom att t. ex. göra stallet rakare så att han kunde spela fyrstämmigt; hans fingersättningar upptecknades och studeras fortfarande av violinpedagogerna. När Bull spelade tog han sig vissa friheter, improviserade och fantiserade, och häri ligger delvis förklaringen till att han förhäxade de flesta av sina åhörare, medan andra reagerade kritiskt. Verk: Saeterjentens söndag (J. Moe), Adagio religioso op. 1, Nocturne op. 2, En moders bön, Polacca guerriera, La mélancholie, manskvartetten I ensomme stunder (M. J. Monrad) m. fl. Litt.: J. Lie, Ole Bulls Breve (1881); Festskrift (1901); O. B. 1810—1910. Et mindeskrift (1910); M. Smith, The life of O. B. (1943; no. uppl. 1947); Z. Hopp, Eventyret om O. B. (1945); smärre biogr. och uppsatser av H. Wergeland, M. Goldschmidt, O. Vik, S. Bull, A. Grönvold, C. Elling, I. B. Halvorsen, I. H. L. Braekstad, R. Mjöen, A. Björndal, H. Kragemo och O. M. Sandvik, Vore hövdinger (31943). H.K. Bull, Sverre Ha ge r up, norsk musikkritiker och tonsättare (f. 1892 17/8), musikkonsulent i Norsk radio sedan 1945 och från s. å. ordf, i Norsk teater- och musikkritikerlag; ordf, i styrelsen för Tono 1933—39; led. av Norsk komponist-forenings styrelse 1932—36. — Bild sp. 719. 722