BURGIN där han studerat musikhistoria vid univ. och komposition för Kficka och O. Jere-miås. Verk: Kantaten Utrpeni a vzkriseni (1946); orkesterverk; kammarmusik och sånger. G. M. Burgin [ba:'gin], Richard, amerikansk violinist och dirigent av rysk börd (f. 1892 11/io), elev av Auer vid MK i Petersburg och Joachim i Berlin. Han verkade under åren 1916—19 som förste konsertmästare och även som solist vid Konsertföreningen i Stockholm och är numera förste kon-konsertmästare och sedan 1920 även bi trädande dirigent vid Boston Symphony Orchestra. G. B. Burgk ->Burck. Burgstaller [bo'rkftalar], Alois, tysk operasångare, tenor (f. 1871 27/0). Elev av Kniese, kallades B. av Cosima Wagner till Bayreuth, där han 1894 hade små-roller i Tannhäuser och Parsifal och 1896 framträdde som Siegfried och Froh i Nibelungens ring. Han sjöng i Bayreuth till 1903, då han engagerades till Metropolitan, där han till 1909 innehade de stora wagnerrollerna i sitt fack, bl. a. titelr. i Parsifal vid första framförandet utanför Bayreuth 1903. G.P. Burgundiska skolan, en nyligen lanserad benämning på den första av de ^Nederländska skolorna. Burian [bo:'], Emil Frantisek, tjeckisk tonsättare och regissör (f. 1904 studerade vid MK i Prag för J. B. Förster och grundade en egen framstående kammarkör, med vilken han väckte uppmärksamhet vid musikfesten i Siena 1928, ävensom en egen experimentteater i Prag. I sin Suite for voice band har B. sökt överföra jazzens stil på kammarkörkom-position. Verk: 5 operor, 3 baletter, körverk, kammarmusik och sånger. Skrifter (alla på tjeckiska): »Polydynamism» (1926); »Modern rysk musik» (s. å.); »Jazz» (1928); »Till minnet av bröderna Burian» (1929). M. S. Burjam-Borga, M a 11 y, finländsk operasångerska, sopran (1874—1919), engagerad omkr. 1910 vid Stora operan i Paris efter studier för bl. a. Lilli Lehmann i Berlin. Hon ägnade sig senare åt konsert -och operaframträdanden i hemlandet. A. F. Burke [bo:k], Hilda, amerikansk operasångerska, sopran, först utbildad i Baltimore, där hon 1924 erövrade första pris i en sångartävlan, varpå följde debut som Santuzza i Cavalleria rusticana. Efter vidare studier i Dresden debuterade B. omkr. 1928 i Chicago som Aida, var anställd vid Metropolitan 1935—43 och har sedan gasterat på europeiska och amerikanska operascener. Roller: Nedda i Pajazzo, titelr. i Madame Butterfly, Micaela i Carmen o. a. G. H. Burkhard [bo'rkhart], Willy, schweizisk tonsättare (f. 1900 17/4), vid sidan av Conrad Beck den främste bland de yngre schweiziska kompositörerna. B. är deciderad modernist samt företrädare för den nya, hänsynslöst lineära polyfonin och respekteras för målmedveten personlig gestaltnings vil ja och -förmåga. Hans allvarliga inställning yttrar sig bl. a. i förkärlek för religiösa ämnen, vilket icke utesluter, att han stundom kan slå sig lös i uppsluppen, burlesk humor, Vlen-spiegel-Variationen op. 37 (1932). B. är från 1942 lärare i musikteori och komposition vid MK i Zürich. — Bild sp. 730. Efter några års lärarutbildning studerade B. musik i Bern, Leipzig, München (Courvoisier) och Paris. Därpå var han från 1924 lärare i piano och komposition vid musikskolan i Bern (från 1928 MK) men bosatte sig slutligen i Davos (1937—42). Hans produktion är omfattande och har f. n. (1948) nått upp till omkring 80 opus. Särskilt har uppmärksammats hans oratorium Das Gesicht Jesajahs (1935). Verk: 2 symfonier: nr 1 op. 21 (1928), nr 2 i en sats op. 73 (1944), Ulenspiegel-Variationen op. 37 (1932), Hymnus (1939), 2 violinkonserter (nr 2 op. 69, 1945), orgelkonsert op. 74 (1945); oratoriet Das Jahr op. 62, kammarmusik m. m. Litt.: E. Mohr, Betrachtungen zum Stil W. B:s (i SchwM 1947). G. B. Burkhardt [bo'rkhart], Max, tysk musikskriftställare och tonsättare (1871— 1934), dr phil. 1897. Efter studier i Leipzig kom B. 1899 som dirigent till Köln samt blev 1906 docent vid Lessing-Hoch-schule i Berlin. 727 728