BURNEY Verk: Führer durch Rich. Wagners Musikdra-men (1909* 31913), Führer durch die Konzert-musik (1909), Johannes Brahms: Ein Führer durch seine Werke (1912) m. m. — Operorna König Drosselbart (1904) och Dos Moselgret-chen (1912); en symfoni; körverk och sånger. Å.V. Bur la [bo'r-], it., skämt, spratt, puts; därav burlesca el. burlett a, it., sceniskt, vokalt eller instrumentalt verk av humoristisk karaktär; försvenskat burlesk, skämtsamt och grovkornigt stycke. Burleigh [ba/li], Cecil, amerikansk tonsättare och violinist (f. 1885 17/4), elev av bl. a. Leichtentritt i Berlin och sedan 1921 lärare i violin och komposition vid Univ. of Wisconsin, Milwaukee. B. har skrivit 3 violinkonserter o. a. orkesterverk, två stråkkvartetter m. m. G.M. Burleigh [ba:'li], Henry Thacker, amerikansk tonsättare av negerhärkomst (1866—1949), en av de förnämsta negermusikerna i USA. B. har verkat som körledare och organist i New York. B., som studerade vid National Conservatory där under Dvofåks tid och tog starka intryck av denne, har genom ett stort antal transkrip-tioner fäst uppmärksamheten på negro spiri-tuals, bl. a. Deep river, som är mest känd i hans version. Å. L-y Burma ->Indien-Indonesien. Burman, Eric, musikledare och vetenskapsman (1692—1729), prof, i astronomi vid univ. i Uppsala 1724, där han även studerat. Efter studierna förestod han en matematikskola i Stockholm från 1716 men återvände 1719 till Uppsala, där han verkade som adjunkt i matematik och från s. å. även som director musices vid univ. och organist i domkyrkan. När Engelhardt 1727 utnämndes till director musices i Uppsala, inledde B. en process men avled kort därefter. Den akademiska musikodlingen under B:s ledning kännetecknas av ett uppsving, märkbart kontrasterande mot den följande deka-densperioden. Liksom tidigare Olof Rudbeck d. ä. och Harald Vallerius grundade B. efter kontinentala förebilder ett Collegium musicum av akademiska musikamatörer, vilka två gånger i veckan konserterade i hans hem. Under B:s presidium försvarades i Uppsala dessutom tre avh. i musikaliska spörsmål (De triade har-monica, 1727, De basso fundamentali och Elementa musices planae, 1728), av vilka de två 729 Willy Burkhard. första behandla generalbasen, den tredje är av mera historisk karaktär. — Enl. Matthesons Ehrenpforte stod »såväl musikens teori som praxis vid denna tid i Uppsala till allmän beundran i högsta blomstring». Litt.: C.-A. Moberg, Musik und Musikwissen-schaft an den schwedischen Universitäten 2 (i MIGM 1930). B. A. Burmester, Willy, tysk violinist (1869 —1933). B. företog konsertresor från 1886 och blev synnerligen populär som briljant och raffinerad virtuos. Han studerade för Joachim vid MH i Berlin och besökte även Skandinavien vid upprepade tillfällen från 1898. Han har utg. många violintranskriptioner samt skrivit Fünfzig Jahre Künstlerleben (1926; da. uppl. 1928). G. B. Burney [ba:'ni], Charles, engelsk musikhistoriker (1726—1814). Efter studier för Arne uppehöll B. olika organistbefattningar, i S:t Dionis-Backchurch från 1749, i Lynn-Regis i Norfolk från 1751 och från 1783 vid Chelsea College i London. B. komponerade på sin tid högt skattad instrumental- och vokalmusik, men på 1750-talet började han även sam- 730