BÄLG a — b — a och återfinnes i olika slags vis-formtyper, (da capo). Den uppträder i vitt skilda sorters musik från gregoriansk koral och trubadursång till den instrumentala sonatformen. Jfr bl. a. A. Lorenz’ arbeten över formproblem i Wagners operor. Jämförande art.: Kiastisk form. I. B-n Båveudde, Sven Henry, tonsättare (f. 1896 7/3), har studerat för bl. a. Lambère (musikteori) och R. Schroeder (violin) och är verksam som yrkesmusiker och pedagog. Som tonsättare är han övervägande autodidakt. B. har komponerat ett stort antal orkesterverk, av vilka en hel rad ingå i den stora cykeln Sörmland; mest bekant är rapsodin Svenska sommarnätter. Verk: Symfoni e-moll op. 7, 4 rapsodier, 9 sviter m. m. G. B. Bäck, Knut, tonsättare och pianopedagog (f. 186 8 22/i). B. har från 1896 bedrivit en omfattande verksamhet som piano -pedagog i Göteborg, där han även varit och är musikkritiker, dels i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning 1927 —30 och dels i Gö-teborgs-Posten från 1931. Hans kompositioner följa den nordiskt-romantiska tonen från sekelskiftets dagar. — LMA 1912. B. studerade piano för R. Andersson, teori och komposition för Sjögren och Lindegren samt utbildade sig vidare i Berlin under Barth (piano) och Bruch (komposition). — G. 1897 m. pianopedagogen Dagmar Charlotta Augusta Malm (f. 1873 7/3). Verk: Tomten för baryton och orkester (1906); Tema med variationer för piano (1895), pianostycken, sånger m. m. F. H. T. Bäck, Sven-Erik, violinist och tonsättare (f. 1919 18/o), elev av Barkel vid MK i Stockholm, Karpe samt av Hilding Rosenberg, tidigare medlem av Kyndel-kvartetten, sedan år 1944 altviolinist i Barkelkvartetten. B. har under 1940-talet, bl. a. i Fylkingen, framträtt med kammarmusik och kyrkliga verk. Verk: Körverket Jesajas 9 (1947), Ur Johannes 3, motett (1946); Stråkkvartett 1945, Stråkkvartett nr 2 (1947), Trio för piano, flöjt och viola (1946) m. fl. Litt.: I. Bengtsson, Den unga svenska musiken (i DMT 1948). G. B. Bäckahästen, opera (»sagospel i 4 upptåg»). Musik av K. Atterberg till text av A. Österling. Uppförd ffg.: Sthlm 1925; Das Wogenross, Dessau 1927; Johannis-nacht, Koburg 1932.—Huvudroller: Kristoffer (tenor), hustrun (alt), Lisa (sopran), Per, dräng (baryton), Jöns av Jerusalem (baryton), Bäckahästen (bas). Bäckelin, Gösta Natanael, sångare, tenor (f. 1903 10/2), utbildad bl. a. för G. Ahlberg och i Tyskland. Han har varit anställd vid K. teaterns i Stockholm kör, Stora teatern i Göteborg samt Hippodrom-teatern i Malmö. B., som äger en hög, ljust färgad tenor, debuterade med egen konsert 1940 och har även framträtt som oratoriesångare. — B. har uppburit Christine Nilssons stipendium. G. P. Bäcken el. cymbaler (eng. cymbals, fr. cymbales, it. piatti el. cinelli, ty. Bec-ken), slaginstrument av asiatiskt ursprung, använt redan under antiken. B. består av två metalltallrikar (av mässing eller brons), som slås mot varandra; ibland trakteras endast den ena, fritt upphängda bäckenskivan med trum- eller pukstoc-kar. Begagnas i såväl orkester- som militär- och jazzmusik. D.F. Bäckström, Nils Sigvard, operettsångare, baryton (f. 1913 10/i), engagerad sedan 1943 vid Stora teatern i Göteborg. B., som studerat för bl. a. B. Schweback och Liedbergius samt vid MH i Stockholm, debuterade 1942. — B. har uppburit Christine Nilssons stipendium. G. 1944 m. operettsångerskan Evy Tibell. Roller: Marcel i Bohème, Escamillo i Carmen, Beppo i Lyckoflickan, titelr. i Boccaccio m. fl. Ä. L-y Bälg, den del av orgelns luftverk, där luften insuges, magasineras och komprimeras. Bälgverket består av en kil-formig matarbälg med insugnings-ventil från ytterluften och magasin s-b ä 1 g, som genom en genomloppsventil mottager och komprimerar luften från 753 754