CAD MAR ter, som ej sällan skildra naturalistiska jaktscener. Termen caccia motsvaras således av både det textliga ämnesvalet och de båda stämmornas »jakt» på varann i kanon, vilket väl bör betraktas som ett tidstypiskt tonmåleriskt drag av primitiv-folklig natur. Efter att ivrigt ha odlats av tonsättare som Jacopo da Bologna och Giovanni da Cascia (»cacciamästaren Johan») undanträngdes caccian liksom den äldre madrigalen i slutet av seklet alltmer av franska balladformer. I England har intill vår tid fort-levat en populär typ av kanonsång, att döma av namnet, c a t c h, besläktad med den italienska 1300-talsformen. Källor: G. Carducci, Caccie in rime (1896; endast texter); W. T. Marrocco, The 14th-century italian caccia (1942; saml.-uppl. av caccior). Litt.: N. Pirotta, Per 1’orgine e la storia della »caccia» e del »madrigale» trecentesco (i RMI 1947). 2. Tillnamn vid beteckning av vissa instrument, t. ex. corno da caccia, cor de chasse (av chasse, fr., jakt) och oboe da caccia. C.-A. M. Caccini [kat/fni], Giulio, även kallad Giulio Roman o, italiensk tonsättare (trol. 1545—1618), en av de främsta tillskyndarna av operans och den monodiska sångstilens uppkomst. Som ung musiker och anställd vid hovet i Florens från omkr. 1564 kom Caccini i beröring med greve Bardi och kretsen kring denne och började skriva sånger för en röst i den recitativa stil, som ung. samtidigt höll på att utexperimenteras av Galilei. Då hans försök snabbt slogo väl ut både i Florens och Rom, utgav han 1601 under titeln Le nuove musiche en saml. madrigaler och canzoner för solostämma med ackompanjemang av besiffrad bas. Samlingen omtrycktes flera ggr och betraktades som ett av monodins klassiska dokument. Som operakompositör bidrog Caccini med några nummer i Peris opera L’Euridice (1600) och tryckte redan s. å. och till samma text sin egen L’Euridice (uppf. 1602). Han komponerade f. ö., delvis i samarbete med andra, pastoralen II rapimento di Cefalo (1600), det första musikdramatiska verk som uppfördes på en offentlig teater. Att Caccini som operakompositör kom att stå i skymundan för Peri hade sin orsak i personliga förhållanden men berodde även därpå, att han inte med samma kraft som denne förmådde understryka de tragiska momenten i dramat. Som tonsättare var han en lyriker, som gärna tillät sig melodiska utflykter vid sidan av den regelrätta talsången. — Jämte medlemmar av sin familj var Caccini 1604—05 engagerad vid franska hovet som sångare och kompositör. Verk: Operorna L’Euridice (1600; nytr. av R. Eitner i PÄPTM 10, 1881) och II rapimento di 765 Cefalo (s. å.); Le nuove musiche (med b. c.; 1601; flera uppl.; utg. i facsimile av F. Vatielli 1934), Nove arie (med b. c.; 1608) och Fuggilotio musicale (med b. c.; 1614; madrigaler, sonetter, arior m. m.). Litt.: A. Ehrichs, G. C. (diss. 1908); R. Mar-chal, G. C. (i RM 1924/25); F. Ghisi, Alle fonti della monodia. 2 nuovi brani della »Dafne» e il »Fuggilotio musicale» di G. C. (1940). Caccinis dotter, Franc esc a C. (f. 1581), uppträdde som sångerska och skapade sig även rykte som tonsättare med operan La liherazione di Ruggero dalVisola d’Alcina (1625). Litt.: Doris Silbert, F. C., called La Cecchina (i MQ 1946). E.S-m Cachucha [katjo'tfa], sp., eg. mässa, spansk dans i livligt tempo som utföres solo, företrädesvis av en kvinna. C. blev under 1800-talet genom Fanny Elssler ett uppskattat bravurnummer på scenen. K. R-n Cadence [kada:'ijs], C a d e'n z a ->Ka-dens. Cadence [kada/ijs], en i äldre fransk musik vanlig beteckning för olika slag av drillar. Namnet härrör från den drill som organiskt växte fram ur kadensformlernas stereotypa melodiska förhållning. I vissa ornamenttabeller, bl. a. J. S. Bachs från 1720, betecknar ordet cadence dubbelslag, vilket hos franska skriftställare eljest kallas double cadence. Jämförande art.: Drill, Förslag. Litt.: Se under Ornamentik. I. B-n Cadman [kä'dman], Charles Wake-field, amerikansk tonsättare (1881—1946), Mus. D. 1923. C., som var en av pioniä-rerna för en på indianmusiken grundad tonkonst, var efter studier i Pittsburgh organist där till 1909 och samtidigt dirigent för Pittsburgh Male Chorus; 1908— 10 verkade han även som musikkritiker i Pittsburgh dispatch; en av grundarna och dirigent för Hollywood Bowl Association. — Bild sp. 767. Redan i pojkåren visade C. stort intresse för indiansk kultur och musik. Detta intresse odlade han flitigt även som vuxen, och en stor del av hans konst är inspirerad därav. Tidigast märktes det i Four Indian songs (1909), av vilka From the land of the skye-blue water och främst At dawning blivit mycket populära i USA. C. har även givit uttryck åt sitt intresse i föreläsningar, vid vilka han tidvis assisterades av en indiansk sångerska, och vilka även utsträcktes till London och Paris. — C. har också besökt Sverige, varvid han dirigerade egna kompositioner i svensk radio 1935. 766