Cl. Ton-namn. C (fr. Ut, it. Do), namn på första tonen el. grund-• tonen i vår moderna grundskala, C-dur (utan förtecken), liksom grundtonen i c - m o 11 (med 3 b, för h, e och a) samt i joniska kyrkotonen. I medeltidens bokstavsnotskrifter var c den tredje tonen (nedifrån), belägen ett och ett halvt tonsteg över utgångstonen a. — 2. Beteckning för ->ackord och ->tonart. — 3. Taktarts-beteckning, som anger 4/4 takt. Ett med ett lodrätt streck genomstruket C (C) anger alla breve-takt (->alla breve). Betr, dessa taktartsbeteckningars uppkomst ->mensuralnotskrift. — 4. Förk. för ->cantus och contralto (->alt) samt för con, coll’ och colla i sammansättningar ss. c. a. = coll’ ->arco, c. b. = col basso (->bas), c. d. = colla ->destra, c. o. = coll’ ottava (->oktav), c. o. b. = coll’ ottava basso (->oktav) och c. s. = colla ->sinistra. I- B-n C. a., förk. för coll’ ->arco. Caba [ka'°a], E du ar do, boliviansk tonsättare av spansk-italiensk börd (f. 1890 13/io), utbildad vid bl. a. MK i Bue-nos Aires, där han sedan verkade till 1943, då han återvände till Bolivia. C. har i sin musik upptagit indiansk folkton. Verk: Baletterna Kollana och Potosi; Quena för flöjt och orkester; pianostycken m. m. G. M. CabaleTta, it. (möjl. av it. cobola el. cobla, kuplett), kort operaaria el. del därav med enkel, rörlig rytm och populär karaktär, möjligen anknytande till italienska gatusånger. Förekommer tidigast hos Gluck, ofta hos Rossini samt hos Verdi, där cabalettan har karaktär av avslutande ->stretta. E.S-m Caballero [ka°alie'rå], Manuel F e r-n å n d e z, ->Fernåndez Caballero. Cabanilles [kaOaniTes], Juan B a u-tiste José, spansk kyrkomusiker (1644 —1712), från 1665 till sin död organist vid katedralen i Valencia. Som kompo sitör av verk för orgel var C. den mest framstående av sina samtida landsmän. En samlingsutgåva av hans verk har påbörjats av H. Anglès och har hittills utkommit med 4 bd (1927—36). Litt.: H. Anglès, Orgelmusik der Schola His-panica vom 15.—17. Jahrhundert (i Festschrift Peter Wagner, 1926). A.Th. de Cabezon el. C a b e g o n [ka°ä]?å'n], Felix Antonio, spansk tonsättare (1510 —66). C., som var cembalist och organist hos kejsar Karl V och Filip II och född blind, är en av de mest betydande representanterna för vokalmotettens utveckling till lut- och klavermotett (ricercar, tiento, fantasia). Hans son, Hernando de C. (d. 1602), utgav 1577 faderns verk för orgel, harpa och luta under titeln Obras de müsica para tecla y arpa y vihuela, innehållande mest 2—3-st. övningar, tientos samt hymner och arr. av motetter av Josquin des Prez m. fl. nederländska tonsättare. En modern uppl. av A. de C:s verk utgav P. Pedrell i HSMS 3—4 och 7—8. Litt.: O. Kinkeldey, Orgel und Klavier in der Musik des 16. Jahrhunderts (1910); H. Anglès, Orgelmusik der Schola Hispanica vom 15. bis 17. Jahrhundert (i Festschrift Peter Wagner, 1926); W. Apel, Early Spanish music for lute and keyboard instruments (i MQ 1934). J.H.A. Cabo [ka'°å], Francisco Javier, spansk kyrkomusiker (1768—1832), från 1810 körledare, 1816 organist och 1830 kapellmästare vid katedralen i Valencia. Som tonsättare av främst mässor och motetter framstår C. som en märklig representant för spansk kyrkomusik i Valencia, fullföljande traditioner från 1500- och 1600-talens a cap.-stil. F.L-g Cabriole [kabriå'1], fr., krumsprång, försvenskat k a p r i o 1, kaststeg i klassisk balett. Caccia [kaTja], it., jakt. 1. Kanon av två vokalstämmor, vanl. av samma register, ibland med stöd av en självständig, möjligen instrumental, understämma i längre notvärden. Caccian är urspr. en fransk men särskilt för 1300-talets Italien karakteristisk satsart till tex 763 764