CARIOCA L’Arlésienne. — Ca r illon national ->Qa ira. D- F- Cario'ca ->Rumba. Cari'ssimi, Gian G i a c o m o, italiensk tonsättare (1605—74; enl. annan uppgift f. 1604), vid sidan av Monteverdi 1600-talets störste italienske kompositör med ett starkt inflytande på den samtida europeiska vokalmusiken, ej minst på oratoriets område. Carissimi var bl. a. domkyrkoorganist i staden Tivoli 1624—27, därefter en kortare tid verksam i Assisi och från 1628 till sin död kapellmästare vid det tyska jesuitkollegiets kyrka Sant’ Apollinare i Rom. Som det latinska oratoriets store mästare förebådar han direkt Hän-dels och M. A. Charpentiers oratoriekonst. Av hans talrika verk på detta område äro 16 bevarade och av dessa är Jephta det mest kända. Karakteristiskt för Carissimis oratoriestil är, att han med en viss likgiltighet för skiftnings-rik harmonik förlägger tyngdpunkten till dramatiskt slagkraftiga och livfulla körer, som äga en enkel, ackordisk struktur och en ibland rent recitativisk rytmik, som alltid väl ansluter sig till textens deklamation. Berättarrollen behandlas enstämmigt och med noggrant aktgi-vande på latinets betoningar; i ett par oratorier förekommer även s. k. kanonisk duett. I sin användning av ordmålande figurer (»madriga-lismer») går Carissimi understundom till gränsen för vad musiken med bibehållen konstnärlighet förmår bära av intellektualism. (Jfr musikalisk figurlära.) — Instrumentalackompanjemanget är alltid inskränkt till orgelcontinuo, Carissimis melodik är ädel och uttrycksfull och karakteriseras bl. a. av att det i regel inte existerar någon skarp skillnad mellan recitativ och aria och att han har en viss förkärlek för strofisk visa. Som kantatkompositör är Carissimi knappast mindre betydande. Utom hans direkta lärjungar, A. Scarlatti och C. Bernhard, kunna nämnas flera indirekta ss. Buxtehude, C. För-ster och Geist m. fl. Han skrev även mässor, bl. a. en på det berömda medeltida L’homme-armé-temat, kyrkokonserter, motetter och världsliga sånger. — En på sin tid betydelsefull skrift av Carissimi var Arte del canto ... (ty. uppl. 1689 av H. Aldrich; °1731; av sistnämnda uppl. finns ett ex. i MA:s bibi.). Verk: Oratorierna Abraham et Isaac, Balta-zar, David et Jonathas, Diluvium universale, Extremum Dei Judicium, Ezechias, Felicitas Beatorum, Historia Divitis, Jephta, Job, Jonas, Judicium Salomonis, Lamentatio damnatorum, Lucifer, Martyres och Vir frugi et pater fa-milias; motetter (2-, 3- och 4-st.; 2 bd, 1664— 67), mässor (5- och 9-st.; 1663—67), Arie da ca-mera (1667), Sacri concerti (2—5-st.; 1675) m. fl. — Verk i UUB. Nytr.: Oratorierna Jephta, Judicium Salomonis, Baltazar och Jonas utg. av F. Chrysander i Denkmäler der Tonkunst bd 2 samt tre i I classici della musica italiana bd 5; oratoriet Jephta i sv. version av S. E. Svensson (1942). Vokalduetter i L. Landshoffs Alte Meister des Bel canto (1927) och en motett utg. av C. Pi-neau i Musique d’église des 17e et 18e siècles. Litt.: M. Brenet, Les oratorios de C. (i RMI 1897); A. Schering, Geschichte des Oratoriums (1911); E. Schmitz, Geschichte der weltlichen Solokantate (1914); A. Cametti, Primo contri-buto per una biografia di G. C. (i RMI 1917); F. B. Pratella, G. C. ed i suoi oratori (i RMI 1920). B. A. Carlander, Elias, violinist och instru-mentmakare (1721—84). C., som var violinist i K. hovkapellet i Stockholm 1759 —75, förfärdigade violiner och altvioliner samt var även verksam som reparatör av stråkinstrument. D. F. Carlberg, Carl Gustaf, militärmusiker (1877—1934), musikdir. vid Kungl. Kalmar reg. i Eksjö 1912—27 och dessutom från 1919 musiklärare vid Högre allm. läroverket där. C. avlade organistex. 1897, musiklärar- och kyrkosångarex. 1898 och militärmusikdir.-ex. 1905 vid MK i Stockholm samt studerade även i Berlin. Han blev 1905 musikdir. vid Kungl. Västernorrlands reg. i Sollefteå; kapellmästare vid Oscarsteatern i Stockholm 1909—10. C. har utg. ett flertal verk, huvudsakligast romanser och dansmusik. I. G. Carlheim-Gyllensköld, Sigrid, pianist och musikpedagog (1863—1938). Hon grundade 1889, efter studier för Hilda Thegerström och Leschetizky, Stockholms musikinstitut, vars verksamhet upphörde 1929. — LMA 1912. Lit-teris et artibus 1918. F.H.T. Carlman, Gustaf, organist och tonsättare (f. 1906 B/3), sedan 1947 organist och kantor i Heliga Trefaldighetskyrkan i Kristianstad och musiklärare vid Folk-skoleseminariet där. C. avlade musiklärar- och kantorsex. 1931 och organistex. 1936 vid MK i Stockholm, var organist i Tvååker och Spannarp i Halland 1931— 36 samt i Skellefteå stadsförsamling 1936—47 och dirigent för orkesterföreningen där. Verk: Västerbotten för soli, kör och orkester, kantat vid Skellefteå stads 100-årsjubileum 1945, Andlig körmusik (en saml. kantater och motetter för kyrkoårets högtidsdagar), Svensk mässa a cap.; Fantasia sacra, Fantasia gotica, Fantasia ostinata och Koralmässa för orgel 799 800