C ARILLON har han skrivit scenisk musik, orkester-och körverk. G. B. Cara'fa de Colobra'no, M i c h e 1 e En-rico, italiensk tonsättare (1787—1872). C., som var elev av Cherubini i Paris, skrev redan som helt ung bl. a. en opera och två kantater men övergick sedan till officersyrket och deltog i Napoleons ryska fälttåg. Efter kriget återupptog han sin kompositionsverksamhet och skrev fram till 1819 för italienska scener 9 operor och mellan åren 1821—33 omkr. 20 stycken i Paris, där han 1840 blev prof, i komposition vid MK. C:s produktion omfattar bl. a. ett 35-tal operor, av vilka den främsta är Masaniello (1827). Verk: Operorna Le solitaire (1822) och La Vio-lette (1828) samt baletter; kantater o. a. kyrkomusik. Litt.: F. Bazin, Notice sur la vie ... M. C. de C. (1873). B.P. Cardo'so, Manuel, portugisisk tonsättare (1569—1650), sitt lands första mera kända kompositör. C. var organist och körledare vid katedralen i Evora i provinsen Alematejo, blev karmelitmunk 1589 och tjänstgjorde som subprior och musikledare i karmelitklostret i Lissabon. Han skrev högt uppskattade mässor, magnificat och motetter. L. Carelius, Johan Emil Seth, kör dirigent och musikhandlare (f. 1878 21/2), inträdde 1896, efter musikstudier, i Elkan & Schildknechts hovmusikhandel i Stockholm, som han övertog 1913. C. är sedan 1925 ordf, i Svenska musikhandlarför-eningen och har vidare gjort en omfattande och förtjänstfull insats som körledare. Han var ledare för Stockholms allmänna sångförening 1897—1924, Kvartettsångarförbun-det 1906—47, W. 6 kör 1906—47, förbundsdirigent i Stockholms sångarförbund 1913—27, andre förbundsdirigent i Svenska sångarförbundet 1927 —43 samt är sedan 1924 ledare för sångsällskapet De Svenske, med vilket han även framträtt i utlandet, bl. a. 1927 i 38 städer i USA. C. är dessutom en av initiativtagarna till Den nordiska kör (grundad 1945). — AssMA 1928. Litte-ris et artibus s. å. F. H. T. Carén, L i s i, nutida norsk dansös av finländsk börd, verksam i Norge och Finland. C. har specialiserat sig på karak-tärsdanser, i synnerhet orientaliska, som Samuel Capricornus. Emil Carelius. hon studerat på ort och ställe. Hon är elev av Suvorova i Paris och har uppträtt vid Finska operan i Helsingfors, i Paris och Italien samt givit egna dans-aftnar i Helsingfors och Oslo. R- af H- Carestfni, kallad Cusanino, Giovanni, italiensk sångare (omkr. 1705— 60), en av de främsta italienska kastra-terna. C. debuterade i Rom 1721, sjöng i Prag 1723, vid Karl VI :s hov i Österrike 1723—25, i Milano bl. a. 1727—32 och 1735—36 och vid andra italienska scener, uppträdde hos Händel i London 1733—35 samt i Berlin 1750, 54 och 55 och i Petersburg 1755—58. Han var en god aktör och hans röst berömmes av Quantz. Å. V. Carey [karä'], André Isidore, fransk balettmästare. C. studerade för A. Ves-tris och var 1820—23 premiärdansör och balettmästare vid K. teatern i Stockholm. Bland hans iscensättningar där märkas J.-G. Noverres balett Kärleken och gracerna (1821), P. G. Gardeis Paul et Virginie (1821), Milons Nina eller Den av kärlek svagsinta (1821), Clary eller Giftermålslöftet (1822) och Gamaches bröllop (1823). K.R-n Carey [kä'ari], Henry, engelsk tonsättare och författare (omkr. 1690—1743), förvärvade stor popularitet som kompositör av välklingande ballader, av vilka 100 samlades i The musical century (2 bd, 1737; 31743). C. skrev bl. a. även balladoperor och kantater. — Hans son, skådespelaren George Savile C. (1743— 1807), tillskrev honom utan grund sången God save the King. Å.V. Carillon [karijå'n], fr., ->klockspel. — C. är även namn på kompositioner för klockspel och för andra instrument där klockspel imiteras, t. ex. L. Couperins Les carillons de Cythère och Bizets 797 798