Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Carlsson, Sickan
- Carlsson, Sune
- Carlsson, Werther
- Carlsten, Per
- Carly-Haglund, Rosa
- La Carmagnole
- Carmen (stämma)
- Carmen (opera)
- Carmichael, Hoagy
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CARLSSON, SICKAN
Carlsson, Anna-Greta (Sickan),
vissångerska och skådespelerska (f. 1915
12/8), har varit anställd vid Södra teatern
i Stockholm och Karl Gerhards revyer.
C. har vunnit stor popularitet främst genom
sitt glittrande glada humör, sin naturliga
friskhet och intagande skälmaktighet. Hon har från
1933 medverkat i ett stort antal filmer ss.
Kära släkten (1934), Landstormens lilla lotta
(1939), Löjtnantshjärtan (1942) och Flickorna i
Småland (1945), varjämte hon är en gärna hörd
röst på grammofon och i svensk radio. H. M-g
Carlsson, Sune Gottfrid, finländsk
organist och tonsättare (f. 1892 10/2),
direc-tor cantus 1929 och från 1937 organist i
Åbo svenska församling samt från 1938
lärare i musikens historia, kördirigering
och körsång vid Åbo kyrkomusikinstitut.
C. har varit ivrigt verksam för
kyrkomusikens främjande i Finland. Som
kompositör har han gjort sin främsta insats på
körsångens område med 5 kantater,
mo-tetter, hymner m. m.
Efter studier i Äbo, Helsingfors samt Leipzig
1923—24 var C. kantor och organist i Hangö
1916—37. Han har givit talrika orgelkonserter
och verkat som dirigent för ett flertal körer.
J. R-s
Carlsson, W e r t h e r Gideon, organist
och körledare (f. 1885 6/i2), främst känd
som ledare för Ceciliakören i Göteborg;
sedan 1943 organist vid S:t Johannis
sjömanskyrka där.
C., som utbildats av bl. a. G. Hägg och
Fryk-löf och avlagt kyrkosångarex. i Göteborg 1906
samt organist- och musiklärarex. vid MK i
Stockholm 1911, har studerat skolsångsfrågor i
Danmark, Norge, Tyskland och Frankrike samt
dessutom utg. röstpedagogiska skrifter. B. W-r
Carlsten, Per Vilhelm, violinist och
musikpedagog (f. 1899 15/n),
konsertmästare i andraviolinstämman vid K.
hovkapellet i Stockholm sedan 1934.
C., som studerat för Zetterqvist vid MK i
Stockholm och för Barkel samt debuterade
1927, har tidigare varit medlem av
Barkelkvar-tetten och Konsertföreningen i Stockholm.
Utanför Skandinavien har han konserterat i
bl. a. Paris och Berlin. Han har dessutom red.
en violinskola. G. B.
Carly-Haglund, Rosa Maria Victoria,
operettsångerska (f. 1894 13/9). Efter
studier för bl. a. Haldis Ingebjart och Mme
Skilondz samt i Tyskland företog C. 1920
—23 flera konsertturnéer i Sverige och
Tyskland men övergick 1924 till
operet-803
ten och var bl. a. anställd vid
Oscarsteatern i Stockholm 1924—26. Hon har även
uppträtt i Finland.
Roller: Titelr. i bl. a. Csardasfurstinnan,
Mariza, Madame Pompadour och Katja, Alice i
Dollar prinsessan och Odette i Bajadären.
Å. L-y
La Carmagnole [karman‘å'1], fransk
dansvisa, en smädesång mot Ludvig XVI
och Marie Antoinette, som bl. a. sjöngs
under danser kring frihetsträden och
ackompanjerade avrättningarna under
skräckväldet.
C., vars textförf. och tonsättare äro okända,
tillkom trol. efter stormningen av Tuilerierna
1792. Den förblev en av franska revolutionens
mest sjungna visor, till dess Napoleon under
sin tid som förste konsul riktade ett slag mot
dess popularitet, då han förbjöd
militärmusikkårerna att utföra den.
Sitt namn har C. trol. efter en under
revolutionen populär kavaj, som ursprungligen bars
av* arbetare i den italienska staden Carmagnola
i Piemonte, och en efter detta klädesplagg
uppkallad dansvisa. G. T.
Carmen. 1. På 1300- och 1400-talen
musikteoretisk beteckning för den stämma
i en flerstämmig liedkomposition, som
föredrog dikten, i det att c. var
överstämma och understämmorna voro
instrumentala. Termen omnämnes av J. Tinctoris i
Terminorum musicae diffinitorium (omkr.
1475) (Carmen est quidquid cantari potest)
och J. de Muris i Ars discantus, kap. De
compositione carminum, där han kallar
stämmorna c., ténor och contraténor.
2. Omkr. 1500 beteckning för flerstämmigt
instrumentalstycke av ricercaretyp, alltså utan
c. f. Nytr. av H. J. Moser, 91 gesammelte
Ton-sätze Paul Hofhaimers i DTÖ 14:1 och av H. J.
Moser och F. Piersig under titeln Carmina i
NMA 53.
Jämförande art.: Motetus. C.-A. M.
Carmen, opera i 4 akter. Musik av G.
Bizet (recitativen av E. Guiraud) till text
av H. Meilhac och L. Halévy efter P.
Mé-rimées liknämnda novell. Uppförd ffg.:
Paris 1875; Sthlm 1878; Gbg 1880; Oslo
s. å.; Khmn 1883; Hfors 1888. —
Huvudroller: Carmen (mezzosopran el. sopran),
Micaela (sopran), Don José (tenor),
Esca-millo (baryton).
Carmichael [karma1:'kal], Hougland
(H o a g y), amerikansk jazzkompositör,
-pianist och -sångare (f. 189 9 22/u), anses
804
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu Apr 30 17:52:55 2026
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sohlmans/1-1/0434.html