CAROLE vara en av de bästa vita jazzkompositörerna, numera verksam i New York och Hollywood. C. utvecklade redan, under skol- och universitetsåren en livlig musikalisk aktivitet, gjorde grammofoninspelningar med eget kapell och spelade själv i flera bekanta orkestrar. Efter avlagd advokat-ex. ägnade han sig helt åt musiken. Hans populäraste melodier äro bl. a. Stardust, Rockin’chair och Heart and soul. H. M-g Carne'iro, C 1 å u d i o, portugisisk tonsättare (f. 189 5 27/i), efter studier i Paris prof, vid MK i Oporto. Han har skrivit orkester- och kammarmusik, pianostycken och sånger. M.E. Carner [ka:'na], M o s c o, engelsk dirigent och musikskriftställare av österrikisk börd (f. 1904), dr phil. 1928. C. är sedan 1933 verksam i England. Efter studier vid Neues Wiener-Konservatorium och vid univ. i Wien samt för bl. a. Schalk innehade han anställningar som dirigent i Tjeckoslovakien och Danzig. — Engelsk medborgare 1940. Skrifter: Contemporary harmony (1942) samt Problems of modem harmonic evolution (i ML 1941) o. a. tidskr:s-art. A. Th. Carneval di Vene'zia, it., Karnevalen i Venedig, populär italiensk melodi från 1800-talets början, som av flera tonsättare valts som tema för variations-verk, bl. a. N. Paganini i hans op. 10, Carneval di Venezia, och F. Liszt i hans ungerska rapsodi nr 9, Carneval de Pesth. Å. L-y Carnicery Ba'ttle [-JjäYi-], Ramon, spansk tonsättare (1789—1855). C. var dirigent vid Italienska operan i Barcelona 1818—20, vid Kungl. operan i Madrid 1828—30 och prof, i komposition vid MK där 1830—54. Han är en av skaparna av zarzuelan. Verk: 9 zarzuelas; symfonier samt kyrkomusik; Chiles nationalsång Dulce Patria o. a. sånger. B. P. Carol [kä'ral], eng., motsvarar fr. noel, ty. Weihnachtslied, eg. julsång, en viktig typ av folklig visa i äldre engelsk musikodling, som senare övertagits av andra länder. Namnet har troligen övertagits från dansen ->carole, vars utförande vid vintersolståndet under senmedeltiden anses återgå på hedniska traditioner. Från början betydde carol speciellt julvisor, som bl. a. sjöngos i de ur det liturgiska dramat framvuxna julspelen. Somliga texter och melodier återgå på äldre latinska förebilder, t. ex. Puer natus in Betle-hem, och ha senare översatts och omformats, andra ha ända till våra dagar bevarat en. bland-språkig text, t. ex. In dulci jubilo. överförda till nationalspråket vidgades snart carols till att omfatta åtskilliga grupper utan direkt samband med firandet av Kristi födelse, såsom vår- eller maj-carols, pastoral- och vaggvise-typerna osv., varvid ofta äldre carols blevo föremål för parodiering (Pour bien chanter noel blev Pour bien chanter d’amour). Dessa visor ha tjänat som en viktig förebild för dansvisan i Norden. De första bevarade carols härstamma från 1400-talet. Den berömda samlingen Piae can-tiones (1582) innehåller flera sånger som kunna räknas hit. Odlingen av flerstämmig carol hade sin blomstring under 1400—1600-talen med nedgång ungefär 1700—1850, varefter man försökt att återuppliva den. Litt.: Bibliogr. över utg. saml. i Grove; Eng-lish carols of the 15th century (1891; utg. av J. A. Fuller-Maitland); The Oxford book of carols (1928; utg. av P. Dearmer); Christmas carols printed in the 16th century... (1932; utg. av E. B. Reed). I. B-n Carol-Bérard [karåT bera/r], fransk tonsättare (f. 1885). C., som är elev av Albéniz, har för sin konst närmare studerat arabisk, kinesisk och negermusik och även sökt avvinna det moderna livets oro musikaliska värden. Sina tankar häröver har han framlagt i ett antal essäer. Verk: Symphonie dansée, Symphonie des for-ces mécaniques (1910), scenmusik till J. Péla-dans Semiramis, sånger m. m. Å. V. Carole [karå'l], it. carola, provengalska corola, gammalfr. carole; etymologiska härledningsförsök ha gjorts ur lat. cho-rea, choreola, dans, och ur lat. corolla, liten krans el. krona, beteckning för medeltida danstyp med rötter i de romanska länderna; om dess exakta innebörd har man inte kommit helt till klarhet. Ordet uppträder i talrika källor fram emot 1400 tillsammans med ordet danse (redan hos St. Isidorus omkring år 600 Puceles carolent et dancent). Trol. torde det närmast motsvara det tyska »Reigen» såtillvida, som det betecknar en (tämligen rörlig) ringdans, som utförts till sång av försångare med refräng av alla deltagande. Den musikaliska formen torde ha stått nära ->-virelais, men några särskilda carolemelodier finnas icke bevarade till vår tid. 805 806