Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Casa Loma Orchestra
- Casals, Pablo
- Casavola, Franco
- Casella, Alfredo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CASELLA
salong i Detroit, och uppkallad efter Casa
Loma Hotel i Toronto. Ledare fram till
mitten av 1930-talet var saxofonisten
Glen Gray, som då övertog orkestern i
eget namn. Casa Loma Orchestra hade
stor andel i swingmusikens genombrott
men har sedermera nästan helt övergått
till sweetstilen. H- M-g
Casa'ls, P a b 1 o (Pau), spansk
violon-cellist, dirigent och tonsättare (f. 1876
29/i2). C. har tack vare sin tekniska
full-komning, sin tonkultur och framför allt
sin fina musikaliska sensibilitet vunnit
obestritt erkännande som en av nutidens
främsta violoncellister. — Bild sp. 815.
Efter studier i Barcelona för J. Garcia
(violoncell) och J. Rodereda (komposition) och vid
MK i Madrid för Breton y Hernåndez
(komposition) och de Monasterio (kammarmusik)
började C. sin internationella virtuoskarriär
med debuter i Paris och London 1898. Åren
1895—98 var han solovioloncellist vid Stora
operan i Paris och blev 1897 prof, vid MK i
Barcelona. Vid sidan av flitigt turnerande för
egen del bildade han 1905 jämte A. Cortot och
J. Thibaud en trioensemble och grundade 1919
i Barcelona Orquesta Pau Casals, som han
dirigerade till 1939, då han slog sig ned i Frankrike.
C. besökte Sverige 1930. — G. 1. ggn 1906—12
m. violoncellisten Guilhermina S u g g i a
(f. 1888 27/6); 2. ggn 1914 m. sångerskan Susan
Metcalfe.
Verk: Den symfoniska dikten La vision de
Fray Martin för orgel, soli, kör och orkester
samt ännu en symfonisk dikt (1902) m. fl.
orkesterverk; ett miserere; kompositioner för
violoncell och piano och för violin och piano m. m.
Litt.: L. Littlehales, P. C. (1929); R. von Tobel,
P. C. (1941). G. B.
Casavo'Ia, F r a n c o, italiensk
tonsättare (f. 1892 13/7). C., som studerat för
bl. a. Respighi, har främst gjort sig känd
genom den komiska enaktsoperan II
gobbo del califfo (Rom 1929; Kalifens
hovnarr, Sthlm 1938).
Verk: Operan Astuzia d’amore (1936), tre
baletter, en pantomim; orkesterverk,
kammarmusik och sånger m. m. Å. L-y
Casella, A1 f r e d o, italiensk
tonsättare, pianist och dirigent (188 3 25/7—1947
5/3), en av Italiens främsta tonsättare i
senare tid. Casella har i sin musikaliska
stil rönt inflytande från olika håll och
undergått åtskilliga förvandlingar. Han
debuterade med symfonier o. a. verk i
senromantisk anda men kom under 1910-
817
Alfredo Casella.
och 1920-talen att tillhöra de ledande
modernisterna. Ungefär samtidigt med
Stravinskij övergick Casella till en
närmast polytonal, av dissonanser starkt
kryddad stil för att i början av
1920-talet, återigen efter Stravinskij s exempel,
svänga om till ett moderatare, halvt
modernt, halvt arkaiserande uttryckssätt
med anknytning till italienska klassiker.
Det direkt ålderdomliga inslaget har
sedan fått vika för en allmän inriktning
mot, som han själv formulerat det,
»italiensk klassicism inom ett utvidgat
tonalt system».
Efter studier vid MK i Paris för Leroux och
Fauré (komposition) samt Diémer (piano)
levde Casella där till 1915, vilket fick stor
betydelse för hans modernistiska och
kosmopolitiska inriktning. Han utbildades även till
framstående pianist och dirigent och har varit aktiv
på båda dessa områden, både i Europa och USA
(bl. a. med Trio italiano, den s. k. C
a-sellatrion (gr. 1930), bestående av A.
Casella, violinisten A. Poltronieri och
violoncellisten A. Bonucci), liksom i egenskap av
musikskriftställare. Casella har dessutom varit prof,
i pianospel vid MK i Paris 1912—15, efterträdde
Sgambati som prof, vid Liceo Musicale di S:a
Cecilia i Rom 1915, där han verkade till 1923,
818
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu Apr 30 17:52:55 2026
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sohlmans/1-1/0441.html