CASIMIRI och grundade 1917 Societå Nazionale di Musica (senare Societå italiana di Musica Moderna; sedan 1923 som La Corporazione delle Musiche Nuove, italienska sektionen av Internationella sällskapet för samtida musik, vid vars grundande han även aktivt deltog). G. B. Scenisk musik: Operorna La donna serpente (1928—31; Rom 1932), La favola d’Orfeo (1932) och II deserto tentato (1936—37; Florens 1937) samt baletterna II convento veneziano (1912— 13), La giara (efter Pirandello; uppförd i Paris 1924 av Svenska baletten), La camera dei disegni (1940) och La rosa del sogno (1942—43). — Filmmusik. Orkesterverk: Symfoni c-moll op. 5 (1905—06) och symfoni d-moll op. 12 (1908—09), Suite C-dur op. 13 (1909—10), rapsodin Italia (s. å.), Il convento veneziano op. 19 (1911—12; svit efter baletten med samma namn), Elegia eroica op. 29 (1916), Pagine di guerra op. 25 bis (1918), sviten Pupazzetti op. 27 bis (1920; urspr. för piano 4 händer), A notte alta op. 30 bis (1921) för piano och orkester (urspr. för piano), La giara op. 41 bis (1924; svit efter baletten med samma namn), Partita för piano och orkester op. 42 (1924—25), Concerto romano för orgel och orkester op. 43 (1926), Scarlattiana för piano och orkester op. 44 (s. å.; divertimento över musik av D. Scarlatti), konsert för stråkorkester op. 40 bis (1927; urspr. för stråkkvartett), konsert a-moll för violin och orkester op. 48 (1928), Serenata op. 46 bis (1930; urspr. för blandad kvintett), La donna serpente op. 50 bis (1932; fragment ur operan med samma namn), Intro-duzione, aria e toccata op. 55 (1933), konsert för piano, violin, violoncell och orkester op. 56 (1933), Notturno e tarantella för violoncell och orkester op. 54 (1934), Introduzione, corale e marcia för biåsorkester op. 57 (1931—35), konsert för violoncell och orkester op. 58 (1934—35), konsert för orkester op. 61 (1937), Sinfonia op. 63 (1939—40) och Paganiniana, divertimento för orkester över musik av Paganini op. 65 (1942) m. m. Kammarmusik: Sonata för piano och violoncell op. 8 (1906), Cinque pezzi op. 34 (1920) och Concerto op. 40 (1923—24) för stråkkvartett, Seconda sonata för piano och violoncell op. 45 (1927), Serenata för fem instrument op. 46 (s. å.), Sinfonia för piano, violoncell, klarinett och trumpet op. 53 (1932) och Sonata a tre för piano, violin och violoncell op. 62 (1938). Vokalmusik: Notte di maggio op. 20 (1913) och L’adieu ä la vie op. 26 bis (1926) för sång och orkester, Tre canti sacri för baryton och orgel op. 67 (1943) samt Missa solemnis pro pace för barytonsolo, orgel och orkester op. 71 (1945) m. m. Pianoverk: Sonatina op. 28 (1916), Due ricer-cari sul nome BACH op. 52 (1932), Sinfonia, arioso e toccata op. 59 (1936) m. fl. Casella har även utg. Beethovens pianosonater (1915—19) samt verk av Chopin och Frescobaldi. Skrifter: L’evoluzione della musica a traverso la storia della cadenza perfette (1919; även fr. 819 och eng. uppl.), Igor Stravinsky (1928), 21 4-26 (1930; om Rossini, Busoni m. fl.), Il pianoforte (1937), I segreti della giara (1941; självbiogr.) och G. S. Bach (1942) samt en rad tidskr:s-art. Litt.: L. Cortese, A. C. (1936); art. i LRM 1943 med verkfört, och bibliogr.; G. M. Gatti, In memory of A. C. (1883—1947) (i MQ 1947); M. O’Hana, A. C. (i MR 1947). CasimiTi, Raffaele Casimiro, italiensk musikforskare, kördirigent och tonsättare (1880—1943). C. var körledare bl. a. i Capua och Perugia 1903—08, grundade 1909 på påven Pius X:s anmodan en Schola Cantorum i Vercelli och blev 1911 kapellmästare vid Laterankyr-kan i Rom. Han var dessutom prof, i komposition vid Pontificia Scuola Supe-riore di Musica Sacra och i gregoriansk sång vid Pontificio Seminario Lateranen-se samt grundade 1919 kören Societå Polifonica Romana, med vilken han företog ett flertal turnéer till skilda länder. C. utgav antologier med 1500-talsmusik, tidskr. Rassegna gregoriana 1901—03, grundade 1907 tidskr. Psalterium och 1924 Note d’archivio per la storia musicale, Sacri concentus (årsbok) samt artiklar om Palestrina, Orlando di Lasso, Anerio, Ercole Bernabei m. fl. Hans utgåvor representeras av Bibliotechina Ceciliana, An-thologia polyphonica dei 16 sec., Laudi spiri-tuali dei 16 e 17 sec., Societatis polyphonicae romanae repertorium (6 bd; 1925—34), Monumenta polyphoniae Italicae 1 (1930) och Le opere complete di Giovanni Pierluigi da Palestrina (bd 1—10 ff.; 1939-40 ff.). — Bild sp. 822. Verk: 11’codice 59’ delTarchivio musicale Lateranense, autografo di G. Pierl. da Palestrina (1919), La rinascita della musica sacra nel secolo 16 (1924), Cantantibus organis! (s. å), Uantica Schola cantorum romana (s. å.), »Disciplinae musicae» e »Maestri di Capella» negli instituti ecclesiastici di Roma (1931), La polifonia vocale nelle regola dei teorici (1939), Musica e musicisti nella catedrale di Padova nei sec. 14, 15, 16 (1942), La polifonia vocale del sec. 16 e la sua trascrizione in figurazione musicale moderna (1942). — Två oratorier, San Pancrazio och Santo Stefano; Madrigali e scherzi för blandad kör, mässor, motetter, offertorier m. m. B. A. Caso'rti, Giuseppe, italiensk pan-tomimiker (1749—1826). C. följde med sin faders, Pasquale C:s, trupp till Köpenhamn, där han senare slöt sig till Pricèrnes trupp. Han blev som pierrot-framställare själen i de pantomimföreställningar, som ännu odlas på Panto-mimeteatret i Köpenhamns Tivoli. Sch. 820